Grooming blir aldrig omodernt

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Grooming bedrivs inte bara av gangsters och pedofiler, utan även av de politiska ungdomsförbunden. Carl-Michael Edenborg minns sin ungdom i Moderata ungdomsförbundet.

Grooming blir aldrig omodernt. Just nu gäller gangsterligornas odling av barnsoldater: sjuttonåringar bjuder trettonåringar på pizza och droger och lär dem att skjuta Kalasjnikov. 

Pedofilerna erbjuder också sin vanliga grooming: chattar med koltbarn på TikTok och vinner deras förtroende med sikte på våldtäkt. Kräken har förvandlat den långsamma, först försiktiga men snart grövre manipulationen till en konstform. 

De är helt enkelt pedofilins reklamare.

En annan grooming bedrivs av de politiska partiernas ungdomsförbund. Jag minns mina tonår, tyvärr. Jag gick i åttonde och nionde klass på Östbergaskolan, i den numera ökända stadsdelen Berga söder om Linköping.

Vårt gäng av minibanditer ordnade skolnycklar, hängde nere i kulverterna, stal pennor och förvarade stöldgods. Roligast var att ta sig in i kemisalen och stjäla spännande kemikalier som natrium. 

Den stölden höll förresten på att göra mig blind. I ungdomligt oförstånd hade jag slängt ner en klump av den ettriga metallen i en vattenpöl och väntade på smällen som inte kom. Jag lutade mig fram och gissa? Pang rätt i ansiktet! 

Tur jag hann blunda så bara ögonlocken fick frätskador.

Själva skolbyggnaden var så giftig av asbest att den några år senare jämnades med marken. Numera finns där en grusplan och inte mycket mer. Här skulle ”Östergötlands Skansen” ha byggts för hundra år sedan. Kvar från det nationalistiska haveriet finns en bronsskulptur av ”Moder Svea”, vars maffiga pattar polerats av miljontals pojkfingrar.

Vårt tjuvaktiga, spritlangande gäng groomade sig självt. Ingen behövde tala om för oss om hur man gör inbrott eller tillverkar vin. Eller tar beställningar på kläder och smink från H&M som sedan snattas och säljs till halva priset.

Linköping är känt för sin entreprenörsanda. 

Staden är också ett slags Sveriges Chile, där det stora nyliberala experimentet i Sverige inleddes, samtidigt som murens fall. ”Sveriges modernaste kommun” testkörde den privatiseringspolitik som sedan blev lag. Alltså nedmonteringen av välfärden och skattesänkningarna som gynnat överklassen. Den politiken som skapat dollarmiljardärerna och deras baksida: barn med automatvapen. 

Det ena ser ut som framgång, det andra som undergång. Men det är egentligen två sidor av samma våld.

Året var 1990. Läs Hans L Zetterbergs anförande från Moderata Samlagspartiets stämma i Linköping det året: ett tidsdokument som hyllar det civila samhället med krigiska metaforer. Det var förresten på den epokgörande stämman som Filippa och Fredrik blev ett par.

Jag var något slags lyckligt naiv wannabe-skinnskalle då: stridis i FBU, lyssnade på Bad Manners, tyckte nazism var snyggt. Det finns ett foto från ett av inbrotten, där jag står inne i mobiliseringslagret med utsträckt högerarm, runda spegelglasögon och ett leende på läpparna. 

Boys will be boys.

I det sammanhanget upptäckte jag MSU. Detta var på Gösta ”Rösta på Gösta” Bohmans tid. Moderat Skolungdom var en underavdelning till MUF.

I likhet med i stort sett exakt alla människor som berättat om varför de gått med i MSU lockades jag bara av en sak: alkoholen.

Det var inte utskrivet i värvningsmaterialet. Men det var så de äldre ungdomarna groomade oss: löften om sprit och ”vi har de bästa festerna”. 

Partiet passade också min naiva socialdarwinism. Att människor är djur som konkurrerar om sitt livsrum bortom ont och gott, var då som nu högerns grundtanke. Idén som förenar moderater, nazister och liberaler.

Att jag tjänade pengar på brott stred inte mot partilinjen: då var hembränning, skattefusk och olika trafikbrott högsta mode bland moderater. 

Det var frihet.

Förutom att jag lärde mig supa och ljuga lärde jag mig dessutom att teckna under min korta tid som MSU-ordförande på Östbergaskolan. Jag ritade antisemitiskt laddade Palme-karikatyrer. Jag fick beröm från äldre partikamrater när jag lyckades få till den långa, spetsiga näsan på whiteboarden. 

Alla unga behöver positiv feedback från äldre.

Att MUF inte blivit en särskilt mycket sundare organisation sedan min tid märktes bland annat i och med 2018 års avslöjande av en kultur av sextrakasserier och mobbning. Och den här våren i skandalen kring Douglas Thor och medlemsköpen.

Jag minns en konferens på ett hotell i någon gudsförgäten ort i södra Östergötland, hillbilly-county. Det bör ha varit 1981 eller 1982. Hade jag varit aktiv ett par år senare hade jag haft Sven-Otto Littorin som riksordförande. Det hade nog varit livat.

Per Unckel var på plats i konferenshotellet. Han var vår stora hjälte eftersom han var den mest kända  politikern som kom från våra trakter och liksom vi pratade som en bonnläpp.

De vuxna festade på med dans och mingel i hotellkorridorerna, medan vi ungmoderater fnissade hysteriskt åt de sliriga gamlingarna (nu inser jag att Unckel då var i 35-årsåldern) och höll oss på vårt tilldelade rum med videofilm, vin och öl. 

Jag antar att den moderata friheten inkluderade att barn drack alkohol. Tänk om det funnits mobilkameror på den tiden!

Jag inser nu att det var i det rummet jag blev vuxen. Det berodde inte på spriten, inte på de sluddrande partikamraterna. Det berodde på att det var där jag för första gången såg ”The Texas Chainsaw Massacre” från 1974, filmen som färgat mitt liv sedan dess.

Men det är en annan historia. Och den här gången ville jag bara berätta om grooming.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Carl-Michael Edenborg
Carl-Michael Edenborg
Carl-Michael Edenborg är författare och kritiker samt doktor i idé- och lärdomshistoria.

Helgessän: Klimat- och förintelseförnekarna drivs av skam

"Så står vi nu med denna självmotsägelse, bara ytterligare en i fascismens historia, men en av de märkligare: Förnekelse av förnekelsen själv.", skriver Carl-Michael Edenborg.

Diagnossjukan är vår tids astrologi

"Vår tids mest utbredda psykiska sjukdom är diagnosomanin eller diagnossjukan. Den förutsätter en en övervärdering av den egna tankeförmågan och ett förakt mot andras", skriver Carl-Michael Edenborg.

Kameltån – en del av kvinnans revolution

Carl-Michael Edenborg ser allt fler kameltår på stan, och funderar på vad det betyder.

Vi har fått ett nytt n-ord

Kränkta vita män har tagit över internet. SD och kackerlackorna i dess bruna råttsvans är en starkare kraft i offentligheten än vänstern, menar Carl-Michael Edenborg.
Mer inom