”Inom loppet av några timmar har berättelsen gått från att några dryga tonåringar tränger sig i en kö, till invandrargäng hotade flickor.” EvaMärta Granquist synar diskussionen kring ordningen på Gröna Lund som initierades av den twittrande pappan som visade sig varit skribent på blåbruna tidningen Bulletin.
Den som tror att diskussionen kring ordningen på Gröna Lund handlar om ouppfostrade tonåringar och nöjesparkens oförmåga att lösa problemet har missat hela syftet. Skendebatten som uppstått är i själva verket en nogsamt iscensatt del av samma nationalistiska och fascistiska propaganda som SD-regeringens folkräkning, särskilda visitationszoner och fängelsestraff för barn.
Det handlar återigen om att göra skillnad mellan duktiga, ordentliga ”vi”, och dåliga, farliga ”dom”.
”Vi” är synonymt med ”befolkningen”. Det vill säga vita, infödda etablerade etniska svenskar. Inte sällan kallade ”folket”. De andra är tillfälliga gäster som kommit hit av misstag, och som ska bort.
”En pappa” tillhörande ”folket” som hjältemodigt ska försvara sina egna barn mot ”de andra” visar sig vara en slipad opinionsbildare med bakgrund som skribent för bland annat den blånbruna tidningen Bulletin. ”En pappa” som vet hur man drar igång en effektiv visklek som inte bara når ut via det rasistiska parallellsamhällets egna kanaler utan ända fram till såväl de stora dagstidningar som SR och TV4.
I en Twittertråd som samlat tusentals ”likes” beskriver han utförligt hur några unga killar försökt tränga sig före i kön till en av åkattraktionerna i en av Sveriges största nöjesparket. Något som rimligtvis inte kan vara första gången i historien.
De tilltänkta mottagarna lyssnar uppmärksamt till hundvisslan.
Men “pappan” sparar ingen möda på att bygga upp bilden som kommer att slå an hos målgruppen. ”Grabbarna” som ”tjafsar”, beskrivs snart som ”gänget som tornar över oss precis bakom” och några meningar senare får han också in att ”gänget” ”söker konflikt mer aggressivt”.
De tilltänkta mottagarna lyssnar uppmärksamt till hundvisslan och när någon öppnar dammluckan genom att förklara i klartext: ”Vem som helst fattar ju att det är invandrarungar”, då rasslar de förväntande tolkningarna in i strid ström, i form av gängse rasistiska klyschor. Inom loppet av några timmar har berättelsen gått från att några dryga tonåringar tränger sig i en kö, till “invandrargäng hotade flickor”.
Genom utstuderade grepp har ”en pappa” lyckats intala halva Sverige att Gröna Lund är livsfarligt på grund av ”massinvandringen”, “folkets” flathet mot inkräktarna, och bristen på tillräckligt hårda straff. Riktiga svenskar som tillhör ”folket” deklarerar i en blandning av indignation och triumf, att de minsann aldrig mer kommer att besöka Gröna Lund. SD-regeringen med medlöpare och digitala stormtrupper går tydligen inte bara in för att underminera vård, skola och omsorg, utan nu också det privata näringslivet.
Det är inte svårt att genomskåda det klassiska greppet ”söndra och härska”. Vi som ännu inte dragits med i den regisserade flodvågen av rädsla, kränkthet och misstro mot andra människor, vi behöver – liksom vakna politiker, myndighetspersoner och företrädare för näringslivet – sätta ner foten och sätta gränser. Nej, inte främst mot vilsna ungdomar – utan mot ängsliga, lättstyrda vuxna.
