Kameltån – en del av kvinnans revolution

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Carl-Michael Edenborg ser allt fler kameltår på stan, och funderar på vad det betyder.

Allt fler kameltår skådas på stan. Jag talar inte om öknens skepp. Utan om tajta svarta cykelbyxor som avslöjar mer än de döljer. Om kvinnomodet.

En del tror att det är en fluga. Jag talar inte om en surrande insekt. Utan om en trend. Men detta är inte en epidemi, utan en revolution, en del av kvinnornas revolution.

Fordom rullade rockstjärnor ihop toapapper och stoppade innanför spandexbyxorna för att se välhängda ut. Jag misstänker att en välhängd karl i spandex så tajt att du kan se om han är omskuren eller ej, skulle bli haffad av polisen om han visade sig på stan nuförtiden.

Blottande är inte naturligt, utan mänskligt. Nudismen är det mest onaturliga som finns. Sexologen Krafft-Ebing beskrev det som att kläder och annan utsmyckning blivit en del av människans natur: den rena avkläddheten är kuslig frånvaro, mindre än ingenting.

De kroppsnära materialen låter dig räkna varje rynka och vårta på snippan. Sedan debatten om en beryktad rättsprocess syftar det ordet inte bara på de utstickande bitarna (vulvan) utan hela organet (framstjärten för att tala med läkarjargong). 

Det samhällsanpassade snippa gillas för att det varken är sexualiserat eller tekniskt. Det är ett feminint diminutiv av snopp. Som lustigt nog har fått ännu ett: snippis. Dubbelt diminutiv: snyggt! Men kanske något förminskande?

Och stjärnans namn var Malört.

Vårt samhälle är postfeministiskt. Kvinnornas moderna revolution började med juridiska rättigheter, accelererade med p-pillret, och triumferar nu med allt bättre utbildning, löner, status och makt.

Den nya härskarrasen vill naturligtvis pråla med emblemet för sin upphöjdhet: kameltån. Det ordet är inte godkänt av patriarkala institutioner som Språkrådet och Svenska Akademien (surprise!), men det har en Wikipediasida.

Kvinnornas revolution de senaste tvåhundra åren har en lång förhistoria. Det allra första steget tros ha tagits för tre miljoner år sedan. Fyndet av gammelmormor Lucy (döpt efter Beatles LSD-hyllning) visade att de tidigaste hominiderna inte skilde sig från övriga människoapor genom stor hjärna eller tummar.

Nej, Lucys brott mot naturens immanens var att hon rätade på ryggen, att hon ställde sig på två ben. Dels frigjorde detta armarna till att bära omkring saker och att använda verktyg. Dels, och minst lika viktigt, omkastade tvåfotigheten själva könsordningen.

Hos Lucy var inte vulvan längre konstant exponerad och tillgänglig som hos hennes förfäder, inklusive ägglossningens blålila svullnader och pikanta dofter. Tvärtom doldes den nu mellan låren. Medan hennes pojkväns penis och pung, tidigare dolda under buken, nu utsattes.

Under de närmaste tre miljonerna åren arbetade det sexuella urvalet långsamt men säkert mot viktiga skillnader mellan hominider och andra primater. 

Hanarna fick en relativt jättestor penis och liten pung. 

Honorna fick en relativt pytteliten vulva, krönt av en varningstriangel av hår, och konstanta bröst. De slutade också att signalera ägglossning och övergick till att markera menstruation. Detta förstärkte deras relativa makt över reproduktionen.

Lucy, den första utvikningsflickan, kunde till skillnad från sin gamla mamma välja att blotta vulvan genom att vika ut benen. Det var ett kraftfullt brott mot naturens självklara våldtäktsordning.

Många forskare hävdar att denna ökade jämlikhet var avgörande för människans uppkomst. En uppkomst som ägde rum för omkring 100 000 år sedan, då homo sapiens nervsystem nått en tillräcklig komplexitet och anpassningsbarhet. 

Därmed kunde den ”symboliska” eller ”kulturella revolutionen” äga rum: Ett bra exempel på en ”tipping-point”, dialektikens lag om kvantitetens övergång i kvalitet.

Alltså momentet då språket, historien, det politiska konstituerades – brytpunkten då djurarten homo sapiens blev ett substrat för människan, denna evigt plågade dubbelnatur av best och ängel, organism och kulturvarelse.

Kameltå-modet är långt ifrån bara en kommersiell trend. Det pekar tillbaka på atavistiska stilikoner som Venus från Willendorf. Det är en nutida del av den kosmiska kataklysm som är Andens födelse. 

Pussy Power, den röda floden av menskonst och de skriande kameltårna drivs helt enkelt av en epokal kvinnlig empowerment:
Att visa fittan.

I en kommande krönika kommer jag att förklara varför det varken är tjockleken eller längden som räknas, utan volymen, inklusive instruktioner för att mäta den. 



Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Carl-Michael Edenborg
Carl-Michael Edenborg
Carl-Michael Edenborg är författare och kritiker samt doktor i idé- och lärdomshistoria.

Helgessän: Klimat- och förintelseförnekarna drivs av skam

"Så står vi nu med denna självmotsägelse, bara ytterligare en i fascismens historia, men en av de märkligare: Förnekelse av förnekelsen själv.", skriver Carl-Michael Edenborg.

Diagnossjukan är vår tids astrologi

"Vår tids mest utbredda psykiska sjukdom är diagnosomanin eller diagnossjukan. Den förutsätter en en övervärdering av den egna tankeförmågan och ett förakt mot andras", skriver Carl-Michael Edenborg.

Grooming blir aldrig omodernt

Grooming bedrivs inte bara av gangsters och pedofiler, utan även av de politiska ungdomsförbunden. Carl-Michael Edenborg minns sin ungdom i MUF.

Vi har fått ett nytt n-ord

Kränkta vita män har tagit över internet. SD och kackerlackorna i dess bruna råttsvans är en starkare kraft i offentligheten än vänstern, menar Carl-Michael Edenborg.