Likriktningen i Nazityskland gör sig påmind när SR skär ner

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

LIKRIKTNING. Filip Hallbäck ser en oroande tendens när svensk public service genomför nedskärningar.

 

Den 31 januari lät Sveriges Radios VD Cilla Benkö meddela att 100 anställda under dagen kom att varslas, samt ett antal redaktioner och program kommer att avvecklas, till följd av nedskärningar (nej, jag vägrar att kalla detta ”besparingar”) på 250 miljoner kronor – varav 150 miljoner av dessa är direkta personalkostnader.

I praktiken innebär nedskärningarna att en till två tjänster på de lokala P4-kanalerna försvinner, främst arbetsledare och assistenter. Bland stödenheterna kommer att 11 procent att skäras ned, programenheten är motsvarande siffra 7 procent och det kommer även att finnas 10 procent färre arbetsledande befattningar. När nedskärningarna är genomförda kommer Sveriges Radio att ha 1 800 tillsvidareanställda, i stället för 2 000 som det var innan.

SR lägger ner program i likriktningens tecken

Förra året beslutade Sveriges Radio att lägga ner Radioföljetongen, som funnits sedan 1939. Även Människor och Tro, Filosofiska rummet och Odla i P1 skrotades. Nu ska ytterligare en rad neddragningar genomföras. Kinapodden i P1 läggs ner, liksom språkredaktionerna på kurdiska, ryska och tigrinja kommer att försvinna. Tjänsterna som Ekots Kinakommentator, klimatkorrespondent samt korrespondent för global hälsa avskaffas.

Underskatta inte Tidöpartiernas attacker

För många av oss som har observerat SVT:s och SR:s stundtals ängsliga anpassning för att inte trampa makten på tårna kommer det här beskedet dessvärre inte som en överraskning. Man måste blicka tillbaka på Tidöpartiernas attacker mot public service-medierna de senaste åren för att begripa varför neddragningarna sker. En viktig lärdom man kan dra redan nu är att man aldrig bör underskatta kraften när anfallen kommer från politiskt håll på hög nivå.

Jimmie Åkessons utspel

Redan 2018 klargjorde Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson under en intervju med Morgonpasset i P3 att han ansåg att programmet innehöll ”vänsterliberal smörja”, samt om han hade varit chef för programmet hade han lagt ner det. När han insåg att han hade råkat försäga sig, lade han pliktskyldigt snabbt till att han inte hade någon intention med att privatisera public service-medier.

”Krimskramset” skulle bort

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch hade som ett uttryckligt vallöfte att säkerställa ett ”smalare” public service, om Kristdemokraterna vann valet. ”Krimskramset” skulle skalas bort, beslutade man på Kristdemokraternas riksting, men vem som skulle bestämma vad som skulle betraktas som ”krimskrams” framgick inte.

M ville styra om till likriktning

Moderaterna hade en arbetsgrupp som under 2021 presenterade förslag på reformförslag för den svenska mediepolitiken, bland annat inrättande av en ”oberoende revisionsfunktion” inom respektive programbolag. Utspelet kritiserades hårt av journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert som bekymrade sig över den bristande tilliten som präglade förslagen och menade att förslagen i praktiken skulle innebära att politikernas makt över public service skulle öka,

Studera likriktningen i Nazityskland!

Även om beskedet om nedskärningarna, som sagt, inte kom som en överraskning, är det inte desto mindre oroväckande. Om man ska dra några lärdomar från historien, kan man alltid börja att studera den utvecklingsriktning i Nazitysklands framväxt, som kom att kallas för ”die Gleichschaltung” (likriktningen).

Sedan 1930-talet syftar ordet på processen att förena allt socialt och politiskt liv i takt med organiseringen av en diktatur. Det anmärkningsvärda med public service-mediernas anpassning till rådande ideologisering under 1930-talet i Tyskland var att mycket skedde på eget bevåg i organisationerna, utan tvång eller formella beslut.

Att jämföra situationen i Sverige med Nazityskland är inte orimligt, särskilt inte med tanke på att det enligt uppgift finns en växande rädsla inom SVT inför vad politiker kan hitta på härnäst.

Lär av historien!

Liknande mediepolitiska tendenser förekommer i Polen och Ungern, två EU-länder som man återkommande använder som skräckexempel på hur det kan gå när demokratier nedmonterar public service-mediernas oberoende. Det finns dock en avgörande skillnad mellan dessa länder och Sverige.

I Sverige regerar tre traditionellt borgerliga partier med stöd av ett parti med ideologiska rötter i nazismen och direkta kopplingar till vitmakt-miljön. Av historien att döma har vi idag ett facit på hur fruktansvärt illa det kan gå, när ett nazistiskt parti får ökat politiskt inflytande.

Ingen skall någonsin komma och säga att den inte visste.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Filip Hallbäck
Filip Hallbäck
Filip Hallbäck är filmkritiker, utbildad filmvetare och manusförfattare och med ett särskilt intresse för frågor som rör representation, normkritik och normkreativitet.

Vårt CV-fixerade samhälle

Granskningen av ministrarnas CV:n är lovvärd men problemet är att kontextualisering saknas, menar Filip Hallbäck.

Ge mig kritisk mediebevakning i julklapp!

Varför vägrar SVT och andra public service-medier ställa en enda kritisk fråga om militariseringen i Sverige? Det undrar Filip Hallbäck apropå det nya försvarsavtalet med USA.

Våldtäkt som metafor – inte när USA och Israel invaderar

När det gäller Israel talar man i termer av självförsvar och när det gäller USA, utmålas deras krigsbrott ständigt som misstag på vägen mot ett större, ädlare mål, skriver Filip Hallbäck.

Helgessän: Civil olydnad en del av demokratin

Så länge regeringen fortsätter att bedriva en politik som medför förvärrande av klimatkrisen lär civil olydnad bli oundvikligt – även om statsministern anser att det är förkastligt, skriver Filip Hallbäck.