”Det tog Adolf Hitler och hans nazister tolv år att mörda sex miljoner judar. Den brittiska förtryckarmakten lyckades döda nästan fyra miljoner indier under drygt ett år, med premiärminister Winston Churchill i spetsen”, skriver Parul Sharma.
Churchills förståelse av Europa som en kristen etisk gemenskap av folk var härledd av hans tidigare atlanticism, och imperialism. Något som har hyllats i decennier. I Europa anses Churchills liv och gärning stå för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Men i Sydasien likställs han med Hitler.
Den bengaliska svälten 1943-1944 måste rankas som den största katastrofen på indiska subkontinenten. Nästan fyra miljoner indier dog på grund av en hungersnöd som skapats av den brittiska regeringen, och ändå blir det inte lite mer än ett omnämnande som passerar de indiska historieböckerna. Men i europeiska historieböcker, nämns detta överhuvudtaget inte.
Världskriget var som mest intensivt och tyskarna härjande över hela Europa. Det tog Adolf Hitler och hans nazister tolv år att mörda sex miljoner judar. Den brittiska förtryckarmakten lyckades döda nästan fyra miljoner indier under drygt ett år, med premiärminister Winston Churchill i spetsen, den man som tydligt författat upplägget och manus för hur de ”bestialiska indierna” skulle utrotas.
Bengalen hade en riklig skörd 1942, men britterna började exportera stora mängder spannmål från Indien till Storbritannien, vilket bidrog till en massiv svält i de områden som utgör dagens Västbengalen, Odisha, Bihar och Bangladesh.
Författaren Madhusree Mukerjee har följt några av de överlevande och målar upp en skrämmande bild av effekterna av svält och umbäranden. Hon beskriver hur “föräldrar dumpade sina svältande barn i floder och brunnar. Att många tog sina liv genom att kasta sig framför tåg. Svältande människor tiggde om det stärkelserika vatten där ris hade kokats. Barn åt blad och vinrankor. Hundar och schakaler festade på högar av döda kroppar i bengaliska byar.”
Churchill kunde lätt ha förhindrat hungersnöden, men han ville inte det. Även ett par transporter av livsmedel skulle ha hjälpt, men den brittiska premiärministern vände benhårt ner överklaganden från två av hans egna statssekreterare för Indien. Churchill var helt obeveklig när det gällde att exportera livsmedel från Indien till de brittiska trupperna.
Hans motivering var delvis att ”den svält som bengalerna drabbats av var mindre allvarligt än de krig han förde”, en känsla som statssekreteraren för Indien och Burma, Leopold Amery, bekräftade. Amery fördömde Churchills ”Hitler-liknande attityd”. Amery och dåvarande vicekung Archibald Wavell bönföll Chruchill om att släppa livsmedelslager till Indiens folk, men på detta svarade Churchill med ett telegram med lydelsen ”Varför har Gandhi inte dött ännu?”
Churchills ursäkt för den indiska svältdöden, som stöttas bestämt av hans beundrare, var att Storbritannien inte kunde avvara fartyg för att transportera förnödenheter, men Mukerjee har grävt fram dokument som motsäger hans påståenden. Hon citerar officiella uppgifter som avslöjar hur fartyg transporterar spannmål från Australien och hur dessa åker förbi Indien på väg till Medelhavet. Archibald Wavell informerade London om svälten med budskapet att ”detta var en av de största katastrofer som drabbat människor under brittiskt styre”.
Churchills avsky för indier och Mahatma Gandhi har länge dokumenterats – även om västvärlden systematiskt låtit dessa dokument passera. Vid ett krigskabinettsmöte, konstaterade den brittiske premiärministern att indierna skulle skylla sig själva för ”sin” svält och att ”indier avlar som kaniner”. Hans inställning till indierna kan sammanfattas, enligt Amery, med orden: ”Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion.” Vid ett annat tillfälle, insisterade han på att de var ”de mest bestialiska människorna i världen näst tyskarna”.
Mukerjee skriver: ”Churchill ansåg vete som ett alltför dyrbart livsmedel för att dela ut det till icke-vita, än mindre till motsträviga individer som krävde självständighet från det brittiska imperiet. Han föredrog att lagra spannmål för att förse européerna med mat efter krigets slut.”
Ingen ursäkt, ingen sanning räcker från Storbritanniens sida för att kompensera Indien för de 250 år av förnedring och rasism som indierna utsattes för. Det jag vill är att Västeuropa ska sluta prata om Churchill som en fredens och demokratins bärare. Han var ett monster på Adolf Hitlers och Saddam Husseins nivå. Låt oss prata om detta monster nu! Västeuropa kan inte fortsätta spackla över sina monster i all evighet.
