Därför stödjer regimer i väst Israels folkmord

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Den moderna västliga rasismen visar sitt rätta ansikte genom aktivt stöd till Israels folkmord på palestinier. Det skriver Masoud Kamali med anledning av en FN-rapport om Israels krigföring i Gaza.

FN:s rapport den 26 mars bekräftar det som många redan visste, nämligen att Israel begår folkmord i Gaza. Det är föga förvånande att USA och Israel avfärdar rapporten och andra västliga länder, inklusive Sveriges regering, håller tyst om den. 

Från den 7 oktober tävlade västliga regeringar om vem som stödjer Israels intensifiering av folkmordet på palestinierna mest och hävdar ”Israels rätt till självförsvar”; som om en annan stad med reguljär armé har attackerat den fredlige israeliska staten. Israels 76 år av ockupation, rasism, apartheid och folkmord på palestinier och det ockuperade folkets rätt till motstånd lyser med sin totala frånvaro i den allmänna politiska diskursen. 

Inte rätt till självförsvar

Enligt artikel 51 i FN-stadgan kan rätten till självförsvar åberopas när en stat är attackerad av en annan stat och inte när en ockupationsmakt möter motstånd från ett ockuperat folk. Därför har Israel inte rätt till självförsvar mot det palestinska folkets motstånd till ockupation och apartheid, precis som Francesca Albanese, FN:s särskilde rapportör om mänskliga rättigheter i ockuperade palestinska områden, har sagt.  

Som ett led i legitimeringen av Israels folkmord på palestinier, framställer korrumperade västliga medier folkmordet som ”kriget mellan Israel och Hamas”. Västländers totala stöd uppmuntrade redan från början apartheidregimens statsminister Netanyahu, att framställa det kommande folkmordet på palestinier som kriget mellan ”den västliga civilisationen” och ”barbariet” och som kriget mellan ”ljuset och mörkret”. Hans försvarsminister gick ännu längre och kallade palestinierna för ”human animals” som skulle förgöras. 

Orsakerna till de västliga rasistiska regeringarnas och partiernas kompakta stöd till Israels folkmord på palestinier och deras nuvarande tystnad måste sökas i den europeiska rasismens moderna tillblivelse, globalisering och institutionalisering.

Vi och Dom

Den moderna rasismen har fötts med kolonialism och institutionaliseras i moderna institutioner som ekonomiska, politiska, juridiska och utbildningsinstitutioner inom ramen för nationalstaten. Idén om en exklusiv nation med gemensamma biologiska, religiösa, kulturella och politiska egenskaper har varit ett modernt politiskt projekt. Nationen som ett politiskt projekt bygger på skapelsen av ett ”Vi” (nationen) som i grunden skiljer sig ifrån ”Dom” (andra nationer). 

Den moderna rasismens födelse brukar spåras tillbaka till de kristnas återerövring av Spanien på 1400-talet. De nya makthavarna använde kristendomen som en ideologisk bas för att lägga grunden till en religiös/kulturell och även biologisk rasism som kom att forma både kolonialismen och europeisk rasism som lever än idag.

Muslimer och judar definierades av kristna makthavare som hedniska och mindervärdiga som inte hade rätt att vistas inom den heliga spanska riket. Dessa grupper gavs två val: antingen att lämna Spanien, vilket många gjorde, eller konvertera till kristendomen, annars skulle de bragts om livet. En del migrerade till andra muslimska länder och en del konverterade.

Den spanska modellen och dess senare koloniala uttåg till andra länder följdes av andra europeiska kolonialmakter som skapade koloniala bosättningar och rasistiska styren runt om i världen. Nuvarande USA, Canada, Australien, Nya Zealand och Sydafrika är några exempel av dessa kolonial-bosättningar med rasistiska ideologier som utsatte lokalbefolkningen för folkmord och utrotning. Kolonial-bosättningar har skapat ett apartheidsystem mot lokalbefolkningen. Detta system har dresserats senare som ett sätt för kolonial-bosättarna att kamouflera deras ideologisk rasism och apartheid.

Thomas Borstelmann skriver i sin bok ”The Cold War and the Color Line” att den nordamerikanska statens reformer mot apartheid och rasism i USA hade ingenting att göra med intern politisk dynamik och vilja. Det var däremot en reform som USA behövde under kalla kriget för att befästa sitt globala herravälde och hindra Sovjets inflytande i länder i global syd. Detta innebär med andra ord att rasism inte har försvunnit från de nordamerikanska socioekonomiska, politiska och kulturella systemen. Detsamma gäller i  USA:s europeiska allierade som var moderländer för den moderna globala rasismen. 

Förfalskar historien

Den moderna historien visar att den europeiska moderniteten och moderniseringsprocesser har gått hand i hand med förtryck, massmord och slaveri av koloniserade folk genom obegränsad våldsutövning som en väsentlig beståndsdel av västländers koloniala och imperialistiska interventioner i världen. Detta har dock underbetonats i vår selektiva och förfalskade historieberättelse och håller på att suddas bort av det kollektiva medvetandet och ersättas av en ren lögn om ”den fredliga moderniteten” och den ”europeiska goda civilisationen”. Dessa falska föreställningar om modernitet har implanterats hos miljarder människor genom den västliga kontrollen över globala medier och utbildningssystem. 

Inte sällan döljs idag västländers folkmord på folk runt om i världen bakom teoretiska och ideologiska konstruktioner av ”det civiliserade och moderna väst” mot ”barbarer i syd”; alltså världen består av ”väst och the rest”. Folkmord på koloniserade folk döljs av västländer bakom en enda definition av folkmord, nämligen att folkmord är fysiskt utrotning av ett folk. Sedan andra världskriget används Förintelsen nästan som det enda förekommande historiska folkmord. Koloniala och imperialistiska västländer har lyckats skapa en ”Förintelse-baserad definition” av folkmord som exkluderar alla andra folkmord som västländer har gjort sig skyldiga till. I stället för att se Förintelsen som ett av många former av folkmord, framställs det som det enda folkmordet i historien trots att begreppet folkmord hade från början en mycket bredare innebörd. 

Kulturellt folkmord

En person som jobbade hårt för att skapa ett internationellt förbud mot folkmord var den polske juristen Raphael Lemkin. Under sin tid som åklagare i Warszawa från 1929 till 1934 försökte han kodifiera begreppen ”barbarism” som han menade innebär ”massmord” på människor och ”vandalism” som han betraktade som ”kulturell förintelse”. Han försökte att påverka FN:s föregångare, ”The League of Nations”, att kriminalisera både fysisk och kulturell förintelse och förstörelse av mänskliga grupper. Han ersatte senare båda begreppen ”barbarism” och ”vandalism” med folkmord (genocide) som en kombination av ett grekiskt ord genos som innebär stam och ett latinskt ord cide som innebär mord eller dödande. Dessutom definierade han folkmord som både fysiskt och kulturellt folkmord, vilket innebär att massmord av ett folk går hand i hand med förstörelse av dessa gruppers kulturella identitet och symboler. 

Koloniala och imperialistiska länder som England, Frankrike och USA vill fortfarande inte acceptera begreppet folkmord såsom Lemkin definierade det eftersom det skulle drabba de själva. 

Skolexempel på folkmord

Israels krig i Gaza och mot palestinier är ett skolexempel av båda dessa folkmord såsom Lemkin definierade det. Från 1948 och den koloniala staten Israels tillblivelse, har folkmord och folkfördrivningar varit dess etableringssignum. Det sionistiska projektet med aktivt stöd av USA och dess västliga allierade kan jämföras med Nazitysklands koloniala krig i bland annat Polen. Lemkin beskrev redan 1944 hur tyska nazister systematiskt fördrev den polska befolkningen, ockuperade deras land och bosatte sig i deras hem. 

Etableringen av statens Israel 1948, känd som Nakba (katastrof), följde samma logik och ledde till att hälften av den palestinska befolkningen som levde i det som idag kallas Israel fördrevs eller mördades och deras hem erövrades och byar förstördes för att ge plats till nya sionistiska och koloniala bosättningar. Detta var en del av en ockupationsplan kallad ”Plan Dalet” som genomfördes av en sionistisk terroristorganisation Haganah som var en judisk militärorganisation som formades på 1920 talet (Benvenisti, 2000; Sakhnini, 2005). Terroristorganisationer som började folkmordet på palestinier 1948 byggde senare Israel Defence Forces (IDF).

Benämningen IDF är löjligt nära den orwellianska dystopin av ett samhälle där bland annat krigsministeriet benämns som ”fredsministeriet” och ”kärleksministeriet” och sysslar med tortyr och förhör. Den israeliska armén, som alltid varit en krigsmaskin för folkfördrivning och massmord på palestinier och ockupation av deras land och etablering av nya sionistiska bosättningar på ockuperad mark, kan inte kallas för ”försvarsmakt”. 

Som Benjamin Lieberman skriver, ett gemensamt drag i etnisk rensning är att förövarna gång på gång hävdar att det är de som fallit offer för de fördrivna folken och inte tvärtom. Den australienska historikern Ann Curthoys skriver att, förövarna var än de kommer ifrån, från USA till Israel, alltid tar på sig offerkoftan för att dölja sina brott, sin ockupation och sina folkmord och framställer sig själva som offer och inte förövare. Inte enbart de vita ”civiliserade” kolonialisterna i Amerika såg sig själva som offer för ”vilda indianer” (som så oförskämt framställts i Hollywoods västernfilmer) utan också den israeliska ockupationsmakten har alltid använt offerargumentet som en förevändning för attacker på och massmord av palestinier.

Tomma deklarationer

Idag försöker varken Israel eller dess västliga stöttepelare ens att framställa folkmordet på palestinier som någonting annat. Detta beror i första hand på den djupa krisen som gör att nyliberalismens västliga väktare med USA:s ledarskap inte längre kan gömma sina imperialistiska och rasistiska intentioner bakom tomma deklarationer som mänskliga rättigheter, internationell rätt, barns rättigheter, kvinnors rättigheter och naturligtvis den största lögnen av alla, ”alla människors lika värde”.

Den nyliberala världsordningens kriser gör att dessa kärnvapenmakter (inklusive Israel) känner sig fria att hävda sitt monopol på ohämmad våldsutövning inte bara genom militärt maktspråk utan också genom att visa att de känner inga hinder eller restriktioner i våldsanvändning. Vi har sett detta förr, nämligen kapitalismens olika globala kriser som lett fram till två världskrig med miljontals människors död.

USA, Israel och deras västliga nyliberala allierade följer ett slags vapenpipans logik, nämligen att vi krigar mot vem vi vill, vi dödar vem vi vill och vi förstör vad vi vill, enbart för att vi kan och har makt att göra det. Deras budskap till alla är vad George W Bush sa när han bestämt sig för att attackera Afghanistan och Irak, nämligen att ”ni är antigen med oss eller mot oss” och detta ”oss” är ingenting annat än det amerikanska imperiet och dess allierade.

Inblandat i militärkupper

Israel, som skapades med hjälp av USA och andra imperialistiska länder, får ofantligt militärt- och ekonomiskt stöd från dessa länder för att förstärka den nyliberala världsordningen i en region som har utmanat och utmanar denna världsordning. Israels roll som den nyliberala världsordningens förlängda arm, går utöver dess regionala roll. Israels inblandning i militärkupper runt om i världen och stöd till Nordamerika-allierade diktaturregimer och även rasistiska apartheidregimer i Sydafrika och Zimbabwe är kända exempel. 

Israel och apartheidregimen i Sydafrika var ”brothers in arms” och samarbetade under många år. En del judar som migrerat till Sydafrika samarbetade med apartheidregimen och hade inga problem att bli medlemmar i Nationalist Party (NP). Bland dessa var Holocaustöverlevare som efter att de flytt till Sydafrika samarbetade med regimen och försvarade dess apartheidlagar; lagsstiftning som influerades av Hitlers Nürnberglagar mot judar. Sydafrikas apartheidregim och den judiska minoriteten har samarbetat under apartheidsystemets existens. 

Det strategiska samarbetet mellan Sydafrikas judiska minoritet och apartheidregimen i Sydafrika hade också en religiös underton värd att nämna. 

”Vit överlägsenhet”

Den holländska kyrkan som representerade apartheidregimens Gud på jorden, använde gamla testamentet för att legitimera apartheidsystemet och ”vit överlägsenhet”. Kyrkan menade att vita kolonisatörernas seger över Zulufolket visar att Gud står på de vitas sida. Denna tro och ideologi delades även av majoriteten av den judiska minoriteten i Sydafrika.

Den israeliska regeringen hade också ett mycket nära samarbete med apartheidregimen i Sydafrika. Israel bjöd den Sydafrikanska statsministern, John Vorster, till Israel 1976. Vorster var nazisympatisör och officer i nazistiska Ossewabrandwag som samarbetade med Hitler. 

Två av världens apartheidregimer fortsatte sitt ekonomiska, politiska, militära och säkerhetssamarbete i deras gemensamma kamp mot ”färgade djur” som de båda regimerna kallade koloniserade och förtryckta sydafrikaner och palestinier. 

Det är därför inte förvånande att ledarna för den israelska apartheidregimen nu kallar palestinier för ”human animals”. En av Israels apartheidarkitekter, Arnon Soffer som varit rådgivare för israelska regeringar och är professor vid Haifa universitet sa redan 2004 i en intervju med Jerusalem post att: 

”När 2.5 miljoner lever i ett litet stängt Gaza, kommer det  att skapa en mänsklig katastrof. De människorna kommer att bli ännu större djur än vad de är idag, med hjälp av en galen fundamentalistisk islam. Trycket på gränsen blir hemsk. Det kommer att leda till ett fruktansvärt krig. Därför, om vi vill överleva, måste vi döda, döda och döda, hela dagen och alla dagar…om vi inte dödar kommer vi inte att existera”.

Soffers argument är exakt vad tyska nazister kategoriserade som ”The final solution” och påminner om hur de argumenterade att deras existens hänger samman med utrotningen av judar och deras bolsjevikiska allierade; alltså folkmordet på palestinier följer samma logik som nazisternas argument.  

Dessutom menade Soffer att integration av palestinier i det israelska samhället är ett hot mot den judiska staten. Detta kan jämföras med tyska nazisters varningar om judarnas integration i det tyska samhället som de såg som ett hot för ”den tyska rasens överlevnad”.

Den israelska staten etablerades som ett kolonialt projekt med stark rasistisk ideologi och genom systematiskt folkmord och folkfördrivning har det skapats ett brutalt apartheidsystem som präglas av en rasistisk/religiös ideologi där palestinier ses som ”human animals” som måste utrotas. 

Sionistiska rasistdrömmar

Det pågående folkmordet i Gaza är inte ett undantag utan ett i raden av många medel för att förverkliga sionistiska rasistdrömmar. 

I detta folkmord är USA och dess västliga allierade, inklusive Sverige, inblandade och därför högt ansvariga. Folkmordet på palestinier visar hur djuprotad och etablerad den globala rasismen, som indelar människorna i ”vita”, som är värda att leva och ”icke-vita” som måste utrotas, är. 

Människor tillhör antingen ”de vita frälsta”, det vill säga ”the chosen people” eller ”de icke-vita fördömda” som måste utrotas. En stark historisk antimuslimism gör det hela mer förståeligt när palestinska liv inte värderas lika mycket som ukrainska, israelska eller andra vitas liv. 

Den moderna västliga rasismen visar sitt rätta ansikte inte bara genom aktivt stöd till Israels folkmord på palestinier utan också genom ökat förtyck av antirasister genom att förbjuda demonstrationer mot Israels folkmord och utsätta folkmordets motståndare för repressalier på sina arbetsplatser. Nazismens och fascismens kängor hörs tydligt runt hörnet.  

Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Masoud Kamali
Masoud Kamali
Masoud Kamali är professor i sociologi samt f.d. regeringens utredare.

Helgessän: Ohederlig rapport om heder

Masoud Kamali ifrågasätter Malmö stads rapport om hedersrelaterat våld som han menar är ovetenskaplig och innehåller lösryckta påståenden.

Visitationszoner skapar ett övervakningssamhälle

VISITATIONSZONER. Om vi inte lyckas hindra Tidöregeringens ständiga stiftande av repressiva lagar kommer vi snart att leva i ett militariserat övervakningssamhälle som lätt överskrider den Orwellianska dystopin av ett samhälle. Det skriver professor Masoud Kamali.

Helgessän: Medierna orsak till hårda flyktingpolitiken

Sveriges nuvarande migrationspolitik, som idag är en av Europas hårdaste när det gäller asyl- och flyktingpolitik, är mycket ett medialt verk, skriver Masoud Kamali.

Helgessän: Migrationsministerns ohederliga politik 

Det gäller att sätta stopp för migrationsministerns och Tidöregeringens rasistiska politik, anser Masoud Kamali.