Duaa Kamel ‒ palestinsk poet med feministisk udd

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

LYRIK. ”Duaa Kamels dikter griper tag i läsaren, bitska som de är, med en illusionslös humor och feministisk udd,” skriver Erik Bovin som läst den palestinska poetens bok ”Mamma, pappa, igelkott”.

 

Mamma, pappa, igelkott av Duaa Kamel
Översättning: Anna Jansson
Smockadoll förlag

Duaa Kamel, palestinsk poet, fick ta emot dödshot efter att ha publicerat dikter på Facebook (!). Detta framkom i ett reportage i Sveriges radio om fristadskonstnärer.

2021 fick hon residens i Sverige. Under 2021-2023 har hon fram för allt verkat i Uddevalla kommun men också medverkat på bokmässan.

En stor eloge till översättaren Anna Jansson och Smockadoll förlag som nu introducerar Kamels poesi i bokform med Mamma, pappa, igelkott.

Duaa Kamels upproriska dikter

Kamel vet vad vissa bokstavstroende män med långt grått skägg hatar att läsa, särskilt om orden kommer från en kvinna. Hennes upproriska dikter utmanar den manliga blicken. I stället för att underkasta sig religiösa normer ägnar sig diktjaget åt ”dåligheter” – sex, droger men också politiskt medveten olydnad. Det är som om dessa dikter helt resolut räcker långfingret åt all form av censur.

Nietzsches ökenmetafor

Det går även att läsa in en nihilism i hennes poesi där hon använder sig av nihilismens förkunnare Friedrich Nietzsches ökenmetafor. Författaren Jenny Maria Nilsson ringar in kärnan i Nietzsches nihilism i sin Obs-essä: ”Nietzsches ojämförliga delar”: ”Vägen till värde Kirsi går genom nihilism; var och en av oss måste förkasta vår tro, tvingas ut i öknen, väl där ropa på vår Gud men bara höra ekot av vår egen röst.” Medan Kamel diktar: ”ʼfrån törst till törstʼ / säger ökenkvinnan / det största hålet i mig.”

Duaa Kamel är uppvuxen i Gaza

Kamel är uppvuxen i Gaza. Israel-Palestinakonflikten behandlas inte i Mamma, pappa, igelkott. Det pågående kriget har likväl påverkat min läsning. Då Kamels poesi är uttalat antipatriarkal påminns man om att den religiösa fundamentalismen och testosteronstinna heroismen onekligen bär skulden till alltför många krig.

Patriarkala strukturer

Att vara kvinna är att äta av sig själv, menar diktjaget. Men att vara kvinna är lika mycket att utstå människor som äter på en: ”min familj äter upp alla sina kvinnliga medlemmar.” I en annan dikt vädjar diktjaget: ”kära Camille: / kan du skulptera en ny familj / som inte serverar oss till middag.” Kvinnors villkor i mellanöstern är välkänt skrala. Patriarkala strukturer återfinns emellertid överallt, på alla platser, i alla samhällen. Nämnda rader belyser ovedersägligen kvinnans och kvinnokroppens utsatthet.

Duaa Kamels politiska poesi

Politisk poesi hemfaller ofta åt ett plakatpolitiskt tilltal. Man kan fråga sig: varför alls skriva poesi om man inte intresserar sig för poesins särmärken? Vill du hamra in ett otvetydigt budskap i läsaren – skriv en debattartikel i stället.

Tack och lov är Kamels poesi befriad från plakatpolitiska bojor. Hennes poesi är helt enkelt tillräckligt poetisk, vass och oförutsägbar för att fånga mitt intresse. Ofta vet man inte vart en dikt ska ta vägen:

”en svart jazzkvartett står staty i slutet av gatan
spelar
för ett par som nyss klev ut ur Codex Seraphinianus
de har lite sex
sen förvandlas de till en krokodil
som stirrar tomt framför sig
och nynnar
’den här världen
det här trista träsket är mitt’”

Duaa Kamels dikter påminner om beatpoesi

Jag är svag för Kamels jazziga poesi, i synnerhet när den låter det vardagsnära nästan omärkligt övergå i mild surrealism – inte helt olikt beatpoesin.

Den poetiska precisionen lyser ibland med sin frånvaro. Här återfinns ett och annat hugskott; dikter som tycks ha fastnat i skisstadiet.

Feministisk udd

Det finns en teatralitet i Kamels poesi som gör den ytterst lämpad för estraden. Likt den bästa spoken-word poesi ryms en slagfärdighet i dessa dikter. Vissa rader är rentav betjänta av att avfyras med rätt tonfall.

Duaa Kamels dikter griper tag i läsaren, bitska som de är, med en illusionslös humor och feministisk udd. Jag hoppas att hennes poesi fortsätter spridas i Sverige och vidare, ut i världen.

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Erik Bovin
Erik Bovin
Erik Bovin har medverkat återkommande som skribent i Magasin Opulens men är också verksam som poet.

SD:s populistiska tryne har fått ännu fulare drag

När Jimmie Åkesson avfärdar Kalla Faktas granskning som ”kampanjjournalistik” och vidhåller att han inte skäms det minsta över avslöjandet om en trollfabrik får partiets populistiska tryne onekligen skarpare och därmed fulare drag. Det skriver Erik Bovin.

Somaya El Sousi ‒ palestinsk poet vars dikter vibrerar av liv

LYRIK. ”Somaya El Sousis ’En flöjt av mörker’ är en av dessa böcker som manar till omläsning och dessutom håller sitt löfte – man berikas,” skriver Erik Bovin.

Anarkistiska Stig Dagerman-tolkningar

INDIEPOP. ”Mårten Lärka gör Dagerman rättvisa genom att göra honom till sin,” skriver Erik Bovin om Mårten Lärkas egensinniga Stig Dagerman-tolkningar.

Ingrid Nyströms lyrik lyfts fram ur glömskan

Erik Bovin har läst ett aktuellt litet häfte från Lyrikvännen med dikter av Ingrid Nyström. Det är lyrik som Bovin framhåller som förstklassig.