Det är hög tid för politiker och journalister att inse att det finns en påfallande bred hotbild mot muslimer i Sverige, skriver Jonas Otterbeck, professor i islamologi.
En muslimsk vän beskrev nyligen hur han befann sig i moskén i Björns trädgård med sin hustru och barn när en demonstration hölls mot islam utanför. Vad som skulle vara en familjehögtid blev ännu en påminnelse om att vissa hatar islam och ogillar muslimers närvaro i Sverige. Polispådrag, megafonförstärkta röster, upprörda motdemonstranter. Det skrämde barnen, oroade föräldrarna.
Minoriteter över hela världen genom historien har lärt sig läxan, ofta den hårda vägen: lita inte på majoriteten. En liten del av den kan vända sig mot dig med våld och de hyggliga många i majoriteten kommer inte att kunna eller våga stå emot.
Vändningen kan ske snabbt. En valseger, en våldshandling eller ett brott gjort av någon som kan associeras med dig och din familj kan orsaka moralpanik i medierna, vandalisering, plundring, våld och faktiskt mord. När det gäller muslimer i Sverige och i Europa i stort sker detta redan.
Icke-muslimska vänner som diskuterar om man har rätt eller inte har rätt att bränna Koranen eller annan helig skrift eller en bok i stort, tenderar att missa den emotionella politiska dimensionen av handlingarna. Om någon bränner Frödings samlade verk utanför Karlstads kommuns administrativa byggnad eller bränner Torah eller romaner av svenska judiska författare utanför Göteborgs synagoga är det bara på ytan liknande handlingar.
Budskapet har att göra med vem som utför handlingen och den samhälleliga kontexten. Givetvis kan båda fallen beskrivas som yttrandefrihet men vad det i grund och botten handlar om i det senare fallet är terror. Tro inte att ni är säkra, vi vill inte att ni ska vara här, akta er! När man bränner en Torah eller en Koran eller bara håller en demonstration utanför en moské som regelbundet vandaliseras och hotas (jo, det är en del av moskéföreningarnas vardag) skrämmer och oroar det, och det formar beteende.
Forskare, Polis och Brottsförebyggande Rådet har under många år rapporterat om omfattande skadegörelse och hot riktade mot svenska muslimska moskéer, föreningslokaler och enskilda individer. Det rör sig om allt från hotfull post till mordbrand, oftast ouppklarade. Om brotten klaras upp är det påfallande ofta unga män med högerradikala åsikter som döms.
Vid ett fåtal tillfällen har det istället varit unga män av en annan muslimsk övertygelse. De unga arga männen, särskilt de som inte har stark social prestige, är typiska förövare av brott mot minoriteter och gruppmotståndare. Ibland skapar de till och med sina handlingar som en mediehändelse för att få vara i centrum en stund. Väljer musik och symbolik efter bästa förmåga för att få likes.
Enskilda som antas vara muslimer på stan utsätts ibland för hårda ord, spottloskor och misshandel. Det har jag och andra belagt i vår forskning. Den typiske förövaren är antingen barn, äldre eller berusade. Barn testar fördomar. Vissa äldre är åsiktsinkontinenta och ilskna, arga fyllon letar efter ingångsvinklar för sina förolämpningar (glasögon, slöja, klänning på en man, etc.) och vräker sedan ur sig sina haranger. Nå, det får man leva med! Visst.
Så kanske det är men beteendet får effekter. Det skrämmer och oroar. De jagsvaga ger vika för trakasserier och vågar inte gå till osäkra zoner själv. De som ogillar konfrontationer får obehagskänslor när de rör sig på platser där de hört att man kan bli utsatt eller där de har upplevt det själv. Sen finns det de som rycker på axlarna. De tjockhudade. Och de som laddar upp för bråk förstås. Detta gäller alla, även muslimer.
När muslimska institutioner angrips och alla muslimer jag talat med berättar om hur de eller deras nära och kära har blivit utsatta för verbala och ibland fysiska angrep på stan och det dessutom finns ett parti som samarbetar med regeringen som uttryckligen anser att islam är en farlig ideologi skapas oro. Det hjälper heller inte att det juridiska systemet inte verkar förmå eller vilja skydda muslimska intressen, att anmälningar om vandalisering av muslimska föreningslokaler och moskéer inte leder till utredningar och fällande domar, att nyheterna är fulla av debattörer som utan några kvalifikationer, synnerligen lite kunskap om islam och noll empati uttalar sig upprepade gånger hur vidrig religionen är, att skolan inte direkt anstränger sig för att inkludera muslimer och att muslimska föreningar, skolor och andra initiativ ständig misstänkliggörs.
Sammantaget skapar det faktisk rädsla och oro. En del flyttar. En överläkare flyttade nyligen till London just på grund av att han inte ville att hans familj ska behöva hantera denna terror. En lektor från ett svenskt universitet flyttade till ett engelskt då han anser att Sverige inte är ett land för intellektuella invandrare.
Andra har inte sådan flexibilitet. Vissa vill ge igen men har ingen egentlig måltavla så det får bli polisen och bilar parkerade framför näsan. Skit samma. Bara man får utöva någon makt över situationen om än bara en liten stund. Bravo…Vi har sett detta ske genom historien många gånger. Men även det bara skrämmer och oroar de flesta i den breda gruppen av muslimer.
Det är hög tid för politiker och journalister att se helhetsbilden. Det finns en påfallande bred hotbild mot muslimer i Sverige, den drivs på av särskilda politiska grupper kända för sina tendenser att hetsa upp unga manliga anhängare att begå våldsbrott och deras medelålders svans utdela hot när de sitter småfulla framför datorn. De utför en skrämseltaktik, terror.
Men föraktet mot muslimer är tyvärr mycket mer grundat än så och ser strukturellt ut som majoritetsbefolkningars xenofoba attityder till minoriteter i många olika samhällen. Detta konkreta problem behöver hanteras, genom insatser, informationskampanjer, politiskt och ekonomiskt stöd, samarbete, tal till nationen, skolmaterial och genomtänkta arbetsmarknadsstrategier. Detta skulle ge svenska muslimer stöd i en svår tid. Det skulle sända en signal till nationen och omvärlden att Sverige är ett samhälle som fortfarande bryr sig om hela sin befolkning, och det skulle hjälpa unga svenska muslimer att känna framtidstro.
Tro nu inte att jag har missat att det finns alla möjliga typer av brottslighet som begås av personer med muslimsk bakgrund i Sverige. Det har jag inte. Jag har heller inte missat att en hel del muslimer i Sverige väljer att leva i mitt tycke kvävande patriarkala familjekonservativa liv. Jag skrev om det första gången 1993. Men detta ger inte någon rätten att driva terror mot alla som identifierar sig som muslimer.
Folkvalda företräder folket. Folket är de som bor i landet. Folkvalda är ansvariga för att lag och ordning garanterar allas säkerhet. Minoritetspersoner som identifierar sig som queer, muslim, jude eller same ska kunna lita på att stat och kommun skyddar dem.
Man kan tycka att all religion eller specifikt islam är det värsta som mänskligheten kommit på, det fråntar inte stat, län och kommun plikten att skydda alla som valt att vara eller bli muslimer, kristna, judar, ateister eller bahai, eller sverigedemokrater för den delen. Folk ska skyddas mot mobbing, diskriminering och hets.
Denna plikt att skydda medborgarna är A och O för folkvalda. Om de inte tar detta på allvar har de ingen legitimitet och bör lämna över till andra som vill ta ansvar. Det är dags för regeringen att agera, i solidaritet. Så här kan vi inte ha det. Folk är rädda och oroliga, med rätta. Låt inte terrorn mot muslimer vinna.
