En Pulitzerprisad amerikansk roots-sångerska och en jubilerande svensk jazzstjärna. Kangas klanger hälsar hösten välkommen.
Efter en räcka priser av digniteten Grammy och Pulitzer släpper Rhiannon Giddens sitt första album med enbart originalkompositioner. Giddens har alltid rotat i den amerikanska folkmusikens rötter, identiteten hos svarta och infödda amerikaner. Både på ett akademiskt vis och på ett mer känslomässigt plan i och med hennes musikutövande. Tidigare har vi kunnat höra hennes banjo, fiol och röst i rootsiga konstellationer som Carolina Chocolate Drops och Our Native Daughters.
En Pulitzerprisad amerikansk roots-sångerska och en jubilerande svensk jazzstjärna. Kangas klanger hälsar hösten välkommen.
Efter en räcka priser av digniteten Grammy och Pulitzer släpper Rhiannon Giddens sitt första album med enbart originalkompositioner. Giddens har alltid rotat i den amerikanska folkmusikens rötter, identiteten hos svarta och infödda amerikaner. Både på ett akademiskt vis och på ett mer känslomässigt plan i och med hennes musikutövande. Tidigare har vi kunnat höra hennes banjo, fiol och röst i rootsiga konstellationer som Carolina Chocolate Drops och Our Native Daughters.
Nya albumet ”You’re The One” (Nonesuch, LP/CD/DL) har en mer finslipad fernissa. Lite ”B-B-B-B-Big Time,” för att tala med The Soundtrack Of Our Lives. Den ständigt eklektiska blandningen av genrer som blues, jazz, country, cajun, zydeco, rock och gospel finns där, men det vilat något över produktionen som stundtals känns lite väl tillrättalagt. Som att jag vill gilla skivan, men att skivan Jillar sig själv.
Nä, riktigt så illa som att Rhiannon Giddens gått och blivit Jill Johnson är det naturligtvis inte. Rhiannon Giddens sjunger lika kraftfullt och intimt som någonsin, och gör övertygande old school soul av Wrong kind of right. Jason Isbell gästar i kvardröjande duetten ”Yet to be”, som gör sig även på min imaginära veranda.
Annat tangerar närmast Las Vegas-tiljornas storslagenhet, med påkostad orkestrering. Varierat på verandan, alltså.
Här hemmavid firar jazzsaxofonisten Fredrik Kronkvist 20 år som skivartist. ”Live at Unity, Vol 1” (Connective, LP/CD/DL) är det första av tre livealbum som kommer under höstens jubileumskavalkad. Två av dem rymmer konserter från Unity Jazzclub, ett hyperintimt ställe att uppleva levande musik, blott ett stenkast från Domkyrkan i Göteborg. Ett tredje album fångar Fredrik Kronkvist i avskalat trioformat på Glenn Miller Café i Stockholm.
”Live at Unity, Vol 1” lyckas utmärkt med att skildra inspirationen och transpirationen där Kronkvists kvintett brassar på bland ostfonduegrytor och vinglas. Det formligen osar om musiken. Relativa nykomlingen Olof Wullt visar sin säkerhet på elgitarren. Adam Ross lever om bakom trummorna. Simon Peterssons kontrabas ger resonans i kroppen, medan Sven-Erik Lundeqvists piano fyller i på ett kongenialt sätt. Och så huvudpersonen, jazzmaestro Rolf ”Kometen” Kronkvists son, som dompterar altsaxofonen som om han inte gjort något annat. Och det stämmer ju när det gäller det senaste kvartsseklet…
Unity heter klubben, och musiken låter just så. Den smälter samman med den ljudliga publiken, som hörs så väl på skivan.
