Min varma kopp te är egentligen någons svett och tårar. Vi måste ställa krav på importörer och producenter av te, menar Parul Sharma. Mycket av det te vi dricker produceras under vidriga förhållanden av arbetare vars löner ligger långt under miniminivån i Indien.
Över 800 000 arbetare på teplantager har de senaste åren gått ut i strejk för högre löner i Indien. Strejker är inte ovanliga inom teindustrin, det som varit ovanligt de senaste åren är att så många av de strejkande arbetar för de största te-företagen eller i deras leverantörskedja.
Detta är te som du och jag dricker varje dag. Idag tjänar en plantagearbetare motsvarande 16-18 svenska kronor per dag. Och arbetarna kräver en lön som kan matcha minimilönen för andra jordbrukare som befinner sig på ca 40-45 kronor per dag.
2018 gick den indiska regeringen med på att höja lönerna för arbetare på teplantager, men har totalt misslyckats med att implementera beslutet. Det här är individer som är extremt underbetalda och där man ofta ser hela familjer som jobbar på plantagen och som i generationer fastnat i samma socioekonomiska träsk med löner som knappt förändrats de senaste 15 åren.
Min varma kopp te är egentligen någons svett och tårar. Vi måste ställa krav på importörer och producenter av te, menar Parul Sharma. Mycket av det te vi dricker produceras under vidriga förhållanden av arbetare vars löner ligger långt under miniminivån i Indien.
Över 800 000 arbetare på teplantager har de senaste åren gått ut i strejk för högre löner i Indien. Strejker är inte ovanliga inom teindustrin, det som varit ovanligt de senaste åren är att så många av de strejkande arbetar för de största te-företagen eller i deras leverantörskedja.
Detta är te som du och jag dricker varje dag. Idag tjänar en plantagearbetare motsvarande 16-18 svenska kronor per dag. Och arbetarna kräver en lön som kan matcha minimilönen för andra jordbrukare som befinner sig på ca 40-45 kronor per dag.
2018 gick den indiska regeringen med på att höja lönerna för arbetare på teplantager, men har totalt misslyckats med att implementera beslutet. Det här är individer som är extremt underbetalda och där man ofta ser hela familjer som jobbar på plantagen och som i generationer fastnat i samma socioekonomiska träsk med löner som knappt förändrats de senaste 15 åren.
Även om det under de senaste femton åren utvecklats kooperativ i delar av de indiska teproducerande delstaterna, så är de fackligt anslutna en väldigt liten grupp i jämförelse med de som inte är det.
De två giganterna Kina och Indien svarar för drygt hälften av världsproduktionen. I Kina produceras mestadels grönt te, medan Indien producerar mest svart te, där delstaten Assam svarar för mer än hälften av Indiens teproduktion.
För nio år sedan intervjuade jag indiska plantagearbetare. Asha hade tillsammans med sin make Ranjit arbetat på delstaten Assams tredje största plantage i hela sitt liv. Hon började arbeta som nioåring tillsammans med sina föräldrar som då inte hade en anställning utan arbetade för fem rupees vardera varje dag samtidigt som de sov under bar himmel för att hålla sig nära plantagen.
Ashas pappa skar sig svårt i foten och dog på grund av en blodförgiftning då de inte hade råd med vård. Asha minns hur hennes mamma flera gånger bad arbetschefen om hjälp med pengar till vård. Han vägrade och uppmanade hennes pappa att försöka hålla såret rent eller ta ett lån som familjen visste skulle ta hela livet att betala av.
Det finns de som fortfarande betalar av sina far- och morföräldrars småskulder efter 30 år. Det är också en bransch där man ser att skuldslaveri ökar, det vill säga att en person gått till ägaren och bett om en liten summa pengar i lån för ett basbehov som exempelvis vård, mat eller skolavgift för sina barn.
Som konsument kan du ta kontakt med teföretagen och fråga vad de gör för att förbättra arbetarnas levnads och arbetsvillkor. Konsumtionstrycket är i princip obefintligt gällande just te, men när det gäller kaffeplantagernas arbetsförhållanden finns en större kunskap bland svenska konsumenter.
Över tre miljoner indier beräknas idag arbeta på teplantager men mörkertalet är stort. Undersökningar visar att det kan röra sig om dubbelt så många arbetare i den informella ekonomin under outhärdliga förhållanden likt Ashas föräldrar.
Den indiska regeringen har ett ansvar för att satsa på att se över minimilönerna och bekämpa det växande nutida slaveriet. Men importörerna av te har också ett enormt ansvar. Leverantörskedjan måste kontrolleras, det finns knappt någon transparens. Importörerna har inte gjort mycket för att förbättra arbetarnas situation. Nu behöver vi tedrickare lägga in en rättvisans växel och höja rösten. Ställ kritiska frågor, ställ krav!
