Ett annat – och mindre närsynt – Nashville. Den mörka sidan av Roger Waters gitarrist. Kangas Klanger ser masken dingla och sväljer betet.

Det går ingen inflation i den Nashville-baserade Margo Price. Kreativiteten sprudlar och nu kommer hennes andra album för året: ”Strays II” (Loma Vista/Concord, LP/CD/DL), uppföljaren till ”Strays”. Nio nya låtar inspelade under samma period i Topanga med samma producent: Jonathan Wilson, soloartist tillika gitarrist i ex-Pink Floydaren Roger Waters band.

Låtarna är delvis inspirerade av en nästan veckolång psilocybin-tripp som Margo Price och hennes musicerande make Jeremy Ivey gav sig ut på, och som Price berättat om i intervjuer. Låtarna verkar kongenialt nog ha poppat upp som svampar efteråt.

Ett annat – och mindre närsynt – Nashville. Den mörka sidan av Roger Waters gitarrist. Kangas Klanger ser masken dingla och sväljer betet.

Det går ingen inflation i den Nashville-baserade Margo Price. Kreativiteten sprudlar och nu kommer hennes andra album för året: ”Strays II” (Loma Vista/Concord, LP/CD/DL), uppföljaren till ”Strays”. Nio nya låtar inspelade under samma period i Topanga med samma producent: Jonathan Wilson, soloartist tillika gitarrist i ex-Pink Floydaren Roger Waters band.

Låtarna är delvis inspirerade av en nästan veckolång psilocybin-tripp som Margo Price och hennes musicerande make Jeremy Ivey gav sig ut på, och som Price berättat om i intervjuer. Låtarna verkar kongenialt nog ha poppat upp som svampar efteråt.

Jag vet nu inte hur sinnesutvigande musiken är, men skivan låter bra och övertygande. Lätt psykedelisk country möter folk möter soul möter rock. På Spotify slås de båda skivorna samman till ett enda 19 låtar långt opus. På ettan är det lätt irriterande är att ”Light Me Up” inlednings- och avslutningsvis påminner om ”Blinka lilla stjärna” och ”Bä, bä, vita lamm”, för att sedan över gå i något som minner om The Soundtrack Of Our Lives. Mike Campbell, känd från Tom Petty and the Heartbreakers, medverkar på låten. Sharon Van Etten och skönsjungande syskonduon Lucius är med på varsin annan låt.

På färska uppföljaren ”Strays II” gästar producenten Jonathan Wilson med sång i två låtar, Buck Meek från bandet Big Thief är med på en av dessa, och singer-songwritern tillika multi-instrumentalisten Ny Oh gästar på en annan. Wilson-assisterade spåret ”Homesick” låter till och med lite ABBA.

Det är tydligt att de både ”Strays”-skivorna hänger intimt samman, och diggade du januarisläppet lär du inte bli besviken över denna kraftfulla artist nu heller. Har du aldrig hört Margo Price är det läge att upptäcka henne nu, för det här är en 40-åring som går över alla generationsklyftor och smakbarriärer, vare sig du kommer från ett indie-americana-perspektiv eller ett mer mogenrock-håll. Det låter klassiskt och ofta omedelbart i uttrycket.

Margo Price-producenten Jonathan Wilson har tidigare jobbat med alla från Father John Misty till Angel Olsen i studion. Som gitarrist har vi kunnat höra honom bakom såna som Robbie Robertson och Tom Petty. Nu har Wilson ett eget, nytt album ute också.

På ”Eat The Worm” (BMG, LP/CD/DL) har amerikanen låtit sig inspireras av ingen mindre än britten Jim Pembroke från finska 1960-talsbandet Blues Section och 1970-talsbandet Wigwam, men också en räcka soloalbum. Ännu ett exempel på hur både äldre och nyare musik från våra breddgrader letat sig runt världen.

Valet av Jim Pembroke som inspirationskälla har lett fram till Jonathan Wilsons kanske vildaste, yvigaste album hittills.

Han tillåter sig ta större risker, att greppa efter mer i musiken. Han nöjer sig inte längre med det klassiska 70- och 80-talssoundet, stannar heller inte kvar vid sin trygga zon i ungdomens North Carolina. Det som först kan synas en smula spretigt finner sin rätta plats efter några lyssningar.

Wilson sjunger till och med om Pembroke i inledande ”Marzipan”. En programförklaring så god som någon. I andra låtar riktar han kängor mot Greenwich Village och magasinet Rolling Stone. Företeelser som tidigare varit anti-etablissemang blir slut en del av maskineriet. Låt oss hoppas att Jonathan Wilson håller ut i den kampen.