Tema
1175

Medierna stöttar Israels koloniala krig

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Den mediala rapporteringen av Israels krig i Gaza är ett talande exempel på  tudelningen av människor i ett ”vi” och ett ”dom”. Israelerna tillhör kategorin ”vi” och palestinierna ”de andra”, skriver Masoud Kamali.

Vad vi ser och hör från svenska och andra västliga medier om Israels koloniala krig i Gaza är ett typexempel på det som inom vetenskapen kallas discursive framing av händelser på ett sätt som makten vill att publiken ska uppfatta dem. Detta innebär bland annat att makteliten använder sitt monopol över medier för att forma medborgarnas tankesätt på ett sätt som det inte påverkar den allmänna (falska) förståelsen av maktförhållandena i samhället. Detta kallas av Michel Foucault for governmentality; det vill säga maktens tekniker att kontrollera folkets tänkande och därmed agerande.  

När Israel var i full gång att förbereda sig för krig i Gaza tävlade västländernas ledare i att uttrycka sitt stöd för Israel genom att använda den välkända krigiska frasen ”Israels rätt till självförsvar” och därmed vedergällning. Detsamma gjorde alla svenska politiska partiers ledare som upprepade gånger uttryckte att ”vi står vid Israels sida” och att ”Israel har rätt att försvara sig” och därmed, som den palestinska FN representanten sa, gav grönt ljus till Israel att använda sin stora krigsmaskin för massaker på civila i världens största fängelse, Gaza. 

Faktum är att ”Rätten att försvara sig” är en politisk och medial krigisk diskurs som selektivt har använts många gånger förr av stormakter i rasistiska och koloniala syften för att kuva ner ett annat folk. Denna rätt gäller inte koloniserade folk eftersom deras motstånd framställs som terrorism.

Det har skrivits mycket om rätten att försvara ”vita koloniala människor” gentemot ”ociviliserade barbarer”, det vill säga koloniserade folk. Ett exempel är Vron Wares bok Beyond the Pale som handlar om britternas koloniala mobilisering av brittiska ungdomar för att försvara vita brittiska kvinnor i Indien eftersom den brittiska kolonialmakten propagerade att ”vilda indier” våldtog och mördade dem. 

Koloniala krig i många länder presenteras också som försvarskrig för att försvara ”civilisationen mot barbarer”. I närtid kan vi påminna oss om USA:s ”rätt att försvara sig” i Afghanistan och Irak efter den 11 september 2001. Detta är i sig inget nytt eller förvånande eftersom västliga koloniala makter alltid har använt krig och ohämmat våld mot andra länder och folk och legitimerat dessa krig som ”civiliseringsmission”. Bland andra visar Philip Lawrence i sin bok Modernity and War: The Creed of Absolute Violence (1997) att det västliga moderna projektet gick hand i hand med statligt våld och krig. Dessutom har rasismen varit en del av detta absoluta vålds legitimering (Goldberg, 1993).   

När USA använde media för att legitimera sina attacker och krig mot Afghanistan och Irak följde de svenska medierna efter och valde helt okritiskt att legitimera USA:s krig i dessa länder. Jag skrev redan då och före krigets utbrott om ”den mediala krigföringen” (publicerad i boken Oförtrutet, Carlsson 2003) som bland annat DN och SvD förde i Sverige. Deras ledarsidor var präglade av en krigisk diskurs som framställde afghaner och irakier som ”ociviliserade terrorister” som vill eliminera ”den västerländska civilisationen”. 

Det pågår på samma sätt nu som då genom att likställa Hamas med det palestinska folket och palestiniernas kamp mot Israels ockupation, mord, apartheid och förtryck av palestinier som terrorism. Västliga ledare som annars tiger om Israels systematiska brott mot palestinier försvarar folkmordet på palestinier. 

Den mediala rapporteringen av Israels krig i Gaza är ett talande exempel på vad Edward Said kallar universaliseringen av västländers föreställningar om ”de andra” och tudelningen av människor i ett ”vi” och ett ”dom”. Israelerna betraktas tillhöra kategorin ”vi” och ”västerlänningar” och palestinierna som ”de andra” och ”österlänningar” eller rättare sagt muslimer.

Om medier  inte följer detta symboliska våld mot krigsdrabbade folk utsätts de för politiska påtryckningar, såsom var fallet med tv-kanalen Al-Jazeera. Fredagen den 28 oktober rapporterade tv-kanalen Al-Jazeera att USA i sina kontakter med Qatars regering hade krävt att Qatar skulle förhindra tv-kanalen från att visa fasansfulla bilder av döda och lemlästade barn, kvinnor och män från Gaza.

I Sverige har SVT blivit den rasistiska Tidöregeringens megafon och när det gäller kriget i Gaza gör SVT sitt yttersta för att legitimera Israels folkmordskrig mot palestinier. 

Häromdagen gav SVT hela sitt program ”30 minuter” till den israeliska ambassadören i Sverige så att han oemotsagt kunde lägga skulden för folkmordet på palestinierna själva och urskulda Israels fascistiska regerings riktiga strategi för att återigen massakrera och fördriva palestinierna från sina hem i Gaza. 

Den här mediala politiken är känd från 1930-talets Tyskland där nazisternas megafoner gjorde allt för att framställa judarna som den farliga fienden inifrån som i en global komplott ville förinta Tyskland och dess rätt att existera. Nazisternas diskurs innehöll också ”Tysklands rätt att försvara sig” mot denna globala komplott och många fiender i dess omgivning. 

Andra mainstreammedier som DN, främst på ledarsidorna, är också trogna  försvarare av Israel och dess västliga allierade i kriget mot palestinierna. I rapporteringen av Israels krigsbrott, som bombningar av sjukhus och flyktingläger återger DN nästan uteslutande den israeliska arméns version.

När det gäller bombningen av Jabalia i norra Gaza (den 31 oktober) som har resulterat i minst 50 döda citerar DN helt okritiskt den israeliska arméns förklaring att ”målet var en högt uppsatt ledare för terrororganisationen Hamas”. 

DN ifrågasätter även antalet civila offer genom att hänvisa till ”det Hamasstyrda hälsodepartementet” för att framställa uppgifterna som ej tillförlitliga trots att många andra medier som Al Jazeera och oberoende internationella organ och aktörer bekräftar ett stort antal civila offer. 

Dessutom framställer DN propalestinska slagord som ”Från floden till havet, Palestina kommer att bli fritt” under Sergeltorgsdemonstrationen som ”hets mot folkgrupp” med hänvisning till ”många sociala medier” (den 23 oktober). Även när palestiniernas lidande nämns, görs det från den goda viljan att försvara Israel som i ledarartiklarna ”Israel kan bara vinna genom att följa krigets lagar” (den 1 november) och ”Israel vinner ingenting genom att förminska palestiniernas lidande” (den 31 oktober); alltså det är vinsten för Israel som är i fokus. Det finns en uppsjö av liknande artiklar i andra tidningar. 

I programmet Studio Ett (den 30 oktober) presenterar Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent, Cecilia Uddén, sin intervju med den tidigare chefen för Israels säkerhetstjänst, Ami Ayalon, om Israels krig mot palestinier. 

Ayalon menade att krig inte är rätt väg att gå och att man inte med militära medel kan besegra Hamas. Uddén kontrar med att visst kan man besegra ”dessa grupper” som till exempel i fallet med IS. Ayalon svarar att Hamas är en ideologi som har folkligt stöd och inte som IS som var en elitistisk konstruktion. 

Det kan framstå som att Uddén som Mellanösternskorrespondent med mer än 40 år i tjänst var mer villig att se fortsatt militär operation i Gaza än vad Ayalon ville. Talande nog avslutades programmet med ett reportage kring en begravningsceremoni för några israeliska offer och inte ett ord om massbegravningar i Gaza. Som den amerikanske forskaren Judith Butler säger är det så att vissa kroppar verkar vara mer värda än andra och därmed även mer värda att skydda och sörja för. 

Judith Butler fick, i oktober 2014 under en intervju när hon var i Jerusalem, frågan “vad är ett palestinskt liv värt?”. Hon svarade med att säga ”bara det faktum att en sådan fråga ställs är fruktansvärt eftersom den påminner oss om att vi har en värld som värderar människors liv olika beroende på vilket etnicitet och religion de har och var ifrån de kommer.”

Den postkoloniala forskningen visar att människors liv värderas fortfarande inom ramen för ett modernt och kolonialt projekt som lanserades i Europa eller “väst” där vita kristna européer betraktas som en “vi-kategori” överlägsna “de andra”. 

När Netanyahu vid  sin senaste presskonferens säger att kriget mot palestinierna handlar om “antingen vi eller dom” är adressaten för hans tal hans västliga och koloniala allierade. Han legitimerar detta genom att tillägga att “alla europeiska ledare, Frankrike, England, Italien, Holland etcetera har varit här och gett oss sitt fulla stöd och även gratulerat oss för vad vi gör i Gaza just nu.”

Mainstreammedier rapporterar inte om 70 år av ockupation, folkfördrivning av och mord på palestinier och om högerhöken Netanyahu och Likudpartiets strategi för att splittra den palestinska ledningen genom att stödja palestinska grupper som var missnöjda med Arafats kompromiss i Osloavtalet, såsom Hamas och andra smågrupper, mot den palestinska myndigheten i Västbanken för att försvaga den och i praktiken göra tvåstatslösningen omöjlig. 

Ett destruktivt resultat av den rasistiska och ensidiga rapporteringen av Israels krig i Gaza är att framställa kriget som ett krig mellan judar och muslimer. Detta faller västländer och den israeliska fascistregeringen i smaken och utgör en viktig del i den diskursiva legitimeringen av kriget. 

Faktum är att den israeliska regeringen är en högerextrem och fascistisk regering som har både anhängare och en stark judisk opposition både i Israel och runt om i världen. 

Medierna vägrar att visa och rapportera om de många kritiska röster, aktioner och demonstrationer mot Israels folkmordkrig i Gaza där judar och många andra grupper aktivt deltar. ”Not in my name”, ”Stop the sionist state of Israel’s genocide in Gaza” och ”Stop the apartheidregime of Israel” var bland de slogans som, av bilderna att bedöma, troende judar bar med sig under lördagens (den 28 oktober) stora demonstrationer mot kriget runt om i världen. 

Vi såg inte bilder och rapporter från judiska grupper som ”Jews for peace” som ockuperade den allmänna salen av den amerikanska kongressen och krävde att kriget i Gaza skulle stoppas. SVT och SR rapporterade inte heller om de judiska grupper som ockuperade en tunnelbanestation i New York och protesterade mot Israels krig i Gaza och uttryckte stöd för palestinierna. Både judar och muslimer vet att antisemitismen och antimuslimismen är två sidor av den moderna europeiska rasismen och kolonialismen. 

Vi kan inte låta den mediala rasistiska och ensidiga rapporteringen av Israels krig mot palestinier legitimera ännu ett folkmord baserat på pretexten ”rätten att försvara sig” genom att förstöra palestiniernas land, hem och mörda försvarslösa människor. Den mediala krigiska diskursen som förnekar alla människors lika värde, dignitet, rätt till liv och fredlig samexistens måste avslöjas. 



Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Masoud Kamali
Masoud Kamali
Masoud Kamali är professor i sociologi samt f.d. regeringens utredare.

Därför stödjer regimer i väst Israels folkmord

Den moderna västliga rasismen visar sitt rätta ansikte genom aktivt stöd till Israels folkmord på palestinier. Det skriver Masoud Kamali med anledning av en FN-rapport om Israels krigföring i Gaza.

Helgessän: Ohederlig rapport om heder

Masoud Kamali ifrågasätter Malmö stads rapport om hedersrelaterat våld som han menar är ovetenskaplig och innehåller lösryckta påståenden.

Visitationszoner skapar ett övervakningssamhälle

VISITATIONSZONER. Om vi inte lyckas hindra Tidöregeringens ständiga stiftande av repressiva lagar kommer vi snart att leva i ett militariserat övervakningssamhälle som lätt överskrider den Orwellianska dystopin av ett samhälle. Det skriver professor Masoud Kamali.

Helgessän: Medierna orsak till hårda flyktingpolitiken

Sveriges nuvarande migrationspolitik, som idag är en av Europas hårdaste när det gäller asyl- och flyktingpolitik, är mycket ett medialt verk, skriver Masoud Kamali.