Sluta jiddra, börja trolla!

TROLLFABRIKER. ”Om man tror att man kan mota fascister med en lagom dos av Kumbaya och kombucha och därmed lajva engagerad aktivist, så har man just inte förstått något av de senaste decenniernas mediala och politiska utveckling,” skriver Behrang Kianzad. Skaffa en egen trollfabrik, eller håll käften! Det är lärdomen.

Som Göran Persson sa, du hittar aldrig någon som gnäller över härskartekniker som vunnit en debatt. På samma sätt förhåller det sig med i princip allt som skrivits kring ämnet Trollgate senaste veckorna. Dags att sluta jiddra och börja trolla!

Det så kallade avslöjandet från Kalla Fakta har lett till just den typen av reaktioner som man säkert visste skulle komma. SD som parti och kampenhet lägger miljoner på att göra en motoffensiv där man blandar bort korten mellan ”desinformation” och satir, kör med traditionell whataboutism om att ”alla gör det”, samt kallar allt och alla som råkar kritisera det rasistiska projektet för ”vänsterliberala”. Vissa rövhattar rövhattade i vanlig ordning på längs samma linjer.

Det sistnämnda ledde till ett av de absolut mest bedårande samtalen till Ring P1 i Sveriges Radio, där en konservativ herre var uppenbart furiös över att bli kallad vänsterliberal, ty han var ju KONSERVATIV men såg rött när det gällde SD:s trollfabriker, han också. Oerhört amuserande.

Komiska vänsterreaktioner

Vänsterkläggens reaktioner har varit närmast komiska att skåda. Från diverse lätt förvånade moralpannkakor över att högern inte förnekar sig till lika grötmyndiga texter om ”slå vakt om demokratiska samtalet”.

Överhuvudtaget har vi på Magasinet Konkret varit tämligen väl försedda med underhållning de senaste veckorna då vi ju är landets enda renodlade mediekritiska magasin med fullt fokus på politisk satir, som vi från forskningen vet kan båda ena och splittra.

Reaktionär moralism bland ”progressiva”

Dock är vi också lagom förvånade över hur otroligt reaktionärt moralistiskt det läger som kallar sig progressiva kommit att bli. Till exempel när vi gjorde en lagom mjuk satir kring Jimmie Åkessons tal till nationen, där företrädare för de så kallade goda krafterna istället för berömma vårt hårda slit hellre ville moralisera över att vi valt att illustrera satiren med anspelningar på grisar.

Skärmdumpar från Konkrets Instagramkonto med kommentarer till vår Svinny-satir.

Nästa gång ska vi se till att göra satir i form av en talande poop-emoji men då kommer sannolikt några godhetsknarkande lattjo-moralister att anse att det skulle vara en förolämpning mot mänsklig avföring. Det är kort sagt en bisarr mentalitet som har fått bre ut sig.

Här är ett annat exempel på vår visuella satir som väckt en del upprörda känslor, även bland ”vänstermänniskor”. (Illustration: Konkret)

Än mer bisarrt har varit att skåda försöken från såväl höger- som vänstertroll (oh yes, sådana finns också) som försökt deraila samtalen genom att patetiskt påstå att satir som görs av ett makt- och mediekritiskt magasin bör räknas till samma ”låga divison” som SD:s skattefinansierade trollarmé.

Skattefinansierade trollkonton vs fri press

Hur man kan missa skillnaden mellan ett politiskt parti som använder skattefinansierade trollkonton för att sprida just desinformation och falska narrativ, utöver satir, i syfte att vinna politisk makt, å ena sidan, och ett kollektivägt magasin utan stöd av vare sig stat eller kapital och som sparkar uppåt, mot makten? Ja, detta övergår vår fattningsförmåga.

Satirens historia

Nåväl. Vi kan börja med att torrt konstatera att den politiska satiren har en viktig och lång histora, från antikens Grekland, via Romarriket där man fulländade satir och parodi-konstarterna.

Att angripa de dåraktiga är en del av såväl antik som modern satir. Stilgreppet återfinns i den atenska gamla komedin, vars enda bevarade representant är Aristofanes. Romarna lånade från honom och andra som de grekiska komediförfattarna Cratinus och Eupolus, enligt Horatius. Romarna producerade två typer av satir. Menippeansk satir var ofta en parodi, där prosa och vers blandades. Den första som använde detta var den syriske cyniske filosofen Menippos från Gadara (ca 290 f.Kr.)

Apocolocyntosis som tillskrivs Seneca, är en parodi på förgudningen av den dreglande kejsaren, och utgör den enda bevarade menippeanska satiren. Därtill ska läggas den epikureiska satiren/romanen Satyricon av Petronius.

Den andra formen av satir var verssatiren som var skriven på daktylisk hexameter och därtill mer politisk till sin natur.

Satiren var oftast grovt sexualiserad och riktade sig allt som oftast inte bara mot de högsta hönsen, utan även andra element i det offentliga. Bruket av djurmotiv var återkommande. Denna tradition växte och fortsatte under medeltiden och ända in i vår tid, via alla från Jonathan Swift, Mark Twain, George Orwell till Jon Stewart, John Oliver med flera. Det är inte för intet att just komiker kommit att ersätta journalister rörande den politiska analysen.

Politik handlar om känslor

Politik handlar och har alltid handlat om att engagera, om populism om man så vill, och det gör man medelst känslor, inte via förnuftsargument. Faktiskt visar neurologisk forskning att ingen människa någonsin byter åsikt efter ett intellektuellt meningsutbyte.

Det är en ganska trist läsning om man samtidigt ska försvara deliberativ demokrati med just meningsutbyte som grunden till all förändring. Populism är och har alltid varit och kommer alltid vara en etablerad del av all form av politik, och det politiska spelet är, har varit och kommer alltid att vara det mest smutsiga som finns, eftersom det handlar om makt.

De rosenröda texterna som skrivits av i princip politiskt infantila besserwissers ska läsas mot denna bakgrund och därför mest användas som dasspapper vid nästa pandemi.

Konkrets programförklaring

När Magasinet Konkret startade för ett år sedan, så kunde man just därför ta del av följande rörande vår programförklaring:

”My editors at Rolling Stone tell me not to call Supreme Court Chief Justice Rehnquist an asshole. But he is an asshole. Thus, I will call him an asshole, until he ceases to be an asshole, whereupon I will cease to call him an asshole.” (Dr. Hunter S.Thompson)

Man kunde även läsa varför vi väljer att kombinera sylvass journalistik som tar sikte på källkritk, mediekritk och faktagranskning, med benhård satir, samt att vi tydligt och som Sveriges enda progressiva mediehus tar fajten mot fake news, hat och desinformation på plattformar som Tiktok och Instagram, där den progressiva rörelsen totalt lämnat walkover till alt-right och extremhögerns framfart.

Trollfabrikernas framfart har pågått länge

Vi som arbetat sedan länge mot hot och hat på sociala plattformar, långt innan tech-jättar och rättsväsendet vaknade till liv (too little, too late) tack vare direktiv från EU (i sin tur tack vare några ettriga och hederliga tyska politiker som också var de som banade väg för det som i folkmun kallas GDPR) är därför tämligen kalla inför Kalla Faktas så kallade ”avslöjande” kring SD:s trollfabriker.

Har man befunnit sig på internet sedan 2006 så har man kunnat se trollfabrikers framfart med egna ögon, samt skådat den enorma mediala, politiska och neurologiska skada denna farsot haft, som främst bestått i att amplifiera några hundra medborgares skrän till att förvilla medier som SVT och SR men även förleda politiska partier till att tro att skränet har någon ”folklig” bas.

Ett exempel på detta är när Sveriges Television, lika senkommet och hispigt som alltid, fick för sig att det som skrivs på Twitter representerar ”folkets röst”, och att det därför pågick en ”folkstorm” mot att SVT skulle ha ändrat i julprogrammet med Kalle Anka 2012, vilket ju var fake news pga det ju var Disney som gjort ändringarna.

Som bakgrund till ”folkstormen” som SVT men även Svenska Dagbladet valde att karaktärisera som just ”folkstorm” på Twitter kan nämnas att anno 2012 så var endast fyra procent, just det, fyra fucking procent, av svenskarna på Twitter, En siffra som stiger till 30 procent bland välutbildade i åldern 16-25 år, men då var just inte 100 procent av alla på Twitter ”rasande” utan en extrem högljudd liten del av dessa fyra procent från befolkningen som befann sig på Twitter.

Alltså menade SVT, som ska representera hela folket, att en ynka promille av befolkningen som valde att skräna på Twitter utgjorde en ”folkstorm”. Har man arbetat i det dårhus som SVT de facto är så vet man att när fem personer mejlar in samtidigt så anses det vara en ”folkstorm”, där just de organiserade alt-right trollen skördar betydligt större framgångar, kanske för att man trollar mot typer som Anna Hedemo.

SVT har blivit trollade

SVT:s korkade hållning om att om man bjuder in x, så måste man även bjuda in y, samt häva ur sig idiotier som ”nu är SD inte här och kan försvara sig”, hjälpte naturligtvis dessa marginaliserade extremister att etablera ett narrativ hos public service, som sedan plockades upp av populistiska politiker, som spann kring desinformationen om att ”landet går åt helvete!” vidare och vidare.

Detta var alltså redan 2012 och redan då hade de progressiva gett upp kampen om internet och att försöka förändra narrativet hos medier, kanske på grund av att man var så otroligt upptagen med att vara ack så moraliskt upphöjd i förhållande till allt och alla. Och trodde att organisering anno digital tidsålder sker på samma sätt som det skedde på Per Albin Hanssons tid, genom ”dörrknackning” och någon form av fysisk, gemensam närvaro, trots att allas vår vardag blivit digital.

Sedan 2012 har SD förfinat sina digitala metoder och det allvarliga består inte i att de gjort grov satir utan att de systematiskt manipulerat medier, något som stolt berättas av SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein, i efterspelet till Trollgate.

Som det konstateras av Brit Stakston berättar Johan Wallerstein i en rad högerpoddar om hur SD höll i takpinnen när det gäller händelser som påskupproret där public service i princip kablade ut SD:s version. I Blankspot citerar Stakston Wallersteins ord ”Den största bedriften som vi lyckades orsaka, eller åstadkomma, var att en stor del av allt nyhetsmaterial kom från oss”. Stakston kommenterar hans uttalande så här: ”Läs den meningen igen. Enligt SD:s kommunikationschef så stod de bakom det rörliga material som nyhetsredaktioner matades med. Han berättar öppet i en av poddarna att han dels ordnade så att det fanns folk som kunde filma överallt, att allt sabotage dokumenterades dels ’såg till på olika sätt att etablerade medier fick materialet’.”

Vad många progressiva inte förstått

Medan alt-right och extremhögern just förstod de nya mediernas kraft, plus att de fick enorm skjuts från tech-jättarnas algoritmer som just prioriterar innehåll som gör att du vill slå ihjäl någon redan när du vaknar på morgonen, så ägnar sig de så kallade progressiva åt att fortsätta demonstrera på gator och torg, och blir ack så chockade över det faktum att SVT just totalt skiter i deras långa stickade halsduk, om det inte blir några jävla kravaller. Dock är detta en sanning med fet modifikation, eftersom SVT faktiskt just rapporterade en hel del om demonstrationerna och rebellmammorna i flera omgångar, som här och här och här. Men mycket riktigt så blev rubriken inte ”folkstorm” och SVT var betydligt mer kritisk mot Rebellmammorna än som varit fallet i frågan om diverse Twittertroll.

Att SD blandar bort korten ska tas på allvar

De försök som gjorts från SD:s håll att blanda bort korten ska tas på större allvar än vad som görs av till exempel Thomas Ramberg i DN, som uppbådat ytterligare en ”all kritik av Åkesson gynnar Åkesson text”, därför att SD exempelvis har rätt i att även Socialdemokraterna ägnat sig åt otillåten politisk påverkan om man nu anser anonyma konton drivna av ett politiskt parti varande just otillåten påverkan.

Där har just Emanuel Karlsten fel när han skriver att det som Socialdemokraterna gjort är att de ” öppet försöker driva opinionsbildning via dotterbolag eller partisympatisörer.” De flesta anser nog att om man gör det via anonyma dotterbolag som inte bär Socialdemokraternas namn och märke, så är det just dold politisk propaganda. Socialdemokraterna har konton som drivs av ett bolag kopplat till just Socialdemokraterna. Där har spridits satir om politiska motståndare som bryter mot Metas regler för annonsering och politiskt innehåll. Detta eftersom Meta, under tryck av EU, kräver en tydlig och korrekt avsändare.

Men, det som är skillnaden mellan Socialdemokraternas anonyma konton, drivna av bolaget bakom Aktuellt i Politiken, och SD:s anställda på partikansliet i Stockholm, som betalas av skattemedel, är att SD:s troll inte ägnar sig uteslutande åt satir, utan även åt organiserade hat- och hotkampanjer, samt just desinformation och falsk propaganda.

Public service självcensurerar

Det är just denna skillnad som är värd att lyfta upp. Det gäller att vara mer konkret kring vilken typ av hat- och hotkampanjer som spridits av SD:s troll-konton. Och på vilket sätt dessa har påverkat till exempel journalister på SVT och SR och förmått dem att självcensurera sig själva för att inte riskera bli utsatta för hatattacker.

Organisering måste ske på nätet

Till alla som drömmer sig bort till en svunnen tid, som nog aldrig funnits, så får vi meddela att detta är år 2024. Organisering sker på nätet, inte på gator och torg, det är så man får uppmärksamhet och förändrar såväl medborgare som medier och partiers världsbild.

Vi talar om en svunnen tid som såg Carl Bildts och Gudrun Schymans mer intellektuella utbyten, men det är en falsk och tillrättalagd bild som krossas när man läser just mediekritik från den tiden. Den visar nämligen hur mainstreammedierna även då agerade som nyttiga idioter åt diverse politiska strömningar som vunnit narrativet. Då var det nyliberalismen, nu är det högerkonservatismen. Men på 1970-talet så fanns det mer av socialism. Tempora mutantur. Tiderna förändras.

Fatta att 70-talet är en svunnen tid

Problemet är att de flesta godhetsknarkande vänstermänniskor som vaknar varje morgon som den mest moraliskt upphöjda medborgare som vandrat på denna jord, och därmed kan utbrista i ett ”anfäkta och anamma” mot alla andra sämre sorters medborgare som må uppvisa ”bristande vandel”, just tror att vi ännu lever på 70-talet, när Nationalteaterns ”Kåldolmar och kalsipper” var mainstream–barnkultur.

Som en skånsk tankesultan skrev, de tiderna, de är förbi…de tiderna, de kommer aldrig tillbaka. Det som ankommer på den som anser sig vara “progressiv” eller “vänster” idag är följande: Antingen ger man en hjälpande hand, eller så observerar man tillbörlig tystnad när man sitter på läktaren och beskådar de atleter som ger sig in i grisbrottningen med full kraft.

Det som lärs ut till barn bör även en del vänstertyper ta till sig, nämligen att har du inget snällt att säga, så är det lika bra du håller käften. Det är det som är organisering.

Här kommer en lärdom till: I krig, politik och kärlek så är alla medel tillåtna. Det är också en gammal visdom.

En bister lärdom

Har man inte förstått att organisering av idag närmast uteslutande sker på nätet om man ska bygga narrativ och förändra mediernas diskurs och därmed förändra politiken, så har man inget på internet att göra överhuvudtaget. Tafatta försök räknas inte.

Man behöver inte sänka sig till fascisternas nivå genom att hota och hata enskilda medborgare och politiker, hänga ut tonåringar, fylla journalisters inbox med hatiska meddelanden etcetera.

Men om man tror att man kan mota fascister med en lagom dos av Kumbaya och kombucha och därmed lajva engagerad aktivist (egentligen, obetydlig slacktivist), så har man just inte förstått något av de senaste decenniernas mediala och politiska utveckling.

Skaffa en egen trollfabrik, eller håll käften! Det är lärdomen.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Vad är det att vara svensk?

"Något riktigt svenskt kunde Strindberg inte hitta då, för över 100 år sedan", skriver Behrang Kianzad på och menar att vi har lika svårt för att göra det idag.

Det pågår inte något folkutbyte, Jimmie Åkesson!

Jimmie Åkesson, enligt sig själv varken rasist eller konspirationsteoretiker, men annars mest känd för att medvetet ha gått med i och sedermera normaliserat ett parti grundat av nazister, påstår nu att det pågår ett folkutbyte i Sverige. Behrang Kianzad reder ut varför det inte pågår något folkutbyte och undrar vad som egentligen kan kallas "svensk".

Veckans Knutson: Kotteri istället för kontext

Istället för kontext kåserar Mats Knutson kring huruvida JO:s kommande granskning är det som ska få statsministern att äntligen ”ta sin hand ifrån henne”, skriver Behrang Kianzad.

Veckans Knutson: Vad fan får vi för pengarna SVT?

"Har vi efter all den här bevakningen lärt oss något konkret om vilken politik partiet står för?" Denna vecka undrar vi varför två charlataner, förvisso med många följare i sociala medier, får så står uppmärksamhet i de etablerade medierna. Och framförallt hur det kommer sig att Svt kablar ut youtubetrollet Henrik Jönssons PR-inslag om den så kallade Folklistan.
Mer inom