”SD:s avsky mot islam och partiets antimuslimska politik är och har alltid varit en del av partiets dna”, skriver Ulf Bjereld.
Säkerhetsläget i Sverige har på kort tid kraftigt försämrats. Orsaken är, enligt Säpo, den senaste tidens koranbränningar. Statsminister Ulf Kristersson varnar nu för påverkanskampanjer som syftar till att skada Sverige. Han uppmanar medborgarna att vara försiktiga och inte bli ”en nyttig idiot” för andras intressen.
Ulf Kristersson borde vara försiktig med att tala om ”nyttiga idioter”. Det är Kristersson själv som valt att inleda ett nära regeringssamarbete med SD, ett parti vars politik alltid har kännetecknas av hat och avsky mot islam. Koranbränningarna hämtar näring ur den mylla där SD:s muslimfientliga politiska retorik utgör en viktig beståndsdel. Och det är Ulf Kristersson personligen som går i spetsen för att normalisera SD, ett parti impregnerat av rasism, nationalism och populism.
”SD:s avsky mot islam och partiets antimuslimska politik är och har alltid varit en del av partiets dna”, skriver Ulf Bjereld.
Säkerhetsläget i Sverige har på kort tid kraftigt försämrats. Orsaken är, enligt Säpo, den senaste tidens koranbränningar. Statsminister Ulf Kristersson varnar nu för påverkanskampanjer som syftar till att skada Sverige. Han uppmanar medborgarna att vara försiktiga och inte bli ”en nyttig idiot” för andras intressen.
Ulf Kristersson borde vara försiktig med att tala om ”nyttiga idioter”. Det är Kristersson själv som valt att inleda ett nära regeringssamarbete med SD, ett parti vars politik alltid har kännetecknas av hat och avsky mot islam. Koranbränningarna hämtar näring ur den mylla där SD:s muslimfientliga politiska retorik utgör en viktig beståndsdel. Och det är Ulf Kristersson personligen som går i spetsen för att normalisera SD, ett parti impregnerat av rasism, nationalism och populism.
SD:s företrädare Richard Jomshof, tillika ordförande i riksdagens justitieutskott, uppmanade nyligen till att bränna fler koraner. Jomshofs öppna påhejande av bokbål blir särskilt bekymmersamt i en tid när det finns ett värde i att inte förstärka konflikten genom att provocera eller att kränka. Men SD:s avsky mot islam och partiets antimuslimska politik är och har alltid varit en del av partiets dna. I en artikel med rubriken ”Muslimerna är vårt största utländska hot” betonade Jimmie Åkesson 2009 vikten av att ”tämja islam” och att ”dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam”. Richard Jomshof beskrev nyligen islam som ”en avskyvärd ideologi och religion”. Partikollegan Björn Söder instämde med eftertryck. En enkel googling visar hur nätet svämmar över av sverigedemokrater som uttrycker hat och avsky mot muslimer och mot islam.
SD får förstås säga och tycka vad de vill om muslimer och om islam, så länge uttalandena håller sig inom lagens råmärken. Så går det till i en demokrati och en rättsstat.
Men regeringens nära samarbete med SD skadar svenska intressen och försämrar Sveriges säkerhet. Det år svårt för Ulf Kristersson att förklara för omvärlden varför Sveriges regering valt att ingå ett nära politiskt samarbete med ett parti som så öppet visar sin avsky mot islam, som talar om att ”tämja islam” och vars företrädare uppmanar till fler koranbränningar. Ulf Kristersson har själv försatt sig – och Sverige – i denna situation och det är därför också Ulf Kristersson som bär det politiska ansvaret för konsekvenserna av det nära regeringssamarbetet med SD.
De svenska medierna borde ta sitt journalistiska ansvar och ställa kritiska frågor till Ulf Kristersson och andra regeringsrepresentanter om hur Tidö-partiernas nära samarbete med ett öppet muslimfientligt parti som SD påverkar Sveriges internationella anseende, svenska intressen och svensk säkerhet. Men i denna fråga håller svenska medier, med få undantag, en låg profil. Regeringens samarbete med SD blir när det gäller koranbränningarna elefanten i rummet. Den redaktionella ängsligheten över att inte uppfattas som ”opartisk” i förhållande till SD dominerar på ett för den fria journalistiken olyckligt sätt.
Därigenom har SD verkligen fått debattläget i Sverige precis dit partiet vill.
Det borde vara nog nu.
