Filmen ”Ondska finns inte” är en besvikelse

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

FILM. Charlotte Wiberg har sett ”Ondska finns inte” och konstaterar att filmen inte lever upp till förväntningarna.

Ryûsuke Hamaguchi gjorde stor succé häromåret med runt tre timmar långa filmen Drive my car, som bygger på en novell av Haruki Murakami. Bortsett från det lite trista porträttet av huvudpersonens fru, en typisk murakamisk ”manic pixie dream girl”, är den en väldigt fin och välkomponerad film – så välkomponerad att tre timmar rinner undan utan longörer.

Långsamt tempo

I kontrast är nya Ondska finns inte en film som framhäver sin långsamhet. Jag upplever den som längre trots att den har normallängd, en timme och trekvart.

Vi befinner oss på japansk landsbygd. Ett barn, snö, skog, ett lyriskt soundtrack av Ishibashi Eiko – det är vackert. Långa scener som visar arbete, att hämta vatten från källan i skogen och att hugga ved, kan fungera meditativt och väva in åskadaren i den lantliga livsstilen.

Långsamhet har alltid varit en del av art cinema. Det är något att vara beredd på som åskådare. Men jag är vanvördig och tråkas litegrann ut.

Fyrkantigt skisserat

En konflikt mellan profit och hänsyn spelas ut i filmen då ett underhållningsbolag vill starta upp en ”glamping”-verksamhet i trakten (glamourös camping). Några representanter kommer och presenterar planerna för byborna, och är överrumplade när dessa har invändningar och tar upp saker som brandrisk och inverkan på det lokala vattnet.

Representanterna får i uppgift av bolaget att resa tillbaka, supa omkull den mest vokale motståndaren, Takumi, och knyta honom till dem genom att anställa honom. Men de är medvetna om det moraliskt förkastliga i det hela och tar i praktiken ställning för byborna. Ondska finns inte. Det hela är något fyrkantigt, mycket tydligt skisserat. Sympatiskt, rentav, ställs vi inför en idyll.

Kryptiskt slut

Men så försvinner Takumis dotter Hana. Slutet på filmen är våldsamt, överraskande och rent konkret svårt att greppa. Det verkar ställa titeln på ända. Är det inte ondska vi ser? Hela filmen blir till en rebus. Kanske hade det varit intressant om inte slutscenen varit så kryptisk.

För mig blir det hela till en uppvisning i otillgänglighet. För den som ännu inte sett en Hamaguchifilm rekommenderar jag att leta upp Drive my car. (Den kan ses på SVT Play till den 24 mars.)

Det är en film där mänskliga relationer djupnar och har dynamik. En helt annan typ av film än Ondska finns inte, som trots stundvis skönhet lämnade mig i frustration och besvikelse.

Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

”Civil War” är en film som angår oss alla

”Alex Garlands nya biofilm ’Civil War’ angår oss alla och ger en skrämmande bild av ett möjligt scenario i den nära framtiden,” skriver Charlotte Wiberg.

Kvinnor som våldtar

Det finns inte något roligt i att köra över en mans brist på samtycke, skriver Charlotte Wiberg som sett filmen ”Marguerites teorem”.

”Passage” är en levande skildring av outsiders i Istanbul

FILM. "’Passage’ hade kunnat vara en ganska ointressant kollektivsnyftare om Akin inte hade lyckats så väl med sin tonträff," skriver Charlotte Wiberg.

Det dokumentära berättandets begränsningar

Charlotte Wiberg har sett den dokumentära tv-serien ”Pedofilhärvan i Outreau: En fransk rättsskandal” och konstaterar att den har uppenbara brister.