Julfilmens anatomi och småborgerliga budskap

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Charlotte Wiberg har sett en rad aktuella julfilmer och blottlägger julfilmens anatomi. Slutsatsen är denna: ”Julfilmernas lärdom tycks mer än något annat vara att vi alla ska bli godhjärtade småföretagare.”     

Det är den tiden på året, och Netflix sprutar fram nya julfilmer varje dag. Just nu när jag skriver detta är sju av de tio filmer som ligger på topplistan av vad som ses mest i Sverige julfilmer.

Fyra av dem är producerade i Kanada, den mediokra tv-filmens förlovade land. Ingen av dem är särskilt intressant som filmverk betraktat, men jag har lärt mig att alla kulturuttryck kan ha intressanta budskap oavsett deras konstnärliga värde. Och det är anmärkningsvärt hur lika varandra dessa filmer är.

Majoriteten är varianter på ett och samma tema, och särskilt men inte enbart de kanadeniskproducerade. Visst är de alla romantiska, alla filmer slutar med att ett nytt kärlekspar bildats. Men än mer i centrum står huvudpersonens arbetsliv.

Huvudpersonen är en kvinna, som regel klädd i rött eller rödaktiga nyanser, som visserligen aldrig har några seriösa ekonomiska problem men som utmanas, frustreras eller kläms mellan olika intressen i sin arbetssituation.

Oftast går den spirande nya relationen hand i hand med en positiv utveckling av arbetslivet. Det kan vara på ett mycket enkelt sätt. Mannen (för här är heterosexualiteten helt förhärskande) kommer in med ekonomiska resurser eller kontakter som tillåter kvinnan följa sina arbetsdrömmar. I Catering Christmas hjälps Molly i sin strävan att etablera sin cateringfirma genom mötet med Carson, som råkar tillhöra stadens mest inflytelserika familj.

Det lilla företaget

Nia i Christmas time is here kan ta över sina föräldrars bed and breakfast genom mötet med Julian, vars vän techmiljonären hjälper det nya paret. Och så vidare.

Det arbete kvinnan har handlar påfallande ofta om mat. Hon arbetar på en restaurang, med catering eller sötsaker. Alternativet är ett mysigt litet bed and breakfast.

Andra jobb kan förstås också dyka upp, någon är läkare, en annan jobbar med reklam. Men idealet är ett litet, intimt företag – god kapitalism som lämnar utrymme för välgörenhet och personlig service. Man kan också säga att det pågår en kamp mellan ”somewheres” och ”anywheres”, där hemhörigheten på en liten plats klart föredras framför anonymt storstadsliv och omkringflackande.

Influerare

Det finns undantag, som när huvudpersonen Tracey i B&B Merry inspirerar sitt nya kärleksintresse att bli en partner i hennes omkringresande liv – hon är en influerare med en populär reseblogg medan han har försakat sin dröm om att arbeta som fotograf genom att ha bo på sin mammas B&B och arbeta där som allt-i-allo. Den individuella drömmen övertrumfar familjeintresset också i A brush with Christmas där en man inspirerar Charlotte till att sluta arbeta som kock på den familjeägda restaurangen och i stället ägna sig åt sitt konstnärsskap.

Kvinnan tillrättavisas

Men inte alla arbeten eller sätt att utföra dem är okej. Folk som arbetar inom finansbranschen och/eller sätter arbetet framför familj eller partner, karriär framför medmänsklighet, ”bestraffas” genom att överges, försvinna ut ur handlingen eller ”korrigeras”.

I en särskilt hysterisk julfilm, Angel Falls Christmas, gör Allys pojkvän slut eftersom hon som arbetsnarkoman så tydligt sätter arbetet som akutläkare före umgänget med honom.

Ängeln ”Gabe”, som bara är på jorden under juletid, lär Ally via olika julaktiviteter att uppskatta andra värden i livet, och filmen slutar med att hon övertar en privat mottagning i stället, vilket tillåter mer fritid.

Det går att se det här som en tillrättavisning av en kvinna som sätter arbetet först. Men det kan också vara en man som stöps in i den rätta modellen.

Varierande julhysteri

Julian i Christmas time is here arbetar till att börja med för en själlös egendomsexploatör, men förändras genom mötet med Nia.

Holden i Christmas at the Drive-In genomgår samma förändring genom mötet med Sadie, vilket innebär att han återupplivar i stället för att sälja sin pappas gamla drive in-biograf – och Sadie får modet att återgå till sitt arbete som advokat med särskilt intresse för rättvisefrågor.

Själva julhysterin varierar en del i filmerna, men det dricks så mycket varm choklad eller varm cider och äts så otroligt många julkakor eller annat julgodis att jag känner mig äcklad av helgfrossandet utan att äta något själv. Det är vinterfestivaler och olika välgörenhetsevenemang med koppling till julen.

Hjälpa sin nästa

Riktiga julmänniskor ger och hjälper sin nästa. Mönstret ges förstås i Charles Dickens julsaga, och namnet Scrooge dyker flera gånger upp som beteckning för någon som inte gillar jul. Precis som med den i Sverige så älskade Karl-Bertil Jonssons julafton förespråkas en god kapitalism snarare än ett systemskifte.

Det är ändå intressant att huvudpersonernas arbete och ekonomi står så mycket i centrum i så många filmer, snarare än till exempel föräldraskap och familjerelationer eller enbart romantik. Det säger väl en del om var den verkliga livsproblematiken och drömmarna ligger för många människor, i ett system där vi ofta får höra att alla kan följa sina drömmar medan verkligheten ser helt annorlunda ut.

Entreprenörskap framför allt

Framför allt visas med de här filmerna arbetslivet stå i centrum också för kvinnor medan moderskap är en sekundär fråga om den över huvud taget ställs – entreprenörskap går före, men det ska vara en etisk form av entreprenörskap.

Julfilmernas lärdom tycks mer än något annat vara att vi alla ska bli godhjärtade småföretagare.

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Felipe Gálvez Haberle gör upp med skönmålningen av Chiles historia

Charlotte Wiberg konstaterar att Felipe Gálvez Haberle med sin revisionistiska västernfilm "The Settlers" gör upp med skönmålningen av Chiles historia.

Vass filmsatir om cancelkultur och uppmärksamhetsekonomi

”Ingen av Borglis filmer är något finstämt psykologiskt drama. De är alla svarta satirer, som drar mot överdrifter och absurditeter,” skriver Charlotte Wiberg.

”Civil War” är en film som angår oss alla

”Alex Garlands nya biofilm ’Civil War’ angår oss alla och ger en skrämmande bild av ett möjligt scenario i den nära framtiden,” skriver Charlotte Wiberg.

Kvinnor som våldtar

Det finns inte något roligt i att köra över en mans brist på samtycke, skriver Charlotte Wiberg som sett filmen ”Marguerites teorem”.