Vi har möjlighet att styra AI mot att bli en konstruktiv kraft snarare än en källa till oro. Det menar Emil Siekkinnen och tar som exempel hur japanerna avstod från uppfinningen handeldvapen.
Noel Perrins bok Giving Up the Gun: Japan’s Reversion to the Sword, 1543-1879, publicerades i kalla krigets kärnvapenskugga, 1979, och berättade om mänsklighetens förmåga att försaka fördelar i väpnade konflikter, genom att avstå från att använda ny, destruktiv teknologi – nämligen eldvapen.
Texten besitter klassikerns egenskaper, eftersom dess innehåll förblir relevant och går att anpassa till nya omständigheter.
Vi har möjlighet att styra AI mot att bli en konstruktiv kraft snarare än en källa till oro. Det menar Emil Siekkinen och tar som exempel hur japanerna avstod från uppfinningen handeldvapen.
Noel Perrins bok Giving Up the Gun: Japan’s Reversion to the Sword, 1543-1879, publicerades i kalla krigets kärnvapenskugga, 1979, och berättade om mänsklighetens förmåga att försaka fördelar i väpnade konflikter, genom att avstå från att använda ny, destruktiv teknologi – nämligen eldvapen.
Texten besitter klassikerns egenskaper, eftersom dess innehåll förblir relevant och går att anpassa till nya omständigheter.
När mänskligheten nu befinner sig mitt i en vitt omfattande revolution som kommer att ge artificiell intelligens (AI) allt större utrymme i världen, går det att använda de principer Noel Perrin erbjöd för att navigera i denna tillvaro, och förespråka en ansvarsfull och vaksam inställning till utvecklingen av AI. Mänskligheten kan dra lärdomar av hur Japan en gång i tiden närmade sig en revolutionerande teknologi, och notera de fördelar det kan innebära att avstå från ett överdrivet beroende av denna.
Det var portugiser som, år 1543, först förde med sig eldvapen till Japan. Det rörde sig om två arkebuser, dert vill säga handeldvapen, med ammunition. Då feodalherren Tokitaka såg portugiserna använda eldvapen bad han dem, genom en tolk, att ge honom skjutlektioner. Strax köpte han de två bössorna, men han nöjde sig inte med detta, utan han beordrade också sin vapensmed att börja tillverka kopior av vapnen. Inom ett årtionde producerade vapensmeder runt om i Japan eldvapen, men japanerna nöjde sig inte med att göra kopior, utan de förbättrade vapnen allt eftersom.
Kring år 1560 började eldvapen bli avgörande för utgången av större slag. Det stod tidigt klart att detta slags skjutvapen dels snabbt kunde ta livet av stora mängder människor, dels förminskade människans status.
Det var chockerade för många att se hur bönder, från betydande distans, kunde döda oerhört välskolade samurajer från anrika familjer. Traditionellt betraktades krigsskådeplatsen som en arena där en krigares rykte gavs möjlighet att växa. Att fälla en man med eldvapen gav inte upphov till heroiska minnen. Eldvapnen överskuggade de män som använde dem, och krigskonstkompetensen överfördes från krigaren till vapentillverkaren.
De som uppfostrats till krigare – alltså samurajerna – ville därför inte använda eldvapen. Det hände att krigsherrar som utrustat sina härar med eldvapen själva dog med spjut i hand. De vars namn hyllades efter slag var alltid de som stred med svärd och spjut och pilbåge, alltså de som behärskade den traditionella krigskonsten.
Att betrakta dessa krigare som högt stående människor behöver inte ha med krigsromantik att göra. Samurajen breddade sitt sinne, fördjupade sin ande, och tänjde på gränserna för människans fysiska kapacitet. Han var mångsidig, utbildad i poesi, kalligrafi, teceremonier, filosofi, och krigarens etik och moral, men också urstark, smidig, samt uthållig såväl mentalt som fysiskt. Samurajen var, med andra ord, en människa vars förmågor var högt utvecklade.
Att vem som helst beväpnad med eldvapen, med en fingerrörelse kunde avsluta ett sådant liv gick inte att tolerera.
Denna inställning bidrog till att eldvapnen tids nog övergavs och närmast glömdes bort i Japan. Den effektivitet teknologin erbjöd fick ge vika för den mänskliga förmågan att berika tillvaron.
Återgången till svärdet som det primära vapnet resulterade i ett återvändande till de traditionella värdena i samurajernas krigarkultur, och upprätthållandet av den sociala ordningen.
Beslutet att överge en ny och avancerad teknik och återgå till en äldre teknologi innebar dock inte att Japan motsatte sig innovation. Tvärtom, under nästan tre århundraden upplevde Japan fred, och uppfinningsgrundade framsteg inom en mängd olika områden.
När mänskliga samhällen integrerar AI i olika aspekter av existensen måste mänskligheten erinra sig den egna förmågan, och hitta en balans som säkerställer att hon utnyttjar AI:ns kraft på ett ansvarsfullt sätt. Mänskligt tänkande och omdöme får inte helt ersättas av AI-system, utan måste snarare användas för att komplettera och förbättra befintliga förmågor.
Människor måste exempelvis ges möjlighet att bedömas av människor i olika situationer. Detta kan delvis motiveras med det faktum att artificiell intelligens inte är felfri. En studie som genomfördes av Stanford University visade att ChatGPT på några få månader gick från att lösa ett enkelt matematiskt problem 98 procent av gångerna, till att besvara problemet korrekt två procent av gångerna.
Forskarna fann kraftiga fluktuationer – så kallad drift – i AI:ns förmåga att utföra vissa uppgifter. Det hela berodde på att då AI:n finstämdes för att förbättra prestandan gällande en del uppdrag, försämrades ChatGPT:s förmåga att ta sig an andra uppgifter.
När Charles Darwin betraktade naturen insåg han att en förändrings slutgiltiga konsekvens var omöjlig att förutse. På ett liknande sätt kan förändringar av en AI:s inre processer leda till oavsiktliga konsekvenser. Och även om en AI fungerar väl, kan det hända att det material den baserar beslut på är otillräckligt.
Ett ifyllt formulär förklarar inte nödvändigtvis fullständigt de omständigheter en människa befinner sig i. Människor måste därför erbjudas valet att bli bedömda av andra människor. Handläggningstiden förlängs därmed, men varje individ ges möjlighet att bedöma vad som föredras: Ett fördröjt beslut, eller ett möjligen orättvist beslut.
En avgörande aspekt av Perrins strategi är erkännandet av de nackdelar ett fortsatt beroende av eldvapen medförde. När det gäller AI, måste mänskligheten ta itu med frågor som rör dataintegritet, partiskhet, och den potentiella förlusten av arbetstillfällen på grund av AI och automatisering.
På samma vis som man i Japan vägde eldvapnens för- och nackdelar, måste vi som lever i den nuvarande eran förbli vaksamma och kontinuerligt bedöma AI:ns inverkan på samhället och världen i stort.
Noel Perrin betonar också vikten av att skapa en miljö som främjar lärande och innovation. Inom AI-området innebär det att prioritera forskning och utveckling inom områden som ligger i linje med mänsklighetens kollektiva framsteg och välbefinnande.
I stället för att enbart fokusera på militära tillämpningar eller vinstgenererande AI-system, bör mänskligheten prioritera AI-teknik som tar itu med angelägna globala utmaningar, såsom klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, vatten- och markanvändning, matproduktion och -logistik, ojämlikhet, sjukvård, och utbildning.
Dessutom understryker Noel Perrins arbete betydelsen av att bevara mänsklig uppfinningsrikedom och kreativitet. AI kan utan tvekan öka människans kapacitet inom olika områden, men den bör inte ersätta mänsklig kreativitet och originalitet. Mänskligheten måste värna om, och vårda, sin förmåga till fantasi, empati, och sin emotionella intelligens – egenskaper som skiljer människa och maskin åt.
Dessutom uppmuntrar Giving up the Gun behovet av kulturella och samhälleliga förändringar som stöder övergången från en teknologi till en annan. När mänskligheten integrerar AI i vardagen måste vi främja etisk AI-utveckling, upprätta omfattande regelverk, och skapa en öppen dialog om dess konsekvenser. En välinformerad och engagerad allmänhet kan bidra till att utforma ett ansvarsfullt införande av AI, och se till att detta överensstämmer med de värderingar som ligger till grund för ett tämligen öppet och fritt samhälle, och en sådan civilisations strävanden.
Noel Perrins bok kan inspirera mänskligheten att inse de potentiella konsekvenserna av ett överdrivet beroende av AI, ett beroende som skapar alienation genom att ställa mänsklig förmåga i skuggan. Hon kan styra AI mot att bli en konstruktiv kraft snarare än en källa till oro. Precis som Japans avstående från eldvapen markerade en vändpunkt i Japans historia, kan denna epoks ansvarsfulla och vaksamma inställning till AI, skapa en framtid med betydande möjligheter, och välstånd för världen i stort.
