Dags för samlad granskning av svenska konspirationsmiljön

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

”Vem i det nya svenska digitala medielandskapets spegelvärld är det som driver på en viss konspirationsberättelse om WHO? Om klimatfrågan? Om vaccin? Om Ukraina? Varifrån kommer de här berättelserna från början, och i vilka miljöer sprids de?” Det skriver researchern och utbildaren Mathias Cederholm som idag inleder en artikelserie i Konkret.

Sverige har en omfattande ”spegelvärld” av så kallade alternativmedier, bloggar, poddar, opinionsbildare/influerare, aktivist- och trollarméer på sociala medier, samt konspirationsteori-nätverk, där märkliga saker sprids i snabb takt, dygnet runt. Det kan handla om ”fake news”, alltså rena påhitt och stora konspirationsteorier, men en hel del av aktörerna i den här spegelvärlden arbetar med andra grepp. Det kan vara extrema vinklar på historier med en kärna av sanning.

Det kan handla om ”nyhetssajter” med ett väldigt snävt nyhetsurval, som mest är ämnat att sprida en specifik världsbild, och kittla sina lojala följares gruppidentitet. Det kan handla om överdrifter, rykten, antydningar, saker tagna ur sitt sammanhang. Eller om ”hundvissling” eller att sprida signalord, symboler och narrativ, från märkliga miljöer i nätets marginaler, och försöka etablera dem i det offentliga samtalets huvudfåror.

Det kan också röra sig om uthängningar, gärna kopplade till drev, mobbar och svärmar på sociala medier, för att göra livet svårt för människor man ogillar eller uppfattar som motståndare. Väldigt ofta handlar det om att utmåla ”etablissemang”, medier, myndigheter, vetenskaps- eller, ja, hela kunskapssamhället, som en slags konspiration, och den egna gruppen som förfördelad. Offerkoftorna är legio och sektmentaliteten ofta nära till hands. Aktörerna ser sig som systemkritiska, men berättelserna de lutar sig mot handlar mest om ressentiment och en endimensionell världsbild, om att peka ut ”fiender”, om att väcka ilska (som kan växlas in i pengar, klick eller ett växande antal statushöjande följare). Väldigt sällan handlar det om riktig politik. Det är en politiskt passiviserande värld, och ständigt sårbar för påverkanskampanjer och -operationer från olika håll.

Den här ”spegelvärlden” är inte enhetlig, utan en löslig kompott av olika nätverk och intressen. Olika ”nyheter” och påståenden får olika spridning, beroende på hur mycket de passar just det enskilda nätverket. Och de som sprider och sprider vidare är allt från ganska resursstarka redaktioner och kampanjorganisationer, eller inflytelserika politiker och opinionsbildare, influerare (eller ”grifters”), via mer organiserade ”trollarméer” till aktivister och skrivbordskrigare, och konspirationsteoretiker som ramlat ned i olika kaninhål.

En avgörande och pådrivande del av den här världen kan betraktas som högerradikal, eller till och med högerextrem. En viktig del av den har kallats det ”altmedia-industriella komplexet”, där alla känner alla och i huvudsak drar åt samma håll. Men dessa glider ofta och gärna samman med delar av andra ”världar”, exempelvis sådana som håller på med alternativ medicin, ”new age”, ”wellness”, vaccinmotstånd, och rena konspirationsteoretiska miljöer. Ett fenomen som kommit att kallas konspiritualitet.

Det är ingen lätt värld att beskriva, bevaka eller rapportera om, i synnerhet eftersom det digitala landskapet nu är så komplext. Människor och innehåll vandrar exempelvis numera mellan ett otal större och mindre sociala medie-plattformar. Och tyvärr har vi i Sverige få som mer reguljärt granskar den här världen. I större länder finns ofta medier, institut, faktagranskare, forskare och så vidare som fortlöpande visar vad det är för märkligheter som får spridning, och pekar på mekanismerna och aktörerna bakom.

Det finns en mängd faktagranskare, ”fact checkers”, som brukar fånga upp de konstigheter som får stor spridning. Men i små länder som Sverige sker detta sällan, vi har en enda faktagranskare, Källkritikbyrån, och vi har specialiserade granskare som Expo, men det är mycket de inte hinner med eller som inte riktigt faller under deras inriktning.

Egentligen skulle Sverige behöva en samlad satsning från medierna och kunskapssamhället i att granska, kartlägga, beskriva och bemöta märkligheterna i den här världen. Det skulle behövas gedigna resurskrävande grävjobb om finansieringen av de större aktörerna. Det har gjorts några och de brukar visa på intressanta saker. Nu allra senast om paret Bergströms stiftelses donationer. Men viljan till en mer samlad satsning verkar inte riktigt finnas, och den här typen av arbete är inte heller så lätt.

Jag tänker i alla fall dra ett strå till stacken genom att i en artikelserie titta närmare på några av de påfund som får spridning i den här spegelvärlden. Det är ofta enkelt att punktera specifika felaktigheter och myter, och man kan ta hjälp av internationella granskningar – mycket som sprids har internationell inspiration.

Problemet på den här fronten är att det är så oerhört många konstigheter som sprids, och att så få känner till hur man hittar fram till de internationella kvalitativa granskningar som trots allt redan finns. Men det är också lärorikt att följa hur spridningen ser ut.

Vem i det nya svenska digitala medielandskapets spegelvärld är det som driver på en viss konspirationsberättelse om WHO? Om klimatfrågan? Om vaccin? Om Ukraina? Varifrån kommer de här berättelserna från början, och i vilka miljöer sprids de? Vilka konstellationer samlar sig kring de olika berättelserna? Det kommer inte att bli uttömmande kartläggningar, men jag kan utlova intressanta iakttagelser och tips på tacksamma resurser som kan vara bra att ha med sig när man ska navigera i det märkliga digitala landskap vi har dag.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Moderatpolitiker och nazister befolkar “trollfabrikens” värld

Alexander Edbom, en av de centrala personerna i SD:s trollfabrik, har av Expressen nu avslöjats att under flera år hyllat Putin och spridit Kremls propaganda. Konkrets Mathias Cederholm tittar närmare på den internetmiljö som Edbom rör sig i.

Trollgate – vad medierna missat

Det finns många olika aspekter på avslöjandet av SD:s trollfabriker och i vissa fall har etablerade medier visat prov på okunskap, bland annat när det gäller bortförklaringarna att det handlar om humor. Det skriver Mathias Cederholm i en sammanfattning av ”trollgate”.

MPF går SD:s ärenden i sin anmälan av Kalla Faktas avslöjanden

När Myndigheten för psykologiskt försvar väljer att anmäla Kalla Faktas granskning av SD:s trollfabriker går man medvetet, eller omedvetet, Sverigedemokraternas ärenden. Det skriver Mathias Cederholm apropå de senaste turerna i avslöjandet.

SD:s trollfabrik – en radikaliseringsmaskin

SD:s trollfabrik är en radikaliseringsmaskin som indirekt finansieras av skattebetalarna. Det skriver Mathias Cederholm.