Israel begår folkmord i Gaza

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Israels folkmordskrig mot Gaza är uttalat, öppet och ohöljt. Man döljer inte vad man vill åstadkomma. Det skriver Raz Segal, biträdande professor i historia vid universitetet i Stockton, USA.

Den 13 oktober uppmanade Israel den belägrade befolkningen i norra Gazaremsan att evakuera i sydlig riktning, då man snart skulle intensifiera angreppen i norr. Över en miljon människor, varav hälften barn, försökte fly mitt under pågående luftanfall inom en muromgärdad enklav där det inte finns några säkra tillflyktsorter. Som den palestinska journalisten Ruwaida Kamal Amer skrev inifrån Gaza: ”Flyktingar norrifrån har redan börjat komma till Khan Yunis, där missilerna slår ner runt omkring oss, och vi börjar få slut på mat, vatten och elektricitet.”

FN varnade för att människors flykt från norra till den södra delen av Gaza skulle ha ”förödande humanitära konsekvenser” och ”förvandla vad som redan är en tragedi till en katastrof”. Bara under de första dagarna efter Hamas attack den 7 oktober dödades över ettusen åttahundra palestinier under den israeliska offensiven mot Gaza; tusentals sårades och över fyrahundra tusen människor gjordes till internflyktingar. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu lovade att det ”bara var början”, och han hade rätt.

Israels kampanj för att tvångsförflytta Gazabor – och möjligen fördriva dem till Egypten – är ännu ett kapitel i historien om Nakba, som började under 1948 års krig då 750 000 palestinier drevs bort från sina hem inför bildandet av staten Israel. Men angreppet mot Gaza kan också förstås som ett skolboksexempel på folkmord, ett folkmord som utspelar sig mitt framför ögonen på oss.

Jag säger detta som folkmordsforskare, som under många år skrivit om organiserat israeliskt våld mot palestinier: om bosättarkolonialism och judisk överhöghet i Israel, om hur minnet av Förintelsen missbrukats i händerna på den israeliska vapenindustrin, om hur påstådd antisemitism tagits till intäkt för israeliskt våld mot palestinier och om hur Israel utvecklats till en rasistisk apartheidregim. Nu, efter Hamas massmord på över tusen civila israeler, inträffar det värsta tänkbara.

Inom folkrätten definieras folkmord som vissa gärningar förövade ”i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan”, som det heter i 1948 års FN-konvention om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord. Genom sitt mordiska angrepp mot Gaza har Israel klargjort en sådan avsikt.

Israels försvarsminister Yoav Gallant uttryckte sig i otvetydiga ordalag redan den 9 oktober: ”Vi genomför en full belägring av Gaza. Ingen elektricitet, ingen mat, inget vatten, inget bränsle. Allt stängs av. Vi strider mot mänskliga djur, och vi kommer att agera därefter.” Ledare i västvärlden förstärkte denna rasistiska retorik när de beskrev Hamas massmord på civila israeler – ett krigsbrott enligt folkrätten som med rätta väckt avsky och sänt chockvågor över Israel och hela världen – som ”en akt av ren ondska” (USA:s president Joe Biden) eller som ett uttryck för ”urondska” (EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen). Den sortens avhumaniserande språk är uppenbarligen ägnat att rättfärdiga massutplåning av palestinska liv; det absoluta begreppet ”ondska” upphäver åtskillnaden mellan Hamas soldater och civila invånare i Gaza och döljer det större sammanhanget, koloniseringen och ockupationen.

FN-konventionen upptar fem gärningar som var för sig uppfyller kriterierna för folkmord. Israel gör sig skyldig till tre av dessa i Gaza: ”a) att döda medlemmar av gruppen; b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada; c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis.”

Bara under de första dagarna efter attacken den 7 oktober fällde Israels flygvapen enligt egen utsago över sex tusen bomber över Gaza, ett av världens mest tätbefolkade områden – nästan lika många som USA fällde över hela Afghanistan under ett helt år då kriget där rasade som hetast. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har bekräftat att Israel bland annat satte in fosforbomber, som bränner sönder allt i sin väg, byggnader såväl som kroppar, och skapar bränder som inte kan släckas med vatten. Detta utvisar tydligt vad Gallant avsåg när han sade att man skulle ”agera därefter”: man skulle inte göra enskilda Hamas-soldater till måltavlor, som Israel påstår, utan utöva ett dödligt våld mot den palestinska gruppen i Gaza ”såsom sådan”, som det står i FN-konventionen.

Israel har också intensifierat sin sexton år långa belägring av Gaza – den längsta i modern historia och ett tydligt brott mot folkrätten – och börjat genomföra en ”full belägring”, med Gallants ord. Detta sätt att uttrycka sig ger klart besked om att det finns en plan för att fullborda belägringen, att man är ute efter att systematiskt förinta palestinierna och det palestinska samhället i Gaza genom att döda dem, svälta ut dem, skära av deras vattenförsörjning och bomba deras sjukhus. 

Inte bara Israels ledare begagnar sig av den sortens språkbruk. En person som blev intervjuad i Netanyahuvänliga Kanal 14 ville att Israel skulle ”förvandla Gaza till Dresden”. Kanal 12, den israeliska nyhetskanal som har flest tittare, gjorde ett reportage om hur israeliska vänsteranhängare talade om att ”dansa på det som var Gaza”. Folkmordsverb – uppmaningar om att ”utplåna” Gaza och att ”jämna Gaza med marken” – har börjat cirkulera överallt i israeliska sociala medier. I Tel Aviv hängdes en banderoll med texten ”Noll Gazainvånare” över en bro. 

Israels folkmordskrig mot Gaza är verkligen helt uttalat, öppet och ohöljt. Förövare av folkmord brukar inte uttrycka sina avsikter så tydligt, även om undantag finns. I början av 1900-talet begick till exempel den tyska ockupationsmakten ett folkmord sedan de infödda herero- och namafolken gjort uppror i sydvästra Afrika. År 1904 utfärdade general Lothar von Trotha, den tyske befälhavaren, en ”utrotningsorder” som rättfärdigades med hänvisning till det pågående ”raskriget”. Fyra år senare hade de tyska kolonisatörerna mördat tiotusen medlemmar av namafolket och uppnått sitt uttalade mål att ”förinta hererofolket” genom att döda sextiofemtusen av dem, 80 procent av befolkningen.Den order som Gallant utfärdade den 9 oktober var inte mindre tydlig. Israels mål är att förinta palestinierna i Gaza. Och de av oss som ser på runt om i världen glömmer bort vår skyldighet att hindra dem från att lyckas.         

Artikeln är tidigare publicerad i Jewish Current, 13 oktober 2023.
Översättning från engelskan av Henrik Gundenäs

Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!