Att vräka familjer för att barn eller andra i hushållet begått ett brott är inte en hållbar åtgärd och kommer inte att minska brottsligheten, skriver Masoud Kamali.
Tidöregeringen fortsätter att fokusera på brottslingar och inte orsaker till brott och marginalisering. En i raden av deras senaste åtgärder är förslaget att vräka familjer vars barn begår brott. Detta har presenterats av regeringens utredare, Thomas Edling som tillsattes 2022 som chef för utredningen ”Åtgärder för tryggare bostadsområden”.
Tidöregeringen tror att man genom repressiva åtgärder och avhysning av vissa hyresgäster från marginaliserade områden kommer åt brottsligheten.
Låt oss först göra det klart att enligt befintlig forskning är viss typ av våldsbrottslighet förekommande i marginaliserade områden världen över, och Sverige är inte något undantag. Forskningen är glasklar på att enbart kampen mot brottslingar inte ändrar de mekanismer som leder till brottslighet och därför inte är någon hållbar åtgärd.
Varför Sverige nu drabbas hårdare än de nordiska grannländerna beror på att nyliberaliseringen av samhället och demonteringen av socialpolitiken och välfärdsstaten gått mycket längre och snabbare i Sverige. Forskare från Danmark, Finland, Norge och Sverige har studerat och konstaterat detta redan 2018 i boken Neoliberalism, Nordic Welfare States and Social Work: Current and future challenges (Routledge, 2018). Men som bekant är det så att nyliberala regeringar oavsett färg nuförtiden struntar i såväl fakta som konsekvenserna av deras politik.
Utredaren och regeringen tycks tro att trygghet kan skapas genom att vräka familjer vars barn begår brott. Utredaren presenterar inte underlag för sina antaganden och förslag på repressiva åtgärder mot boende i marginaliserade områden. Förslagen innefattar inte bara familjer vars barn har begått brott utan ger hyresvärdar obegränsat tillträde till människors lägenheter för att inspektera om de är ”skötsamma” eller inte. Utredaren vill ge hyresvärden möjlighet att när denne bedömer att en hyresgäst inte sköter sig kunna vräka henne/honom. Detta är vad regeringen betraktar som rättsstat och rättssäkerhet.
Utredarens underlag för sina förslag är en artikelserie i Hem och Hyra som har kartlagt relationen mellan boendeform och brott som begåtts i närområdet och genomförts i Malmö. Utredaren skriver att vid brott som narkotikahandel, vapenbrott och brott mot blåljuspersonal hade ”56 gärningsmän sin bostadsadress i ett hyreshus i närområdet av brottsplatsen (upp till 2 000 meter från hemmet). Av dessa hade 43 brott begåtts inom radien av en kilometer från bostaden, 32 inom 500 meter från bostadsadressen och 25 personer på bostadsadressen”.
Utredaren tror att han uppfunnit hjulet igen. Detta är ett känt faktum som existerat i alla länder och samhällen, nämligen att ovannämnda brott begås i marginaliserade områden. Utredaren pratar dock inte om orsakerna till denna så kallade statistik och inte ett ord sägs om ökade socioekonomiska klyftor under senare decennier, sämre service och barnomsorg, bristfälliga skolor, en nedbantad socialtjänst och eliminering av förebyggande insatser i dessa områden.
Forskningen har visat att det djupt segregerade samhälle vi lever i begränsar marginaliserade barns och ungdomars möjligheter att kunna skapa andra vänskapskretsar än i deras omedelbara boendemiljö, och brist på åtgärder för att minska socioekonomiska klyftor dessa område leder till ökade sociala problem och marginalisering.
Det mest anmärkningsvärda i utredningen är att utredaren hävdar att vräkning av familjer i dessa områden är förenligt med barnkonventionen eftersom dessa barn som förlorar sitt boende tvingas bort från en brottslig miljö. Utredaren svarar inte på vad som händer med dessa barn som förlorar sitt boende.
Sedan 1990-talet har socialtjänsten använt sig av modellen ”bostad först” i sitt arbete med bostadslösa och personer med missbruksproblem. Anledningen är att forskning visar att om dessa personer har en bostad som utgångspunkt kan de lättare ta sig ur missbruk och brottslig verksamhet. Detta är naturligtvis inte något som Tidöregeringens utredare tar hänsyn till, om han överhuvudtaget har kunskap om detta.
Tidöregeringen förväntas inte ta hänsyn till brottslighet och den utbredda marginaliseringen och dess relaterade problem som dessa partier och andra regeringar före dem har skapat. Men för att få en glimt av hur Tidöregeringen håller på att förstöra allt som en gång i tiden kallades socialstaten och enbart förstärker en polisiär nattväktarstat räcker det att titta på den forskning som görs i länder där våldsbrottslighet är som störst, nämligen USA.
Vid universitetet i Kalifornien har det länge bedrivits forskning om brottslighet i allmänhet och skjutvapen-brottslighet i synnerhet. Forskarna har i flera forskningsrapporter som inte är baserade på artikelserier, utan på vetenskapliga metoder och tillvägagångssätt, andra förslag för att bekämpa denna sorts brott. Efter många systematiska studier publicerar forskarna sina resultat till exempel i artikeln “Income support policies and firearm violence prevention: A scoping review”. Forskarna har genom systematisk genomgång av åtta databaser och tidigare forskning i USA och i Brasilien dragit slutsatsen att det finns ett tydligt samband mellan ekonomiskt bistånd till marginaliserade grupper och minskning av våldsbrott i allmänhet och brott där skjutvapen är inblandade i synnerhet.
Tidöregeringen och dess utredare struntar i befintlig forskning och erfarenhet från andra länder som har större problem med brottslighet än vad vi har. Denna utredning precis som andra utredningar som denna regering initierat är en till av sorten ”bekämpa-symptom-utredningar” som syftar till att ge Tidöregeringen ”legitima verktyg” för att förstärka nattväktarstaten och dess repressiva och nyliberala policy.
Som bekant är nyliberalismens syn på staten att ”staten är problemet och inte lösningen”, för att citera Ronald Reagan. Staten måste enbart bli ett repressivt organ som garanterar marknadens funktioner och inte en socialstat som vill minska socioekonomiska klyftor i samhället; ett marknadsfundamentalistiskt tänkande som skapar grogrunden för brottslighet.
Det är föga förvånande att fastighetsägarna applåderar utredaren Thomas Edlings förslag och regeringens vräkningspolitik mot hyresgäster. Varken regeringen eller Edling svarar på Hyresgästföreningens ganska enkla invändningar.
En av dessa invändningar är den som framförs av ordföranden för Hyresgästföreningen, Marie Linders, som undrar: ”varför en skötsam lillasyster ska riskera att bli hemlös i ett sådant här läge”. En annan fråga som utredaren och regeringen måste ge svar på är vart en hel familj vars barn begår brott ska ta vägen. Leder det inte till ökad bostadslöshet? Eller vart tar statens ansvar vägen för brottslingar när det gäller vård och stöd för att bli goda medborgare? Är inte förslaget baserat på den förkastliga principen ”guilt by association”?
Svaren kan sökas i Tidöideologins sätt att se på boende i marginaliserade områden. Denna utredning, precis som utredningen om socionomexamen och ungdomsbrottslighet, gäller marginaliserade grupper som har invandrarbakgrund och utgör gruppen ”dom andra”. Den rasistiska Tidöideologin vill att alla med invandrarbakgrund ska lämna landet så fort det bara går så att ”Sverige blir helsvenskt”.
Utredningen och regeringens politik följer vad Jimmie Åkesson sa redan i början av sin politiska karriär, och som tyvärr togs över av andra etablerade partier, nämligen att “Sverige är inte säkert för er invandrare, kom inte hit” och att landets alla problem beror på invandringen. Med andra ord, gör Sverige icke-attraktivt för invandrare så ”väljer” de ett annat land.
Regeringen fortsätter med sin nyliberala marknadspolitik där hyresvärdars, ägares och storkapitalets intressen sätts i första rummet. Övriga befolkningen ska vara simpla och skötsamma konsumenter som måste följa marknadsreglerna annars får de med polis och rättsväsendet att göra.
Vi bevittnar just nu en fascistisk politik som breder ut sig i land efter land. Denna politik kallas inom forskningen för Trumpism, även om Trump själv inte har det politiska makten längre. Trumpismen accepterar demokratin och internationella deklarationer som mänskliga rättigheter, barnrättigheter, och Genevekonventionen så länge dessa gynnar “oss”, annars struntar de i demokratin och dessa konventioner eftersom målen helgar medlen.
Den svenska rasistiska och fascistiska Tidöregeringen följer Tumpismen till punkt och pricka genom att använda sig av till synes legitima medel som utredning och demokrati för att förverkliga drömmen om ”ein volk, ein reich”.
Utredaren och justitieministern Gunnar Strömmer lägger ansvaret för barnets handlingar utanför hemmet på föräldrarna. Detta är ett känt och desperat knep som tas till när staten misslyckas i sin socialpolitik. Jag undrar om Tidöregeringen har någon aning om socialpolitikens roll i det moderna samhället. Socialpolitiken som skulle minska de socioekonomiska klyftorna och kompensera för de som inte är vinnare utan förlorare i den kapitalistiska marknadens ohämmade utveckling.
Socialpolitiken har ständigt nedmonterats sedan 1990-talet och det som är kvar är polisiära och repressiva åtgärder som tros, tvärtemot vad forskning och beprövad kunskap visar, kunna minska brott. Konsekvenserna blir ett mycket otryggt samhälle som inte enbart drabbar människor i marginaliserade områden inklusive de som enligt regeringens definition är ”skötsamma grupper” utan även de som bor i sina trygga och själv-segregerade gated-communities långt borta från marginaliserade områden. Detta är en beprövad erfarenhet.
