Allas lika värde – vilket hyckleri!

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Vi pratar gärna om allas lika värde. Men i praktiken lever vi inte som vi lär. Hyckleri, tycker Birger Schlaug.

Det kommer som ett mantra. Nästan med automatik. Så fort det debatteras om frågor som rör demokrati, flyktingar eller något annat känsligt. Då kommer det, som ett sorts mantra…: ”Allas lika värde”.

En fin värdering som inte minst politiker brukar framhålla som den mest grundläggande av värderingar. En värdering som utgör den enda rimliga att hävda, eftersom motsatsen – att alla människor inte har samma värde – för de flesta av oss, så länge vi lever i en demokratisk norm, är outhärdlig att verbalt uttrycka. I praktiken är det emellertid oklart vad vi menar med människors lika värde.

Vi vet nog alla – eller hur? – att det där med allas lika värde inte stämmer överens med hur vi agerar, vilka beslut vi tar och hur vi ser på framtiden. Vi vet nog alla innerst inne att världens befolkning inte kan leva på det sätt som vi gör utan att vårt gemensamma hem i universum skulle drabbas hårt.

Ändå lever vi som vi gör…. Det måste rimligen betyda att vi anser att andra människor, tillräckligt långt bort, inte har samma rätt att leva lika vidlyftigt som vi gör. Att deras värde är mindre än vårt, att vi rangordnar.

När vi med glädje importerar billiga varor som framställts på ett sätt som vi aldrig någonsin skulle acceptera i vårt eget land av hänsyn till människors hälsa och rättmätiga krav på social värdighet – är inte också det ett uttryck för rangordning? Så vad betyder »allas lika värde« för oss?


Den borgerliga regeringen tillsatte 2011 en framtidskommission vars syfte var att identifiera och analysera framtidens stora utmaningar. Det hölls seminarier, mycket fint blev sagt och stora ämnen analyserades av en radda goda tänkare i boken Framtidsutmaningar – det nya Sverige. Redaktör var professor Jesper Strömbäck och han redovisar i inledningen vad som skall vara målet för framtiden. Han skriver:

¨Sverige tillhör världens rikaste länder, men historisk framgång är ingen garanti för framtida framgångar. Den centrala frågan är därför vad som kommer att krävas för att Sverige ska tillhöra världens rikaste länder också 2020, 2030, 2040 eller 2050, och vad som behöver åstadkommas i dag eller de närmaste åren för att öka möjligheten till framtida framgångar.¨

Hela tanken bygger således på att vi skall vara rikare än andra. Oavsett hur rika de andra är så skall vi vara rikare. Hur hänger det ihop med de fina orden om allas lika värde? Måste vi leva efter den hierarkiska trappans principer?

När Moderaterna inför valet 2018 lanserade sin valslogan Lika för alla – rättigheter, skyldigheter, möjligheter  menade de förstås inte att införa arvsskatt som skulle minska ojämlikheten och därmed närma sig innehållet i tesen om allas lika värde.

Vän av ordning kommer kanske att invända att det varken är pengar eller rikedom, makt eller ens sociala förhållanden vi menar när vi ställer oss bakom tesen om allas lika värde. Det är något mer grundläggande än så. Något mer andligt och filosofiskt, liksom. Livet självt typ. Det handlar om att inte bedöma den enes liv – rätten att leva – som mer värt än någon annans.

Men inte ens det stämmer. När svenska regeringar avrått alla svenskar att resa till Syrien – och uppmanat svenskar som befinner sig i Syrien att resa hem – så har samma regeringar ansett det vara fullt i sin ordning att utvisa flyktingar till Syrien. Därmed mäter de också själva livet med olika måttstock.

Allas lika värde. Hur vore det om vi skulle ta frasen på blodigt allvar? Skulle vi ens vilja det? Om det drabbar oss själva och vår bekvämlighet? Är vi i själva verket bara hycklare som genom mantrat vill framstå i bättre dager än vi är värda?

Hur vore det att försöka att leva upp till de fina orden? Svårt. Men jag är övertygad om att det skulle vara lättare om marknadsliberaler blev socialliberaler, om socialdemokrater blev sociala demokrater, om socialister släppte fraserna, om centerpartister återvann ekohumanismen och de gröna sökte sig till de rötterna…

Då skulle åtminstone de ideologiska förutsättningarna finnas för att allas lika värde skulle kunna få ett mer reellt innehåll i den politiska debatten – och inte bara fungera som ett sätt att hiva upp en gloria över egna huvudet medan vi blinkar till varandra i samförstånd om att vi inte menar så mycket med det.

Vi skulle kunna bättre. Det finns väl något sorts hopp i det. Tror jag.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

1 maj – Birger Schlaug om statskuppernas Sverige

Vem behöver blodiga statskupper när marknaden helt fått ta över i demokratins namn? Det frågar sig Birger Schlaug, isitt tal på arbetarrörelsens högtidsdag.

Klimathandlingsplanen: snacka går ju…

Tidöpartiernas klimathandlingsplan är undermålig på många sätt och Sverige riskerar att få betala straffavgifter till EU för att inte klara målen. Men klimatminister Romina Pourmokhtari har ett munläder av Guds nåde, skriver Birger Schlaug.

Socialdemokratin är död men rör på sig

"Bjereld är känd som en lågmäld, resonerande sosse med värderingar han nog anser vara kristna. I betydelsen motsatsen till Sverigedemokraterna. Men någon retorisk visionär är han inte." Det skriver Birger Schlaug som läst Ulf Bjerelds nya bok Röd frihet?

En intellektuell finlirare – Birger Schlaug minns vännen Per Gahrton

En intellektuell finlirare som hade förmågan att debattera med motorsåg. Miljöpartiets tidigare språkrör Birger Schlaug minns sin vän och partikollega Per Gahrton.