KULTURKANONEN: Med såna vänner behöver Magda inga fiender

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

KULTURKANONEN. Henrik Jönsson var överlycklig, förre statsministern gjorde honom till stjärna, swishpengarna rullade in. Ni kan gissa vad som hände sedan, rapporterar Fredrik Virtanen från kulturkrigets skyttegravar.

 

Högern anser att vänstern är ond, och vänstern anser att högern är korkad.

Så brukar det sägas. Och därför lyckas dessa gäng aldrig mötas. Så de bråkar. Och bråkar. Oförtrutet. Våldsamt. Gärna under bältet. Med spelad upprördhet. Alltid lurar kraftfull indignation någon av de mer lättbegåvade ungdomarna i publiken.

Just nu är polariseringen värre än någonsin, sägs det, vilket sannolikt stämmer. Högerkampanjen mot sossarnas ondska har varit en formidabel succé på internet. Ingen kan säga något annat. Sossarna har getts skulden för svensk nazism på 40-talet, mord på rappare på 20-talet, Hamas terroristattack den 7 oktober 2023 och inte minst priset på falukorv, bensin och plastpåsar.

Nätkampanjen mot vänsterns ondska har gett tydliga resultat: Män är höger, kvinnor är vänster. Särskilt unga män är höger och unga kvinnor vänster. Den dag då the ladies upptäcker andra delar av internet än Instagram är det tack för kaffet för vänstern.

Begreppen ”vänster” och ”höger” ­är såååå 1968. Eller 1998.

(En utvikning är, ja, helt nödvändig här:

Jag vet! Jag vet! Begreppen ”vänster” och ”höger” ­är såååå 1968. Eller 1998. Snarare gäller det ”progressiva” mot ”konservativa” inom en generellt småborgerlig satsa-på-dig-själv-kontext. Vänster-högerskalan går dessutom numera i praktiken från Socialdemokraterna (dvs Folkpartiet, saligt i åminnelse) till Sverigedemokraterna. Högerförskjutningen har varit så satans saftig att om den fortsätter, och det är klart den gör av de skäl som kommer anges här, så kommer Vänsterpartiet snart inte längre vara det nya Socialdemokraterna och Socialdemokraterna inte längre det nya Folkpartiet. Nej, Vänsterpartiet kommer att vara det nya Folkpartiet och Socialdemokraterna kommer vara det nya Liberalerna (fast med väljare), eller rent av Centerpartiet (fast med väljare). Då kan man fråga sig var SD längst ute på högerkanten puttats till, men det är inte ämnet för dagen.

Slut på nödvändig utvikning om ”vänster” och ”höger”.)

Så hur löser vi problemet med denna polarisering?

Det är lätt!

Polariseringen upphör nämligen bums filibabba när en vänsterpotentat gör bort sig bara minsta lilla smula. Då kan äntligen högern och vänstern sjunga den berömda kanonsången Kumbaya tillsammans.

När en högerpotatis gör bort sig, nämligen, får högerpotatisen förstås skäll av vänstern. Men bara från vänstern. Om en vänsterpotatis däremot gör bort sig, då får vänsterpotatisen förstås skäll från högern. Men ännu mera skäll från vänstern! Det är också bara så ett drev kan bildas. Ett drev kan inte bli kraftfullt om det finns opposition mot drevet, inte heller om oppositionen bara tiger. Som högern alltid gör om de egna potatisarnas misstag.

När Magdalena Andersson, i den numera famösa DN-intervju som lustigt nog handlade just om polarisering, talade lika slafsigt som Hanif Bali gjorde som riksdagsledamot dagarna i ända. så dundrade alla kanoner. Magda talade specifikt om den skånske grisch-youtubern Henrik Jönsson. Näthögern hann inte ens uppfatta problemet innan samtliga 150, eller om det är 350, kvarvarande vänstertwittrare fördömt den före detta statsministerns tvivelaktiga ”jag ställer bara frågan om han är en ryssdisrupter”-uttalande om Jönsson, som skickligt skådespelade indignerad för ovan nämnda ungdomsmålgrupp, men mest var han förstås, med rätta, enormt överlycklig för uppmärksamheten. Och när självaste S-mediedrottningen Karin Pettersson på AB Kultur suckande stuckit kniven i ryggen på Magda inför storpublik i texten Andersson verkar inte fatta något om internet, med en för en moraliskt indignerad vänsterpersons alldeles självklara inledande kärnmening ”en statsministerkandidat ska inte ge sig på enskilda opinionsbildare och journalister med ogrundade anklagelser om att de kan vara del i en rysk påverkansoperation” så fattade även de sista av landets 500 000 miljarder högertwittrare att Magda sagt något olämpligt och, bums, där gick drevet mot Magdalena Andersson full balalajka.

Det är totalt olika mindsets inom högern och vänstern! Vänstern är en stor jävla duktig HR-avdelning på ett multimiljardföretag medan högern är firmafesten.

När utrikesminister Tobias Billström (M) återkommande, som exempel ett, under brinnande krig förtalat Åsa Linderborg som Putinlakej, ja faktiskt landets främsta putinista, sade inte högerns ledarskribenter eller kultursideskrigare flaskhals. Inte heller, som exempel två, när Tidöregeringen plötsligt vill förbjuda åsikter skrivs det en enda högertweet, högerledare eller högerkulturtext om att regeringen hatar den annars så oerhört jätteälskade yttrandefriheten.

Varför inte? För att bara Lars Vilks förtjänar yttrandefrihet förstås.

Principlöshet!

Lojalitet!

Vänstern håller inte på med sån skit. Vänstern är intellektuell, kylig, principfast – och ond. Precis som högern säger. Vänstern saknar det där välbärgat löddriga hjärtat som högern har: lojalitet, lojalitet über alles! Vänstern är blint lojal med endast den egna naveln i detta ruttna äta eller ätas-samhälle. Högern är blint lojal med blott högern. Högern kackar inte i eget bo, aldrig.

Vänstern (alltså ”vänstern”) är förträfflig på att skjuta sig själv och varann i foten.

Om S, och inte SD, varit ledande i olika rättsstatsvidriga slag-i-luften-förslag gällande preventiva tvångsmedel, visitationszoner och anonyma vittnen, ja då hade man kunnat hoppa upp och sätta sig på att det tagit hus i helsicke på högerkanten. Men inte nu. Justitieminister Strömmer omfamnar tvärtom lagförslag som hans hjärna skriker nej, nej, nej åt. Men han är lojal. Han är höger. Och vänstern är ond. Inte ens när Jimmie Åkesson vill låsa in medborgare utan brottsmisstanke – sånt där som kommunister och fascister brukar pyssla med – säger övriga högern minsta pip.

Det är väl vackert? Man blir tårögd.

Sånt kallas lojalitet. Sånt kallas tammefan kärlek. Det är så man vinner val.

Om jag skulle ha en åsikt, vilket som du kära läsare vet att jag inte har, så vore den att Moderaterna nu påbörjat klättringen uppåt efter havererandet i gärdsgårdserien sedan valet. Vänstern (alltså ”vänstern”) är förträfflig på att skjuta sig själv och varann i foten. Högern begriper det inte ens, antagligen eftersom teorin om högerns korkma stämmer, men hatkampanjerna är helt överflödiga. Vänsterns ondska drabbar inte högern, den är en självmördande wrecking ball. Högern skulle kunna ägna mycket mer tid åt grogg- och gåsbuffén än de kan ana.

Och Magdalena Andersson bara suckar. Som hon nu måtte längta till samlingsregeringen med Moderaterna 2026. Att äntligen endast få skit från vänstern! Att få vara inne i den lojala högervärmen ihop med Konsult Kristersson. En nåd att stilla be om.

Men, okej. Sent omsider, en halv vecka efter låtsasupprördheten över Magdalena Andersson  och det direkt Ronja Rövardotterska vårglädjeskriket från Henrik Jönsson, kom faktiskt vänstern i form av DN:s makalöst skäggige och tvivelsutan legendariska tv-kritiker Johan Croneman som skrev Är hatet mot Magdalena Andersson på väg att bli det nya Palmehatet? Han är ute på nån skön sanningstripp, Croneman, i DN av alla tidningar, och stod i samma text heller inte ut med ensidigheten i hyllningarna av Aleksej Navalnyj. Vilken tajming! Det går en tunn linje mellan geni och galenskap, det här kan sluta varsomhelst.

Expressen kan sannerligen anordna trevliga kulturfester och de kan sannerligen vara brutala i spalterna. Den makalöst prisade kritikern och nyutnämnda biträdande kulturchefen Valerie Kyeyune Backström har hyllats av råbarkade kollegor, som Viktor Barth Kron (son till Pelle Sirén!), för sågningen av krogen Duvan på östra Södermalm, ett hak ingen människa hade hört talas om och som nu lär tvingas slå igen. Priserna anses rättfärdiga övervåldet och de oklädsamma fotografierna på skabbig paté. 220-290 kronor, hälften av Stureplanspriser. Vad är acceptabla inflationspriser på Södermalm för att slippa bli av med heder och ära, 190 kronor? 210? En enkel kebabtallrik kostar minst 130 kronor här, Söder är inte Möllan. Tyvärr.

Då var den raska Anna Gullbergs äventyr på mediegrischhaket Bar Europa på västra Söder i samma, helt klart smarta och tidsklyftiga, serie om krogkultur välriktat skickligare. Man vill bränna ner stället efter läsning. Men på ett trevligt sätt. Duvan vill man sympatiäta på, med hela tjocka släkten så att stackarna slipper gå i konkurs.

Småputtrande har det också pågått en het och syndig debatt, som sannolikt dragit dubbelt så många klick som viktiga ämnen inom kultur, om medieadelns utseenden. Ja the looks. Varför skulle kultureliten vara mindre ytlig än någon annan? Jag, liksom, ville skriva om denna syndiga debatten men jag orkade inte, jag visste inte hur, eller varför, och det skulle behövas så förbannat mycket sökande efter alla länkar, så jag struntade i det. Men då kom Eric Rosén! Eric Rosén kom och gjorde hela jobbet! Med föredömlig summering, länkeri och sarkastisk knorr. Tack Eric Rosén för Våra fulaste kulturmän – har vi hela listan?

Till sist, några finfina lästips du bör ta emot med största tacksamhet: AB Kultur publicerar även extremistforskaren Cas Muddes högst helnyttiga text om mediernas lukrativa förhållande till en karikatyrversion av högerextremism. I själva verket är högerextremism just, precis som det låter, extremversionen av den varmt och kuddligt lojala högern vi talat om i dag. När ska vi egentligen få ett extremistfolkpartistisk parti?

Och när man trodde att KBT slutgiltigt vunnit så sågar GP:s Mikaela Blomqvist i Psykoanalysen är ingen naturvetenskap, med hjälp av Michel Houellebecq och Lars Norén, DN:s Roland Paulsens nedsablande av Freud och Jung bara för att hans terapeut (högst förståeligt) somnade. Kul! Länge leve dårar på divan!

På tal om dårskap så ses vi förstås snart igen, just när den vidriga månaden mars börjat.

Stay safe, stay observant and may God be with you.

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Fredrik Virtanen
Fredrik Virtanen
Fredrik Virtanen är journalist och författare.

Kulturkanonen: jaktsäsong på troll och genier

Medan de borgerliga lyxvänstermänniskorna i finmedia blåst att kulturkriget är över – och vunnet! – har trollfabrikerna i lugn och ro kunnat äckla ut de sista vänsterrösterna och vinna samhällsdebatten, rapporterar Fredrik Virtanen från Kalla Faktas wallraffande och kulturtanternas hetsjakt på genier.

KULTURKANONEN: N-ordet exploderar – igen

N-ordet, nazister, äckliga K-ord – det har på många vis varit otrevliga veckor i det trygga svenska kulturkriget, rapporterar Fredrik Virtanen från ett 90-tal som plötsligt kommit tillbaka.

KULTURKANONEN: Orka peta hål på barbariets populistkissblåsa

Att killarna tävlade om att starkast och tydligast ta avstånd från tv-serien Succession piggade upp en dyster vecka, rapporterar Fredrik Virtanen.

KULTURKANONEN: Det var ingen ensam galning, det var hela Stockholm

Häxprocessen mot Benny Fredriksson skärskådades, liksom det helvetiska hr-byråkratsamhälle som förföljer hyggliga arbetare, rapporterar Fredrik Virtanen från kulturmaffians påskägg.