”Vår tids mest utbredda psykiska sjukdom är diagnosomanin eller diagnossjukan. Den förutsätter en övervärdering av den egna tankeförmågan och ett förakt mot andras”, skriver Carl-Michael Edenborg.
Psykiatri har blivit en folksport. Populärpsykologin har tagit de astrologiska horoskopens plats. Eller rasbiologins klassifikationer.
Alla roar sig med att sätta diagnoser på vänner, släktingar, kändisar, främlingar, sig själva.
Har det något att göra med att ”alla älskar ett smeknamn”? Är det en kollektiv psykos som sprids genom copycat-beteende? Eller ett uttryck för den universella driften att sätta etikett på människor och sortera dem för att kunna hantera dem?
Förr var människor utlänningar, dekadenta rövhål, äckel, mammaknullare, nördiga, vilda, festliga, snälla. Förr lekte barn doktor. Nu leker folk psykolog och använder sin outgrundliga visdom för att slå fast:
Den är autist.
Den har ADHD.
Den är bipolär.
Den är borderline.
Den är psykopat eller sociopat.
Den har PTSD med DID.
Den är patologisk narcissist.
Den är hysterisk.
Den är sexmissbrukare.
Den har panikångest.
Den är kroniskt deprimerad.
Den är manisk.
Den har GAD.
Den är suicidal.
Medmänniskan är inte längre bara cepe-mongo, dum inuti huvudet, pervers, galen i största allmänhet, en jävla nolla helt enkelt.
Nej, vi är finare och kräsnare än så. Det är definitivt inte så att vi är mindre fördomsfulla och dömande. Men vi har beväpnat oss med en fejkad psykiatrisk terminologi som får oss att känna oss smartare och friskare än vår nästa, vår granne, vår like.
De flesta har inte en susning om de störningar och sjukdomar som diagnoserna benämner, hur de utreds och hur de kan behandlas. Termerna är hämtade ur diagnoskatalogen DSM-5, men vad orden betyder och hur de används har inget att göra med klinisk erfarenhet. Det är folktro.
Även i kriminella gäng intar galningarna – deras heliga dårar – en särställning genom ett extra, psykotiskt våldskapital.
Vilda psykvästern råder i västerlandet. Som Falstaff Fakir skulle ha sagt: envar sin egen psykiatriker. Är det förresten så konstigt att just den medicinska specialiseringen är en av de lägst värderade inom läkarkåren?
De flesta skulle nog inte utge sig för att vara cancerläkare, eller hjärnkirurger. Men när det kommer till tokjävlar är varenda fjortonåring och fyrtioåring en fullfjädrad expert.
Men nu är det min tur:
Vår tids mest utbredda psykiska sjukdom är diagnosomanin eller diagnossjukan. Den förutsätter en övervärdering av den egna tankeförmågan och ett förakt mot andras. Psykastrologin stämplar andra och sig själv med diagnoser.
Ditt liv finns inte om det inte fotograferas och filmas och sprids. Och du finns inte om du saknar diagnos. Allra helst ska du ha två, tre, eller fler än så.
Hela jävla DSM-5-katalogen från pärm till pärm.
Den som har flest diagnoser när den dör vinner.
Jag tror att den tilltagande psykiska ohälsan inte bara orsakas av den hyperkapitalistiska erans extrema stress och exponentiellt ökande dissociativa störning. Jag tror att den också orsakas av upphöjandet av psykiatriska diagnoser till världsbild: av egotrippad längtan efter en ursäkt för att vara lat, elak och dum.
Det finns en annan, enkel princip: om du någorlunda sköter hem, jobb, ditt sociala liv, din hälsa – då är du inte psykiskt sjuk och behöver ingen diagnos. Själva diagnoserna skapar på många sätt sjukdomarna, på samma sätt som lagen skapar brotten.
Visst kan du vara psykotisk utan att en läkare har undersökt dig. Visst kunde människor för tusen år sedan vara schizofrena. Men om du är en någorlunda fungerande idiot bör du hålla ditt uppblåsta ego borta från den redan överbelastade psykiatrin. Överlämna de knappa resurserna till dem som behöver dem bättre!
Har du ångest? Över klimatet, fascismen och kriget? Bra! Då är du frisk! Den som inte har det bör sys in på vårdintyg omedelbart. Inga läkare hjälper mot den ångesten.
Har du tankar på att skada dig själv eller andra? Ja vem har inte det? Det vore väl jävligt konstigt annars. Finns det någon som inte går omkring och tänker på sånt?
Har du missbruksproblem? Och? Till skillnad från alla andra? Skål!
Är du nedbruten av sorg efter en skilsmässa eller ett dödsfall? Bra! Det ska du ha!
Diagnossjukan är vår tids astrologi. Den skänker en falsk känsla av att ha koll på folks karaktärer och förutse deras framtida beteenden.
Aha du är skorpion! Eller same! Eller bipolär!
Jaha det säger ju allt?
PS: Jag vet att jag i min förra krönika skulle ge anvisningar till hur du kan mäta ditt könsorgans volym. Men det får bli nästa gång. Den som väntar på något gott!