Synen på invandrare har förändrats över tid. På 1960- och 1970-talen sågs invandrare som ett problem utifrån ett klassperspektiv. Senare sågs de istället som kulturellt avvikande. Historikern Peter Bauer har i sin avhandling undersökt vad beslutsfattare, under 1900-talets andra hälft, haft för bild av invandrare.

– Det bottnar någonstans i ett antirasistiskt engagemang. Jag ville försöka sätta ord på en känsla jag hade. Om du säger ordet invandrare idag så kommer man inte tänka på tyskar, danskar och norrmän, det man tänker på är människor från Mellanöstern, säger Peter Bauer om motivet till ämnesvalet.

Avhandlingen När slutar invandrarna vandra? försöker kartlägga hur bilden av invandrare varit i Sverige från år 1967, då arbetskraftsinvandringen slog rekord, till år 2000.
– Min avhandling handlar om hur människors förståelse av invandrare påverkar den politik man för kring invandrare, säger Peter Bauer.

För att förstå vilken bild beslutsfattare har haft av migranter så har Peter Bauer undersökt propositioner, statliga utredningar och Malmö kommunfullmäktiges protokoll.

Målet med att undersöka kommunfullmäktiges protokoll var att ge en bättre bild av hur den statliga politiken omvandlades till lokala åtgärder. Det var ett sätt att förstå hur integrationspolitiken omvandlades till praktiken.

– Jag blev väldigt förvånad över att kommunerna oftast inte gjorde motstånd utan köpte mer eller mindre statens problemformuleringar, berättar Peter Bauer.

Avhandlingen visar hur man har gått från att aktivt vilja locka arbetskraft till att istället börja se invandrare som problem. Under 1960- och 1970-talen benämndes invandrare utifrån ett ekonomiskt perspektiv.

– Det jag visar är att invandrare sågs som ett problem enligt ett klassperspektiv. De ansågs stå utanför välfärdsstaten. Samtidigt investerade man mycket i invandrad kultur, det sågs som en slags resurs, säger Peter Bauer.

Det var på 1960- och 1970-talen som invandrare för första gången började belysas som ett socialt problem. Institutioner för invandring började etableras, till exempel bildades både Statens invandrarverk och Invandrarbyrån i Malmö år 1968. Senare under 1980- och 1990-talen blev det kulturella perspektivet allt viktigare.

– Under denna tid kom nya invandrargrupper till Sverige och då pratade man om dem som ett kulturellt problem. Man ansåg fortfarande att de lever i utkanten av samhället men skyllde det på kulturen, istället för klasstillhörighet, som inte ansågs vara förenlig med den svenska kulturen.

Invandrarkulturen sågs som patriarkal och odemokratisk. Därför blev integration viktigare, som en medelväg mellan ett ensidigt och ett mångkulturellt samhälle.

Peter Bauer uttrycker ett missnöje över beskrivandet av invandrare som en homogen grupp.

– När man pratar om invandrare som likadana blir konsekvensen att åtgärderna aldrig fungerar. Jag tänker på exemplet att man framställer invandrade kvinnor som offer för patriarkala mönster och genom det tar man ifrån dem möjligheten att agera. Fokus blir att bryta det patriarkala istället för att genomföra andra åtgärder som behövs, förklarar han.

Peter Bauer vill visa att det inte finns en konstant bild av invandrare. Bilden av invandrare har förändrats bara under några decennier. Han menar att genom att se invandrare som en heterogen grupp så kan man också uppnå ett mer inkluderande samhälle.