Regeringen och SD försöker vilseleda allmänheten genom att ge sken av att de problem som den nyliberala politiken skapat, genom försäljning av allmännyttan, höjda hyror och brist på bostäder, beror på en liten grupp av de mest utsatta människorna i det här landet, menar Masoud Kamali.
På en gemensam pressträff (30 mars) meddelade regeringens finansminister, Elisabeth Svantesson, (M) och hennes och regeringens uppdragsgivare, Jimmie Åkesson (SD), att regeringen kommer att satsa 500 miljoner kronor på så kallad ”folkräkning” som ska genomföras av Skatteverket. Åkesson sa i pressträffen att ”Sverige har i hög grad tappat kontrollen över befolkningen. Vi har ett skuggsamhälle som vi inte känner till omfattningen på”. Att syftet med en sådan ”folkräkning” inte är någonting annat än ökad kontroll av befolkningen och för att komma åt papperslösa och gömda flyktingar är inte någon hemlighet. Som professor i demografi, Gunnar Andersson, med all rätt säger: ”det är en repressiv åtgärd som de sätter etiketten folkräkning på”, och han förklarar att: ”det är ingen folkräkning även om man kallar det för det. Möjligen kan man säga att det är en uppsträckning av systemet med folkbokföringen. Och ett försök att hitta personer som inte ingår i den folkbokförda befolkningen genom stickprovskontroller här och där”.
Även Peter Sävje på Skatteverket säger att ”ungefär 98 procent av folkbokföringarna i Sverige är korrekta och runt 2 procent är felaktigt folkbokförda”. Det kan tyckas märkligt att en nyliberal regering som är fientlig till staten och statens inblandning i marknaden är så pass intresserad av olika former av kontroll. Men det är faktiskt i sin ordning för en nyliberal regeringen att vara kontrollant. Den nyliberala staten är en ”surveillance state”, en övervakningsstat. Det är en stat med dubbla ansikten, nämligen en svag välfärdsstat och en stark övervakningsstat vars huvudfunktion är att säkra den fria marknaden och skydda den från eventuella hot. Den nyliberala alliansen mellan tre regeringspartier och SD ser nu den del av befolkningen som utgör 2 procent och som är bland de mest utsatta i befolkningen, som hemlösa, papperslösa och de som inte har ett bostadskontrakt som ett hot för Sverige (läs för den nyliberala marknaden).
Denna så kallade ”folkräkning” har ett symboliskt värde också. Medan marknaden får fria händer att göra vinst på vad som går att göra vinst på, skatter sänks för de rika och välfärdsstaten bantas nästan oavbrutet, vill regeringen och SD vilseleda allmänheten genom att ge sken av att de problem som den nyliberala politiken har skapat, genom försäljning av allmännyttan, höjda hyror och brist på bostäder för de med knappa inkomster, beror på en liten grupp av de mest utsatta människorna i det här landet. Som bekant, används parollen ”lag och ordning” flitigt av regeringspartierna för att istället för att ta itu med de socioekonomiska och politiska orsakerna till ökade sociala problem visa sin beslutsamhet att bekämpa brott som i enighet med SD:s ideologi och världsbild betraktas som importerade av migranter. Detta leder till ökade repressiva åtgärder för att kompensera för välfärdens underskott. Den svenska staten, som så sent som på 1970-talet ville avskaffa fängelser genom att med förebyggande åtgärder eliminera orsakerna till brottslighet, bygger återigen nya fängelser och politiska partier tävlar om vilka som satsar mer på polis och repressiva åtgärder för att bekämpa brott.
Den svaga välfärdsstaten är ett resultat av att staten övergivit sitt ansvar för folkets välfärd och sociala rättigheter som skulle kunna förverkligas genom omfördelning av resurser. Repressiva åtgärder som ”folkräkning” och ökade övervaknings- och polisiära insatser kommer enbart att göra samhället mer förtryckande och mindre demokratiskt och sammanhållet.
