”24 timmar i New York” är verkligen sevärd

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

FILM. ”’24 timmar i New York’ är den typen av liten, inte särskilt spektakulär film som kan sätta ett frö i dig där den sedan växer vidare. Se den!” skriver Charlotte Wiberg.

 

Originaltiteln till filmen 24 timmar i New York är Mutt – ’byracka’. Det får mig att förvänta mig en tilltufsad och tuff huvudperson. Ett hårt liv. Och ja, Feña har ett ganska kärvt förhållningssätt mot omgivningen. Han är på sin vakt. Som transperson behöver han också vara det.

Feña är dessutom latino. Han är två led bortom mallen. ”Vi är farliga människor. Man bråkar inte med oss”, säger Feñas pappa på skoj. Men även om allt verkar gå snett under det dygn vi får följa honom är Feña ingen bråkstake.

Här utbryter inga gatuslagsmål. I stället möter vi en person som otvivelaktigt fått sina törnar men försöker vara ansvarstagande i sina relationer och kan vara både varm och sårbar.

Regissören är själv trans

Filmens regissör och manusförfattare Vuk Lungulov-Klotz är själv trans och visst är filmen en transfilm – ett direkt genombrott på den fronten.

Både Feña och skådespelaren som gör honom (Lio Mehiel) är trans. Det är också ett tema under hela filmen, från att få jobbiga frågor på krogen till att konfrontera oförstående föräldrar.

Men detta är inte en ”problemfilm”, själva transskapet framstår i sig inte som ett problem även om det medför en del sådana. 24 timmar i New York är helt bortsett från transtemat en varm film om människa med ett komplicerat kärleksliv och en familj som framstår som både en välsignelse och en förbannelse.

Liknar en serieroman

Vi får veta en del om den men inte allt i den ”slice of life”-konstruktion där vi får följa någon under ett dygn. Med den typen av film finns det alltid en risk att handlingen, livet, blir något som förevisas, demonstreras snarare än levs fram organiskt. I någon mån lider 24 timmar i New York av det. Men det får den också att likna en serieroman eller -novell där varje ruta är betydelsebärande. Och det är inte till filmens nackdel.

Lungulov-Klutz har bara en tidigare filmproduktion bakom sig, och då som fotograf. Han tycks verkligen tänka i rutor. Varje bildinställning är välkomponerad och genomtänkt. Ingenting är överflödigt.

Nedslag i någons vardag kan också skildras fragmentariskt, impressionistiskt, flytande och glimtvis. Så är det alltså inte här.

Se ”24 timmar i New York”!

Jag tänkte medan jag såg filmen att det verkligen var som att läsa en serie. Liksom i en ekonomisk grafisk berättelse går vi fram ruta för ruta, och det slösas inte med rutor. Bilderna är förtätade. Så måste inte serieberättande se ut, naturligtvis, detta är en gravt förenklad bild. Jag tänker kanske på barndomens serietidningsserier. Där ord betonas med hjälp av fetstil och allt som händer tycks viktigt.

Jag kan finna både den impressionistiska stilen och denna mer fyrkantiga tilltalande, i synnerhet om det finns en visuell och känslomässig styrka, och det finns det här. 24 timmar i New York är den typen av liten, inte särskilt spektakulär film som kan sätta ett frö i dig där den sedan växer vidare. Se den!

 

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Felipe Gálvez Haberle gör upp med skönmålningen av Chiles historia

Charlotte Wiberg konstaterar att Felipe Gálvez Haberle med sin revisionistiska västernfilm "The Settlers" gör upp med skönmålningen av Chiles historia.

Vass filmsatir om cancelkultur och uppmärksamhetsekonomi

”Ingen av Borglis filmer är något finstämt psykologiskt drama. De är alla svarta satirer, som drar mot överdrifter och absurditeter,” skriver Charlotte Wiberg.

”Civil War” är en film som angår oss alla

”Alex Garlands nya biofilm ’Civil War’ angår oss alla och ger en skrämmande bild av ett möjligt scenario i den nära framtiden,” skriver Charlotte Wiberg.

Kvinnor som våldtar

Det finns inte något roligt i att köra över en mans brist på samtycke, skriver Charlotte Wiberg som sett filmen ”Marguerites teorem”.