Fascismens blåbruna kängor hörs allt tydligare

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Tidöavtalet är ett rasistiskt program. När rasisternas och fascisternas maktövertagande fullbordats kommer inte politiker med invandrarbakgrund – som idag legitimerar rasismen – att förskonas. Det skriver Masoud Kamali, professor i sociologi.

De blåbruna partierna, M, SD, Kd och L har nu styrt i mer än ett år. Samtidigt har de visat i praktiken att Tidöavtalet inte är någon kompromiss i dess traditionella bemärkelse utan ett rasistiskt och kapitalistiskt program för att frigöra den nyliberala marknaden från de begränsningar som påtvingades systemet genom folkliga protester och krav under förra seklet. Västliga länder har sedan andra världskrigets slut framställt sig som demokratiska och inkluderande system som värnar om vissa värden så som individens fria rättigheter, religionsfrihet och mångfald.

Även rätten till migration har betraktats som en universell rättighet trots att det avsåg flyktingar från Östeuropa i första hand. Dessa ”värden” och deklarationer har dock visat sig vara en bräcklig fasad på ett kapitalistiskt system som framställts som det bättre, och även det enda, alternativet till andra socioekonomiska och politiska system.

Den blåbruna Tidöregeringens styre bör inte vara någon överraskning för någon. En nyliberal politik från 1990-talet har politiserat rasismen och inkluderar den i en politisk diskurs där ”vi” ställs mot ”dom”. Detta i en tid av försvagade sociala skyddsnät och statens tillbakadragande från av dess välfärdsåtaganden gentemot medborgarna. Socioekonomiska orsaker till ökade socioekonomiska klyftor, konflikter och våldsbrottslighet kulturaliseras för att framställa dessa problem som importvara.

En seriös diskussion om att migranter i århundraden bidragit till det svenska samhällsbygget (se bland annat Tusen år av invandring, Svanberg & Tydén, 1992) och att den välfärdsstat som vi känner till inte skulle existera utan invandring lyser med sin frånvaro. Detta eftersom en sådan diskussion skulle få Tidöpartiernas diskursiva rasistiska korthus att falla. 

Att framställa sig själva och ”landet Sverige” och ”riktiga svenskar” som något väsensskilt från ”invandrarna” är grunden till de rasistiska diskurser som utnyttjas bland annat av Tidöpartierna. Tidöpartierna gynnas av ett utbildningssystem och medier som reproducerar ”de riktiga svenskarnas överlägsenhet” i relation till ”invandrarna” och andra minoriteter.

Vi är många som har hört frasen att ”om det här landet inte passar kan ni återvända och bygga upp era egna länder så att ni inte behöver komma hit”. Sådana historielösa påståenden utmanas knappt, vare sig av en vittvättad akademisk värld eller av tama etablerade medier som har blivit maktens knähundar.

Är det verkligen så att Sverige och övriga västländers välstånd har uppstått från inneboende och säregna egenskaper hos ”den vita befolkningen” så som merparten av den svenska akademiska världen, medierna, blåbruna politiker och sorgligt nog även mejoriteten av det rödgröna etablissemanget mer eller mindre propagerar? 

Det faktum att det vita europeiska välståndet och världsherraväldet möjliggjordes genom kolonialism, slaveri, folkmord och militarism är inte något som existerar i skolböcker, medier, stora delar av akademin eller i de politiska diskurserna.

Låt mig berätta en kort personlig erfarenhet för att göra detta mer förståeligt. Under mina akademiska studier i Sverige fick jag veta genom kursböcker och föreläsningar att kapitalismen är en europeisk uppfinning som skapat Europas makt och välstånd. När jag och ett par andra studenter med invandrarbakgrund framhöll att kapitalismen inte är något europeiskt påhitt utan existerade i många delar av världen, som runt Gula floden i Kina och i islamiska länder där basaren var hjärtat av det urbana livet, långt innan utvecklingen av det europeiska koloniala kapitalistiska systemet, förkastades det som icke-vetenskapligt.

Detta berodde naturligtvis på att de västcentristiska moderna samhällsvetenskaperna genom sina stora ikoniska teoretiker som Adam Smith, Mark Spencer, August Comte och Max Weber har framställt utvecklingen av kapitalismen i Europa som en naturlig utveckling av inneboende krafter och egenskaper som protestantismen, upplysningen och rationaliteten hos européer. Kolonialismen, slaveriet, folkmord och det nakna våldets roll för utvecklingen av den europeiska kapitalismen lyser med sin frånvaro hos dessa stora samhällsvetare.

Om jag framförde att till exempel Eric Williams i sin bok Capitalism & Slavery visar hur inkomster från slavhandel i länder som Portugal, Spanien, Storbritannien och Frankrike var avgörande för ackumulationen av kapital i kapitalismens begynnelse som möjliggjorde dess senare utveckling, eller att forskare som Immanuel Wallerstein visar att det moderna kapitalistiska världssystemets historia handlar om hur Europas stater med våld och militärmakt utvidgade sitt välde över den resterande världen, ja då fick jag svaret att detta inte är kurslitteratur. Alternativt kunde svaret bli att ”det finns många irrelevanta böcker som är politiska och inte vetenskapliga”. Detta bemötandet gick ut på att de falska ”Stora berättelserna” (”meta narratives” av europeiska klassiker) skulle härska inom akademin och historiska fakta tystas ner.  

Västcentriska berättelser reproduceras med hjälp av vad den franska idéhistorikern, Michel Foucault, kallar relationen mellan makt och kunskap. Han menar att förbundet mellan makt och kunskap formar människors tankestrukturer och skapar diskursiva sanningar som inte behöver ha något med fakta att göra.

Ytterligare ett exempel kan förklara detta bättre. När jag var doktorand vid Sociologiska institutionen i Uppsala och höll på att skriva min avhandling om den iranska revolutionen, upptäckte jag att den klassiske Max Webers teorier och skrifter om islamiska länder, som det ottomanska riket, inte stämde med en del annan forskning och inte heller med mina egna erfarenheter. Jag skrev ett pm om detta och lämnade det till min handledare som var en känd Weberian.

Efter några dagar kallade han mig till ett möte och informerade mig att han säger upp sitt handledarskap eftersom jag enligt honom inte hade förstått Weber. Han tålde inte att hans västcentriska föreställning om ”det moderna Väst” och ”det omoderna Öst” ifrågasattes och utmanades.

Jag försökte då att leta upp alternativ forskning som skulle ge mig bättre kunskap i ämnet. Jag hittade en bok på Carolinabiblioteket med titeln The Government of Ottoman Empire av Albert Howe Lybyer som skrev boken nästan samtidigt som Max Weber (1913) men till skillnad från Weber framställde han inte det ottomanska styret, sultalismen, som en diktatur som var dömd att försvinna.

Weber hade aldrig varit i ottomanska riket och formulerade sin teori från sitt säte i Tyskland. Lybyer däremot besökte det ottomanska riket och skrev sin bok med kunskap inifrån dess sociopolitiska sammanhang. Lybyer visade i sin bok att sultanen inte var egenmäktig och att hans makt begränsades av många aktörer i det ottomanska civila samhället, som basarens ekonomiska makt och den religiösa eliten.

Intressant nog var det så på den tiden att när en doktorand eller forskare lånade en bok från Carolinabiblioteket fick man behålla den tills en annan låntagare efterfrågade den. Jag hade Lybyers bok under hela min doktorandtid och ingen annan efterfrågade den men Webers bok kunde man inte behålla mer än några veckor innan någon annan efterfrågade den.

Webers teori passade naturligtvis in i bilden av ”det outvecklade Orienten”. Ja, som Edward Said säger, Orienten som småningom framställdes som ”den islamiska världen” är en europeisk skapelse och ett påhitt för att skapa sin spegelbild och legitimera den västliga självbilden. 

Dessutom använder sig dessa blåbruna partier av ett internationellt känt och redan avslöjat knep som går ut på att utse personer med invandrarbakgrund som representerar deras rasistiska idéer för att legitimera deras rasistiska politik. Till exempel har det funnits ministrar med invandrar/minoritets bakgrund i högerrasistiska regeringar som i George W Bush regering (Colin Powell och Condeleezza Rice) och i Nicolas Sarkozys regering, (Rashida Dati) och till och med presidenter som Obama och den brittiske nyliberale premiärministern Sunak.

I den svenska blåbruna varianten spelade politiker som Nyamko Sabuni och Mauricio Rojas en sådan roll. Idag finns det sådana personer som Rashid Farivar, inom SD och andra Tidöpartier för att legitimera rasismen. Dessa rasismens fanbärare med invandrarbakgrund som till och med försvarar att Koranen bränns och rasismen förstärks glömmer att det ögonblick som rasisternas och fascisternas politiska maktövertagande fullbordats så är det inte bara de andras heliga böcker som bränns utan de själva kommer att drabbas (en process som vi har redan bevittnat på 1930- och 1940 talets Tyskland).

De kommer inte att förskonas och behålla sina fördelaktiga positioner för gott samarbete. Det kanske ter sig obegripligt för vissa att en person som själv är utsatt för rasism likväl kan verka för att förstärka den. Det är ett fenomen som har hänt förr. 

Tidöpartierna har fört in Sverige i en destruktiv bana där ökade klyftor, brottslighet och sociala problem framställs som importvara eftersom de goda, moderna och liberala ”svenskarna” och det nyliberala och kapitalistiska systemet som ”vi” har utvecklat inte kan hållas ansvarigt för dessa problem. De som inte hör fascismens frammarsch i blåbruna kängor måste lida av hörselproblem. 

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Masoud Kamali
Masoud Kamali
Masoud Kamali är professor i sociologi samt f.d. regeringens utredare.

Helgessän: Rasismen stärker sitt grepp om Sverige

Föräldrars kritik och demonstrationer mot socialtjänstens godtyckliga agerande i omhändertagande av barn med invandrarbakgrund kategoriseras nästan som en terroristhandling, skriver Masoud Kamali.

Socialdemokraternas vandring mot nyliberalism

Socialdemokraterna är ett parti som sedan 1990-talets början varit en aktör i nyliberaliseringen av landet med bland annat försämring av socialförsäkringssystemet, ohämmade privatiseringar och förändringar av skattesystemet till de rikas fördel, skriver Masoud Kamali.

Därför stödjer regimer i väst Israels folkmord

Den moderna västliga rasismen visar sitt rätta ansikte genom aktivt stöd till Israels folkmord på palestinier. Det skriver Masoud Kamali med anledning av en FN-rapport om Israels krigföring i Gaza.

Helgessän: Ohederlig rapport om heder

Masoud Kamali ifrågasätter Malmö stads rapport om hedersrelaterat våld som han menar är ovetenskaplig och innehåller lösryckta påståenden.