Ge mig kritisk mediebevakning i julklapp!

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Varför vägrar SVT och andra public service-medier ställa en enda kritisk fråga om militariseringen i Sverige? Det undrar Filip Hallbäck apropå det nya försvarsavtalet med USA.

Glögg och pepparkakor. Tända adventsljus. Längtan till frid och fröjd. Så går vi mot juletider. Det finns alltid mycket jag önskar inför varje julafton, och då tänker jag inte på personliga gåvor och andra materiella ting som kan komma till nytta i min vardag nu i första hand. Jag blickar ut mot omvärlden och önskar mig något mycket större som är till gagn för hela mänskligheten. 

Varje år önskar jag att asylrätten stärks och att flyktingars rättigheter respekteras, att ekosystemen, haven och den biologiska mångfalden bevaras och skyddas, att varje människa på jorden får tillgång åt rent vatten, att hemlösheten och fattigdomen avskaffas, att resurser läggs på konfliktförebyggande åtgärder i syfte att skapa fredliga och inkluderande samhällen, och så mycket mer. Jämlikhet, jämställdhet och mänskliga rättigheter, helt enkelt. Social rättvisa och rättfärdig fördelningspolitik.

Undermålig rapportering

I år har jag dock en annan särskild önskan, som jag mer än gärna delar med mig: i julklapp önskar jag mig en seriös, mångsidig och kritisk bevakning från public service-medierna, med anledning av den undermåliga rapportering som varit kring militariseringen i Sverige. Det senaste exemplet som med all önskvärd tydlighet illustrerar normaliseringen av militarismen var ett nyhetsinslag i Aktuellt onsdagen den 6:e december.

Sverige har slutit ett ”historiskt” avtal med USA:s försvarsmakt, och det innebär en ”förändring av den svenska säkerhetspolitiken”. Vi pratar alltså om ett vansinnigt avtal som innebär att amerikanska soldater ska kunna få obehindrad tillgång till 17 militärbaser i hela Sverige, få öva fritt i dessa övningsområden och förvara krigsmateriel på dessa baser. Det handlar om flygbaser, marina baser och militärläger där soldater och utrustning kan stationeras och agera under amerikansk lag, inte svensk lag. Norge har ett liknande avtal som Sverige, men där gäller endast tillgång till fyra baser och har – till skillnad från Sverige – en klausul mot förhandslagring och övning med kärnvapen. Med andra ord, det är inte bara militarismen som normaliserats, utan även kärnvapenretoriken. 

Försvarsminister Pål Jonsson säger till SVT att skälet till att Sverige öppnar upp för amerikansk trupp på svensk mark beror på att ”det skapar förutsättningar för att USA ska kunna vara i Sverige mer uthålligt och det blir enklare för USA att komma till Sveriges stöd i händelse av kris eller krig”. Självfallet får en regementschef komma också till tals och förklara hur bra det här avtalet är.

I Rapport ställer Katarina Sandström frågan till Mats Knutson – av alla människor – vad detta avtal kan få för konsekvenser för Sverige. Hans svar: ”Det ska gå snabbare för USA att hjälpa Sverige i händelse av krig eller krigsfara”. Detta kunde lika gärna ha formulerats direkt av försvarsministern. Gällande det faktum att det i detta avtal inte finns några förbehåll om kärnvapen i Sverige, fortsätter Knutson med att konstatera att det ”nog inte är realistiskt att tro att det kommer några sådana krav i fredstid i alla fall”. Han tillägger: ”Men vad som händer i krigstid, det är en helt annan sak, det vet vi ingenting om”. Slutligen säger han att avtalet ”naturligtvis” har en ”signalverkan” som är ”väldigt viktig för Sverige”. Han syftar på avskräckningseffekten, att det inte bara finns svenska soldater, utan också amerikanska.

Hade Sandström ställt samma fråga till fredsforskaren Jan Öberg, hade det låtit så här:
”Utan att vara NATO-medlem ingår Sverige ett extremt långtgående avtal med USA, som fullständigt underminerar landets möjlighet till att föra en självständig säkerhetspolitik. Beslut fattas utan debatt och bakom ryggen på svenska folket. Den officiella hotbilden är fake: Ryssland kommer icke att angripa Gotland, men ryska missiler kommer nu helt naturligt att vara riktade mot Sverige och avfyras som de första – om! Sverige kan lika väl lägga ner försvarsdepartementet och låta Pentagon och State sköta resten.”


Inga kritiska frågor

Varför vägrar SVT och andra public service-medier ställa en enda kritisk fråga om militariseringen i Sverige? Vad är det man befarar ska hända? Som Öberg uppriktigt påpekar agerar SVT språkrör för Pentagon och svenska regeringen, när journalistikens uppgift är att ifrågasätta. Redan i februari reflekterade jag i en essä om hur militarismen oskadliggjort den kritiska journalistiken i Sverige, med anledning av den bristfälliga mediebevakningen av Natoprocessen.  Redan då skrev jag följande:

”Militarismens fortskridning fungerar inte utan mediers direkta och indirekta medverkan, vilket det finns åtskilliga historiska exempel på. I Sverige har public service-medierna i stor utsträckning bidragit till spridning av Nato-propaganda. På SVT:s egen hemsida presenteras Nato som en ”försvarsallians”, vilket – nota bene – inte är ett värdeneutralt ordval. Det är ett positivt laddat propagandaord. Alla de faktainslag som skulle ställa den förhärligade bilden av Nato i sämre dager, liksom bredare historiska kontextualiseringar, allt detta förtigs. För att lyfta ett illustrativt, men viktigt, exempel på just en bredare kontextualisering än vad som framgår på SVT:s hemsida: Sverige och Finland skickade in sina Natoansökningar ett halvår efter att ”försvarsalliansens” 20-åriga fiasko i Afghanistan avslutades. Inte nog med att västvärlden lämnade det söndersprängda landet helt åt sitt öde i talibanregimens händer, utan västvärlden skapade även en massvält som hämnd för sitt nederlag.”

Om jag får önska mig något i julklapp så är det just en betydligt modigare journalistik som vågar problematisera huruvida militariseringen verkligen bidrar till ökad säkerhet och avkräva svar på vilka andra alternativ som faktiskt finns. Om inte politiker eller militären kan svara på det, bjud in Öberg eller någon annan fredsforskare. Tro det eller ej, men att bredda och fördjupa det säkerhetspolitiska samtalet, liksom att kritiskt granska makten, det ligger nämligen i allmänhetens intresse.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Filip Hallbäck
Filip Hallbäck
Filip Hallbäck är filmkritiker, utbildad filmvetare och manusförfattare och med ett särskilt intresse för frågor som rör representation, normkritik och normkreativitet.

Vårt CV-fixerade samhälle

Granskningen av ministrarnas CV:n är lovvärd men problemet är att kontextualisering saknas, menar Filip Hallbäck.

Likriktningen i Nazityskland gör sig påmind när SR skär ner

LIKRIKTNING. Filip Hallbäck ser en oroande tendens när svensk public service genomför nedskärningar.

Våldtäkt som metafor – inte när USA och Israel invaderar

När det gäller Israel talar man i termer av självförsvar och när det gäller USA, utmålas deras krigsbrott ständigt som misstag på vägen mot ett större, ädlare mål, skriver Filip Hallbäck.

Helgessän: Civil olydnad en del av demokratin

Så länge regeringen fortsätter att bedriva en politik som medför förvärrande av klimatkrisen lär civil olydnad bli oundvikligt – även om statsministern anser att det är förkastligt, skriver Filip Hallbäck.