Jag, jag, jag

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

”Om AI verkligen har planer på att förvandla oss alla till slavar lär denna skara av kött och blod inte utgöra något motstånd.” Lisa Bjurwald menar att den nya medietrenden hakar i en redan existerande. Som att dagens journalister ofta är mer intresserade av sig själva än intervjupersonerna eller förväntar sig att läsarna vill ta del av intima detaljer ur skribentens privatliv.

”Så uppfann AI både mig och mitt nya förlag”. Ser ni vilka två ord som sticker ut i Aftonbladets rubrik i måndags?

Just det, ”mig” och ”mitt”. Tji fick den som trodde att vårens kavalkad av mediemän som leker med AI och stolt visar upp bygget i spalterna var över. Här kommer Mattias Beijmo och plockar upp handsken, eller kanske legobiten: först låter han AI:n hitta på ett bokförlag och delar förtjust med sig av alla de knasiga detaljerna (Mödelstein & Letzing!). Sedan kommer han, född 1974, oundvikligen in på sig själv och hur tossigt det är att AI:n får faktauppgifterna så fel: ”Född 1952 växte han upp i efterkrigstidens Sverige som det femte av sex syskon.” Och så vidare. Vid det här laget måste till och med Facebook-vägrande farmor Britta, 92 utstöta ett plågat: Vi vet! AI går inte att lita på!

Artificiell intelligens är en uppfinning och utveckling som faktiskt lever upp till expertomdömen av typen ”en ödesstund för mänskligheten”. Det är därför våldsamt frustrerande att se hur människan (eller ska vi säga den svenske mannen) anno 2023 blir helt begeistrad över verktygets möjligheter till – egospegling. Om AI verkligen har planer på att dominera världen och förvandla oss alla till slavar lär denna skara Narcissusar av kött och blod inte utgöra något motstånd att tala om.

Men var det naivt att vänta sig något annat? För att tala med en fiktiv AI, typiskt för en människas uppblåsta syn på artens egna intelligens? Kanske är alla dessa avslöjande krönikor precis vad man hade kunnat vänta sig, för de hakar i två redan existerande medietrender: jag-fixeringen hos främst manliga intervjuare, och vad vi kan kalla för intimiseringen, där smutstvätt (otrohet, barnlängtan, antal sexpartners) ska hängas ut på vädring, för att försvenska det anglosaxiska uttrycket.

Den första trenden har pågått i några år och visar inga tecken på att avta. Journalisten är i dessa fall påtagligt mer intresserad och fascinerad av sig själv än av sitt intervjuobjekt. Det kan låta ungefär så här: ”Din senaste bok, den landade hos mig precis när jag genomgick en uppslitande skilsmässa… Inledningen påminde om en episod i min egen barndom… Sedan har vi parallellerna till en chilensk författare, en av mina personliga favoriter…”.

Varför man blir journalist med dessa prioriteringar är ett mysterium. En förklaring är kanske att hyllningar och eventuella priser stigit dessa skribenter åt huvudet, så att de på allvar tror att deras egna funderingar är mer värdefulla än intervjupersonernas. Intimiseringstrenden går hand i hand med detta. Här förväntas läsarna (för det handlar nästan uteslutande om tryckta texter) vara omättligt nyfikna på intima detaljer i skribenternas sexliv, äktenskap, relationer till barn och föräldrar, och så vidare. Det är nästan rörande att se murvelveteraner som Linda Skugge på allvar tro att det finns någon chockfaktor på den här sidan millenniet i en medelålders singelkvinnas frivilliga sexmöten.

Men, åter till fenomenet ”AI och jag”. Hur passiva är dagens redaktörer? Precis som med personporträtt där reportern inkommer med en nödtorftigt dold hyllning till sig själv, går det – bör det – faktiskt att be skribenten att göra om och göra rätt. När den tionde journalisten mejlar in sin take på temat ”jag lät AI skriva om… mig själv” – tacka nej. Låt reportern granska hur AI påverkar möjligheterna att klara upp bedrägerier på nätet, analysera hur AI riskerar att bidra till ungas självskadebeteende, kolla upp eventuella användningsområden i att ställa krigsförbrytare till svars. Vad som helst, bara vi slipper ännu en 2.0-version av ”jag sökte på mig själv på den här häftiga grejen Google, se vad som dök upp!”.

Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Lisa Bjurwald
Lisa Bjurwald
Lisa Bjurwald är journalist, författare och förläggare.

Sverige – hatobjekt och förebild

Under pandemin hyllades Sveriges utstickande strategi av USA:s högerextrema krafter. Nu visar en rapport att Sverige är både hatobjekt och ledstjärna för den amerikanska extremhögern.

Uppror på gång mot influerarna

Ett sjukt kroppsideal sprids av influerare, sponsrade av en cynisk modeindustri. Men allt fler börjar ifrågasätta det som pågår på sociala medier, skriver Lisa Bjurwald.

Kritiken av Dumpen handlar om klassförakt

Lisa Bjurwald är kritisk mot mediernas rapportering om Dumpen. Och menar att mycket av det som skrivs handlar om klassförakt.

Svenska mediers kändisfjäsk skapar monster

Författaren Camilla Läckberg reagerar starkt på Konkrets kritik av hennes Sommar-prat. Det är inte hennes fel – svenska mediers kändisfjäsk skapar monster, skriver Lisa Bjurwald.