Helgessän: al-nakba – en 75-årig katastrof

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Kriget i Gaza är en fortsättning av al-Nakba, den stora katastrofen, som för palestinierna inleddes för 75 år sedan. Det skriver Helena Lindholm,  professor i freds- och konfliktforskning.

För palestinier innebär det pågående kriget i och mot Gaza en ny fas av al-Nakba, den stora katastrofen. Al-Nakba är av central betydelse för en förståelse av Palestina-frågan. Katastrofen representerar den tvångsfördrivning, flykt och förlust av hemlandet som inleddes för 75 år sedan. 

Fördrivningen under perioden 1947-1949 skedde i enlighet med Plan Dalet, en militär masterplan vilken syftade till att utöka den mark som den judiska staten skulle kontrollera enligt FNs delningsplan. Planen uttalade explicit att om befolkningen i erövrade byar gjorde motstånd skulle de fördrivas.

Enligt FN fördrevs och flydde ca 700 000 palestinier sina hem för att aldrig mer kunna återvända, trots att en resolution i FNs generalförsamling från 1949 slår fast att flyktingarna har rätt att återvända vid ”närmsta praktiskt möjliga tidpunkt”. Massakrer utfördes i flera byar, bland annat i Deir Yassin 1948, av paramilitära judiska organisationer vilka använde terror som metod.

Al-Nakba innebar fördrivning men också konfiskering av land och hem. Palestinska byar förstördes, byarnas palestinska ursprung ströks, namn hebreiserades och marken övergick i israelisk privat eller statlig ägo. 

Walid Khalidi har i All that Remains: The Palestinian Villages Occupied and Depopulated in 1948 berättat om dessa byar och dess historia. Under vad som kallas Absentee Property Law from 1950 blev det den israeliska statens angelägenhet att hantera all den mark som lämnades. 

Etnisk rensning

En av de första att beskriva detta som etnisk rensning var den israeliska historikern Ilan Pappé i sin bok The Ethnic Cleansing of Palestine från 2006. Hans slutsats var att flykten inte var en logisk omständighet av kriget i sig (det vill säga att människor flydde av skräck) utan konsekvensen av en systematiskt implementerad plan och strategi. Den palestinska befolkningen blev en flyktingnation, berövad tillhörighet, hem och land. 

Den palestinska historien Rashid Khalidi har i Palestinian Identity: The Construction of Modern National Consciousness beskrivit hur den palestinska identiteten har sin hemvist och sitt fokus just i hemlösheten och förlusten. Flyktingläger upprättades av FNs organ för de palestinska flyktingarna, UNRWA, i Gaza, på Västbanken, i Syrien, Libanon och Jordanien. 

Idag är de sex  miljoner och en stor andel är alltjämt statslösa. I Gazaremsan är cirka två tredjedelar av befolkningen flyktingar. Flyktingsituationen och katastrofen var alltså orkestrerad enligt en sionistisk militärstrategi.

Människor fördrevs och tvingades på flykt också under kriget 1967 som ledde till Israels ockupation av Västbanken och Gazaremsan. 1967 har av palestinierna kommit att kallas al-Naksa, motgången eller nederlaget. Då fördrevs cirka 300 000 människor, nya byar förstördes, ytterligare mark konfiskerades och Israel tog kontrollen över hela Jerusalem. 

Många kördes helt enkelt iväg med bussar till den jordanska gränsen. De som inte var närvarande när Israel efter kriget genomförde en folkräkning fick inte tillstånd att komma tillbaka, annat än som turister eller besökare, eller under vissa omständigheter i enlighet med ett särskilt anhörigprogram. Det kunde röra sig om människor som besökte släktingar, studerade eller arbetade utomlands. 

Fördrivningen har fortsatt i stor och liten skala och med olika intensitet under decenniernas gång. Godtyckliga förstörelser av byggnader och hus, landkonfiskering, murens dragning som inneburit att land skurits av och människor tvingats bort från sina hem och odlingsmarker, bosättarexpansionen som innebär en långsam och utdragen markkonfiskation och av population. Mellan 2006 och 2023 har 5574 hem förstörts av israelisk militär

Tvångsförflyttning

Under våren 2021 tvingades ett antal palestinska familjer från sina hem i stadsdelen Sheikh Jarrah i östra Jerusalem, vilket blev startpunkten för en period av våldsamheter och också för 2021 års krig mot Gaza. I skuggan av kriget i och mot Gaza pågår en bosättardriven tvångsförflyttning av samhällen på Västbanken, särskilt i South Hebron Hills, där 16 mindre beduinsamhällen fördrivits. 

Denna historiska process av ständigt pågående israelisk territoriell expansion och en ständigt pågående process av fråntagande av palestiniers kontroll och ägandeskap av sitt land har inneburit förskjutningar i den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningen om Palestina. 

Istället för ett analysramverk som utgår från att Palestina går att förstås som en konflikt mellan två parter, möjliggör ett ramverk som bosättarkolonialism ett fokus på just denna historiska process av markkontroll och undanträngning. Med bosättarkolonialism avses ett projekt som avser att på olika sätt erövra och kontrollera mer och mer territorium genom att minimera, tvinga bort eller dominera den ursprungliga befolkningen. Det är viktigt att påpeka att det självklart också finns en judisk population som är ursprunglig. 

Al-Nakba ska således läsas som resultatet av ett medvetet nationellt projekt att minska den palestinska befolkningen och att erövra mer mark. När 1,7 miljoner nu är internflyktingar i Gazaremsan undan Israels bombningar och markinvasion så är det således för palestinierna en kontinuitet, en lång, utdragen och ständigt pågående historisk process.

Israels jordbruksminister Avi Dichter talade om kriget i Gaza som Nakba, även om han blev tillrättavisade av premiärministern.  Den tidigare jordbruksministern Ayelet Shaked har uppmanat omvärlden att vara beredda att ta emot kvoter av palestinska flyktingar från Gaza för att underlätta avbefolkningen. 

Al-Nakba är således inte en enskild händelse, något som ägde rum 1948, utan ett 75 år långt händelseförlopp som inleddes 1948 och som aldrig avslutats. Nuvarande episod, hösten 2023, utgör en exceptionellt våldsam episod av denna process. Al-Nakba är ständigt pågående.



Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Helena Lindholm
Helena Lindholm
Helena Lindholm är professor i freds- och konfliktforskning vid Göteborgs universitet.