”Idag vill de förverkliga sina våta högerdrömmar genom att med politiska maktmedel ändra och anpassa kurslitteraturen till sin blåbruna socialpolitik,” skriver Masoud Kamali om regeringens nyligen utannonserade utredning och är start kritisk till utredaren Michael Tärnfalk.
Tidöregeringen har tillkännagivit att den tillsätter en utredning som ska se över och förändra socionomutbildningen så att den ska innehålla ”kunskap om ungdomskriminalitet” och därför tillsätter Michael Tärnfalk som utredare.
Redan i Tidöavtalet har regeringspartierna och deras uppdragsgivare, Sverigedemokraterna, kommit överens om att ändra socionomutbildningen så att den får en mer repressiv och polisiär karaktär anpassad till Tidöideologin. De framställer sociala problem och kriminaliteten som individuella och kulturella problem. I motiveringen för tillsättningen av utredningen säger socialminister Camilla Waltersson Grönvall (M) att ”Inget barn föds ju kriminellt utan det är verkligheten omkring som formar barnet”. Men tro inte ett ögonblick på att ”verkligheten omkring” har med socioekonomiska faktorer, marginalisering, strukturell rasism och diskriminering och politiska beslut att göra. Med ”verkligheten omkring” menar både Tidöministern och utredaren Tärnfalk ”blivande kriminellas” familjer. Därför måste socialtjänsten med nya Tidöutbildade socionomer i samarbete med polis och andra myndigheter bli övervakare som jagar marginaliserade barn och ungdomar som enligt Tidöministerns profetia är ”blivande kriminella” och därför som utbildningsministern Mats Persson (L) deklarerar, behöver ”tuffare tag och hårdare straff”.
Tidöpartier som idag vill förändra socionomprogrammet är de som under många år har försökt lägga sig i och politiskt styra högre utbildning. Denna politiska styrning har alltid haft ett klart syfte att exkludera kritiskt tänkande och litteratur från högre utbildning. Det finns många exempel på hur dessa partier hade försökt tidigare när de inte hade regeringsmakten att hindra socionomprogrammen från att inkludera kunskap om sociala problems strukturella och institutionella rötter, marginalisering, socioekonomiska klyftor, antirasism och globalisering. Fascistiskt nog ville en del av deras lokalpolitiker till och med ändra valet av kurslitteratur i socionomutbildningen som de betraktade som marxistisk eller postkolonial genom anmälningar till universitetsledningen. Idag vill de förverkliga sina våta högerdrömmar genom att med politiska maktmedel ändra socionomutbildningen och anpassa den till sin blåbruna socialpolitik.
”Idag vill de förverkliga sina våta högerdrömmar genom att med politiska maktmedel ändra och anpassa kurslitteraturen till sin blåbruna socialpolitik,” skriver Masoud Kamali om regeringens nyligen utannonserade utredning och är start kritisk till utredaren Michael Tärnfalk.
Tidöregeringen har tillkännagivit att den tillsätter en utredning som ska se över och förändra socionomutbildningen så att den ska innehålla ”kunskap om ungdomskriminalitet” och därför tillsätter Michael Tärnfalk som utredare.
Redan i Tidöavtalet har regeringspartierna och deras uppdragsgivare, Sverigedemokraterna, kommit överens om att ändra socionomutbildningen så att den får en mer repressiv och polisiär karaktär anpassad till Tidöideologin.
De framställer sociala problem och kriminaliteten som individuella och kulturella problem. I motiveringen för tillsättningen av utredningen säger socialminister Camilla Waltersson Grönvall (M) att ”Inget barn föds ju kriminellt utan det är verkligheten omkring som formar barnet”. Men tro inte ett ögonblick på att ”verkligheten omkring” har med socioekonomiska faktorer, marginalisering, strukturell rasism och diskriminering och politiska beslut att göra. Med ”verkligheten omkring” menar både Tidöministern och utredaren Tärnfalk ”blivande kriminellas” familjer. Därför måste socialtjänsten med nya Tidöutbildade socionomer i samarbete med polis och andra myndigheter bli övervakare som jagar marginaliserade barn och ungdomar som enligt Tidöministerns profetia är ”blivande kriminella” och därför som utbildningsministern Mats Persson (L) deklarerar, behöver ”tuffare tag och hårdare straff”.
Tidöpartierna som idag vill förändra socionomprogrammet är de som under många år har försökt lägga sig i och politiskt styra högre utbildning. Denna politiska styrning har alltid haft ett klart syfte att exkludera det kritiska tänkandet och den kritiska litteraturen från högre utbildningar.
Det finns många exempel på hur dessa partier försökt tidigare, när de inte hade regeringsmakten, att hindra socionomprogrammen från att inkludera kunskap om sociala problems strukturella och institutionella rötter, marginalisering, socioekonomiska klyftor, antirasism och globaliseringens effekter.
Fascistiskt nog ville en del av deras lokalpolitiker till och med ändra valet av kurslitteratur i socionomutbildningen, som de betraktade som marxistisk eller postkolonial, genom anmälningar till universitetsledningen. Idag vill de förverkliga sina våta högerdrömmar genom att med politiska maktmedel ändra socionomutbildningen och anpassa kurslitteraturen till sin blåbruna socialpolitik.
Valet av utredare, Mikael Tärnfalk, lektor i socialt arbete vid Uppsala universitet är väl anpassat efter Tidöideologin.
Valet av utredare, Mikael Tärnfalk, lektor i socialt arbete vid Uppsala universitet är väl anpassat efter Tidöideologin. Tärnfalk har under många år kritiserat socionomutbildningen för att inte vara mer kontrollerande och polisiär och därmed visat sin tydliga hemvist.
Han har under många år i media uttalat sin längtan efter en Tidöregering som skulle använda socionomutbildningen i sin övervakarstatsapparat. Han dolde inte sin glädje över Tidöavtalets rasistiska batongpolitiska anda och i en intervju med Expressen i höstas sa han att ”om socialtjänsten ska hantera komplexa problem på ett bra sätt behöver utbildningen göras om. Det är utmärkt att Tidöavtalet nu utlovar detta”.
I Socialtjänstpodden säger han att ”i nuvarande lag finns bara barnets vårdbehov kvar men vi som samhälle ser fortfarande behovet av att skydda samhället men vi pratar inte om det”.
Detta är för övrigt vad han även för fram i sin enda vetenskapliga artikel som han publicerat tillsammans med en C. Alm, 2019 med undertiteln ”- the best of interests of the child or the protection of society” (DOI: 10.1080/13691457.2019.1585334). Alltså, Tärnfalk menar att behovet av att skydda barn redan finns i lagstiftningen (som tydligen har lett till ökad brottslighet enligt honom) och att ”vi måste skydda samhället” mot dessa brottslingar. Han använder i nästan alla sina mediala framträdande frasen ”vi som samhälle” för att göra skillnad mellan ett svenskt icke-brottsligt och kulturellt överlägset ”vi” och ett icke-svenskt brottsligt och kulturellt underlägset ”dom”.
Det är uppenbart att Tärnfalk inte tillsätts som utredare för sina vetenskapliga meriter utan för sin lojalitet mot och ideologiska hemvist hos Tidöregeringen. På Uppsala universitets hemsida presenterar han tre publikationer som sina vetenskapliga meriter, en är den ovannämnda, och två andra består av hans avhandling från 2007 och en artikel i en antologi publicerad av ett förlag i Sverige. Resten av hans ”meriter” består av artiklar som han benämner som ”andra arbeten av vetenskaplig relevans”, vilket är ett uttryck för graden av dessa få publikationers vetenskaplighet. Vi vet hur dessa publikationer bedöms i akademin idag.
Till skillnad från sin magra vetenskapliga aktivitet och de få publiceringarna är Tärnfalk en flitigt twittrande debattör som vädrar sina högertankar i stort och smått.
Han försvarar bland annat koranbränningarna som yttrandefrihet och skriver i en kommentar på en debattartikel som han uppskattar: ”Ett annat perspektiv på debatten om förbud mot koranbränning, yttrandefrihet och vad författarna menar är att ”Islamofobi” används som slagträ för att rentvå religionens illdåd” (den 2 februari 2022).
Tärnfalk visar i alla sina liknande inlägg att den utsedde utredaren när han pratar om religion menar Islam. Det finns enligt hans synsätt skillnad mellan Islam, som enligt honom är ”kvinnofientlig”, och andra religioner.
Han skriver i ett intressant inlägg att i ”Iran behandlas kvinnor som vägrar slöja på detta sätt, ibland t o m dödas. I Sverige kallas människor rasister som ifrågasätter just slöja och kvinnor kämpar för att bära slöja. Jag fattar inte riktigt det” (den 11 september 2022).
Han som presenterar sig som forskare – förstås utan nämnvärd forskning – säger sig inte fatta varför en del kvinnor ”kämpar för att bära slöja” i en kontext där kvinnor med slöja utsatts för rasism, diskriminering och öppna attacker på offentliga platser. Han jämför Irans kvinnors kamp och motstånd mot en diktaturregim som påtvingar dem slöja med muslimska kvinnors fria val i Sverige att bära slöja.
Tärnfalks islamofobi yttrar sig i hans försvar av koranbränningar och kritik mot en del kvinnors val att bära slöja, vilket visar hans ideologiska Tidöhemvist eftersom Tidöregeringen och det parti som har gett honom utredningsuppdraget gör samma skillnad på olika religioner och religiösa grupper. Som bekant sa liberalernas riksdagsledamot Carl B Hamilton nyligen i en intervju med TV4 att han inte hade någon invändning mot Richard Jomshofs antimuslimska uttalanden och tillade att ”Jag tror att gränsen går om de skulle börja uttala sig på samma sätt om judar, och det är inte omöjligt”.
Tärnfalk med mycket mager akademisk kompetens presenterar sig som ”forskare” i media och uttalar sig stort om socionomutbildningen.
I en intervju med Svt i vintras säger han att ”brister i utbildningen är en viktig förklaring till att barn hamnar i grov kriminalitet”. Med andra ord menar han att socionomutbildningen bidrar till att barn hamnar i kriminalitet och inte strukturella och institutionella faktorer som han själv och hans politiska meningsfränder försvarar och förstärker. På frågan om ”Vad är det som saknas?” i socionomutbildningen svarar han ”Det är ganska mycket. Socialarbetare läser ingenting om kriminologi i sin utbildning. De läser för lite juridik. Utbildningarna innehåller ingen kulturkompetens – teorier om olika typer av familjer som kommer från en massa olika länder”.
Herr Tärnfalk menar att om socionomerna läser mer kriminologi, juridik och lär sig om ”olika kulturer” så kommer de att vara bättre rustade för att jobba i ett samhälle som är präglat av ökade socioekonomiska klyftor, strukturell rasism, marginalisering och brist på strukturella insatser för att förebygga brottslighet. SVT och andra Tidöallierade medier tvekar inte att framställa Tärnfalk som den som vet sanningen om brottslighet och om brister i socionomutbildningen.
Föga förvånande i de här sammanhangen pratar Tärnfalk om ”kulturkompetens i socialt arbete” för att kunna arbeta med ”de här familjerna, där problemen kan uppstå ganska tidigt”.
Baserad på sitt högerideologiska försök att individualisera och kulturalisera sociala problem och dölja dessas strukturella och institutionella rötter och sammanhang, propagerar han för behovet av kulturkompetens som han framställer som ”teorier om olika typer av familjer som kommer från en massa olika länder”. Symptomatiskt nog framställer SVT, Svenska Dagbladet, Expressen och andra medier Tärnfalks okvalificerade nonsens om brottslighet och ”kulturkompetens” som etablerade forskningsresultat och sanningen om ”de andra”.
Genom den liberala batongpolitiken förvärrades både marginaliseringen, de sociala problemen och ungdomskriminaliteten.
Som vanligt, mainstreammedier och journalister mörkar det faktum att det finns en uppsjö av vetenskaplig forskning i och utanför disciplinen socialt arbete både i Sverige och internationellt som ur ett kritiskt perspektiv visar hur begreppet ”kulturkompetens” används för att legitimera föreställningen om ”olika folk” med ”väsensskilda kulturer” som orsak till sociala problem. Detta är inget nytt och borgerliga och kulturrasistiska partier och politiker har försökt förr och misslyckats.
Integrationsministern i den tidigare borgerliga regeringen, Nyamko Sabuni, som deklarerat att hon skulle lösa integrationsproblemet och kriminaliteten inom en mandatperiod, försökte under två mandatperioder. Genom den liberala batongpolitiken förvärrades både marginaliseringen, de sociala problemen och ungdomskriminaliteten.
Det är intressant att den första lagen mot ungdomsbrottslighet kom 1902 som ett resultat av en utredning känd som ”Ligapojkskommittén” där, liksom Tidöregeringen idag, utredaren liberalen Fridtjuv Berg slog fast i svensk Lärartidning 1898 att de ungdomar som då levde i fattiga stadskvarter var antingen brottslingar eller potentiella sådana. Men det fanns en skillnad som la grunden till vad som senare utvecklades till att bli socialtjänstlagen och sociala förebyggande insatser, nämligen att ”samhället har ett ansvar” för att vissa ungdomar blir brottslingar; någonting som dagens Tidöliberaler tolkar som ”tuffare tag och hårdare straff”.
Tärnfalk visar tydligt att han inte skiljer sig på något sätt från SD och Tidöregeringen och menar att Sverige kan bli av med kriminaliteten genom att införa invandringsstopp, bland annat genom att skriva på sin twitter: ”Hej Sveriges befolkning, visste ni att S regeringen indirekt uppmuntrar till illegal invandring. På det sättet gynnas det parallella samhällets utveckling och urholkar tilliten till lagar och regler.” (18 oktober 2022). Tydligare än så kan Tärnfalk inte visa vilka grupper och partier han önskat att alliera sig med.
Tärnfalks ideologiska hemvist och kulturalisering och individualisering av sociala problem passar som handen i handsken för Tidöpartiernas rasistiska propaganda och därför tillsätts han som utredare. Som bekant är en självständig akademi ett hot mot en totalitär stat.
