Granskande journalistik viktigare än någonsin

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Det är viktigare än någonsin att granska vem och vilka som finansierar högerextrem propaganda. Det skriver Filip Hallbäck apropå Expos granskning av paret Bergströms stiftelse.

Expos senaste granskning handlar om det faktum att medieprojekt, som Det Goda Samhället och DSM, delfinansierats av friskoleentreprenörsparet Hans och Barbara Bergströms stiftelse. Vi pratar alltså om projekt som spridit högerextrema konspirationsteorier, men även nazistisk propaganda, antisemitism och Förintelseförnekelse.

Uppenbarligen verkar Hans Bergström inte alls gilla att denna granskning överhuvudtaget görs, av mejlväxlingen mellan Expo och honom att döma. På sätt och vis är det märkligt att klandra granskande journalister på det viset, med tanke på att han tidigare har varit chefredaktör på Nerikes Allehanda och Dagens Nyheter. Ur det perspektivet borde han inse vikten av transparens och välkomna en granskning. Å andra sidan har han möjligen övergett de journalistiska principerna, efter att ha gjort miljardaffärer i skolvärlden på skattebetalarnas bekostnad.

En viktig insikt är att rasism i dess mer organiserade form alltid varit en klassöverskridande rörelse, men historiskt sett skapades rasism på högsta samhällsnivå och överklassen har därför alltid förvaltat rasismen på avgörande sätt. Dagens rasism är ett historiskt arv från kolonialismens dagar och handlar om kulturellt betingade föreställningar om nationen och dess gemenskap. I en svensk kontext handlar det om vilka som inkluderas och exkluderas ur idén om ”svenskheten”, samt att man idealiserar och materialiserar idén om ”svenskhet”. 

Rasismforskaren Tobias Hübinette har gjort ett flertal studier om den så kallade ”överklassnazismen”. Ett tydligt uttryck för överklassens förvaltning av nazism handlar om att överklassen under flera decennier på mångahanda sätt finansierat nazismens organisering.

Spridningen av propaganda och konspirationsteorier som härrör från rasismens och den våldsbejakande extremismens tankegods är kostnadskrävande, och det tar tid innan den får genomslag. Varifrån kommer pengarna som finansierar det hela, om inte  från överklassen? 

En av dem som ryckt ut och försökt ärerädda paret Bergström från Expos granskning är ingen mindre än den SD-vänliga högerbloggaren Rebecca Weidmo Uvell, vars enmansföretag delfinansierats av just Bergströms stiftelse. Hennes tillvägagångssätt har varit att publicera sanna och osanna uppgifter om Expos reporter, däribland dennes privatliv, tidigare sysselsättning och påstådd bostadsort (journalisten lever av lätt insedda skäl med skyddade uppgifter). Sett till sakfrågan är publiceringen av dessa uppgifter totalt irrelevanta, men givetvis finns ett annat syfte. Det handlar om att misskreditera journalisten. I stället för att diskutera i sak, läggs tonvikt på person. 

Expo har – med rätta – kritiserat Weidmo Uvells pinsamma övertramp. Hon landar i slutsatsen att Expos kritik mot henne handlar om en ”hämnd från barnsliga journalister” som inte klarar av att hon är ”lite vassare och lite snabbare” än dem. I renaste Trumpstil formulerar hon: ”Jag vann. De förlorade. End of story.” Det finns ett i sammanhanget nämnvärt citat av Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher, och det är: ”being powerful is like being a lady. If you tell people you are, you aren’t”. Det vill säga, om man gör ett bra jobb, då låter man väl det jobbet tala för sig självt?

För att parafrasera ovan nämnda Thatcher-citat: ”att vara vass och snabb är som att vara en fin dam. Om man säger att man är det, då är man det inte”. 

Expos granskning och kanske ännu mer Bergströms och Weidmo Uvells reaktioner påminner än en gång om den granskande journalistikens funktion i en demokrati. För det Expo gjort är i grund och botten att synliggöra kopplingen mellan pengar och påverkanskampanjer.

En som skrivit utförligt om just denna koppling är Hynek Pallas, som sätter händelserna i ett bredare historiskt perspektiv och jämför även med situationen i andra länder, till exempel Ungern. Men Pallas understryker även vikten av att landets tidningsredaktioner och Journalistförbundet bör reagera när en enskild journalist utsätts för en smutskampanj är I grund och botten handlar det om värnandet av press- och yttrandefriheterna.

Eftersom Sverige sedan senaste valet leds av en regeringskonstellation som består av tre traditionella högerpartier och ett parti med rötter i en folkmordsideologi, är det viktigare än någonsin för journalister att blottlägga intressesfären och relationen mellan det Pallas kallar för ”välfärdskapitalismen” och högerextremismen, så som Expo har gjort.

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Filip Hallbäck
Filip Hallbäck
Filip Hallbäck är filmkritiker, utbildad filmvetare och manusförfattare och med ett särskilt intresse för frågor som rör representation, normkritik och normkreativitet.

Vårt CV-fixerade samhälle

Granskningen av ministrarnas CV:n är lovvärd men problemet är att kontextualisering saknas, menar Filip Hallbäck.

Likriktningen i Nazityskland gör sig påmind när SR skär ner

LIKRIKTNING. Filip Hallbäck ser en oroande tendens när svensk public service genomför nedskärningar.

Ge mig kritisk mediebevakning i julklapp!

Varför vägrar SVT och andra public service-medier ställa en enda kritisk fråga om militariseringen i Sverige? Det undrar Filip Hallbäck apropå det nya försvarsavtalet med USA.

Våldtäkt som metafor – inte när USA och Israel invaderar

När det gäller Israel talar man i termer av självförsvar och när det gäller USA, utmålas deras krigsbrott ständigt som misstag på vägen mot ett större, ädlare mål, skriver Filip Hallbäck.