Tre dimensioner av våld mot kvinnor

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Charlotte Wiberg har sett tre tv-dokumentärserier: ”En våldsam kärlek”, ”En kropp till salu” och en ”En våldsam heder”. Tre dimensioner av våld mot kvinnor. ”Producenten och regissören Jessica MacDowall är involverad i samtliga produktioner. Hon har utfört en viktig och stark gärning,” skriver Wiberg.

 

En väldigt stark dokumentärserie om kvinnomisshandel kom 2020 på SVT, En våldsam kärlek. Serien fick aldrig den uppmärksamhet den förtjänar. Den berättar väldigt effektivt och berörande om fyra anonymiserade faktiska fall av misshandel där förövaren blivit dömd.

Dessutom använder regissören det väldigt effektiva greppet att låta skådespelare gestalta de kvinnliga offren och helt enkelt berätta deras historier rakt in i kameran, med sparsamma inskott av dramatiseringar där de våldsamma handlingarna endast visas indirekt. Detta att händelserna detaljerat återberättas i stället för att spelas upp gör dem faktiskt svårare att skaka av sig.

Det går inte att vända bort blicken från en röst som talar till dig som om ni vore inne i ett förtroligt samtal. Resultaten av det våld som skildras visas i form av dokumentära bilder av själva skadorna. Det rör sig om bilder som utgjort en del av bevisföringen under den juridiska processen.

Efter En våldsam kärlek har ytterligare två serier producerats som följer mer eller mindre samma mönster: En kropp till salu från 2021 och nu i år En våldsam heder.

Det är alltså tre olika former av våld mot kvinnor som behandlas: partnervåld, sexuellt våld mot betalning och hedersvåld.

Jag skriver ”sexuellt våld mot betalning” i stället för prostitution eftersom det är just vad En kropp till salu handlar om.

Oavsett ens principiella åsikter om sexarbete och sexköpslagen står det klart att det i de fall som skildras inte finns någon rimlig form av samtycke.

Det handlar i ett fall om rent slaveri (trafficking) och i två fall om mycket unga tjejer som groomats in i våldsamma och förnedrande sexuella situationer.

Även då det förekommit ersättning har det saknats grundläggande förutsättningar för tjejerna att kunna förhålla sig fritt i situationerna. De har inte erbjudit tjänster och satt pris på dem utan någon annan har hela tiden bestämt och satt ramarna för vad som skulle hända.

Porrfilmsinspelning

Inte heller i det fall där en flicka på eget initiativ deltagit i en porrfilmsinspelning går det att tala om frivillighet eftersom det som hände under inspelningen var något helt annat än det hon inför den gått med på.

Producenten och regissören Jessica MacDowall är involverad i samtliga produktioner. Hon har utfört en viktig och stark gärning.

De dramaturgiska grepp som används fungerar otvivelaktigt. Alla de olika fall som berättas är starka – mina tårar rinner flera gånger medan jag tittar.

Om jag till att börja med var kritisk mot att de fyra berättelserna i En våldsam kärlek handlar om fall som faktiskt gått till domstol och där förövaren blivit dömd tystnar den kritiken så småningom. Här visas nämligen både hur systemet i vissa fall kan fungera och i andra fall inte alls, viktigt är också att alla serier visar att problematiken som regel inte försvinner ens efter en fängelsedom.

Psykologiserar inte

En våldsam kärlek psykologiserar inte. Den beskriver. Äntligen har vi kommit fram till en förståelse av att kvinnomisshandel kan drabba vilken kvinna som helt.

Äntligen slipper vi meningslöst patologiserande av kvinnors felaktiga val av partners och skuldbeläggande av de kvinnor, de allra flesta, som inte går efter första slaget.

Som ung kvinna blev jag och mina medsystrar översköljda av litteratur där vi problematiserades på olika sätt – kvinnor som älskar för mycket, kvinnor som inte kan hävda sig, kvinnor som blir för arga, kvinnor som bli arga på fel sätt, kvinnor som inte älskar sig själva. Inga böcker skrevs om män som slår, älskar för lite, ständigt måste hävda sig, blir för arga och så vidare.

Hur ser problemmannen ut?

Ingen skulle, tack och lov, komma på idén att spekulera om psykologiska faktorer hos offren som skulle kunna användas som förklaringsmodell när det gäller hedersbrott. Men det är annorlunda när det gäller unga kvinnor som sysslar med sugardating eller någon annan slags prostitution – där lyfts det oftast fram att många av dem tidigare utsatts för våldtäkt eller någon annan form av sexuellt övergrepp, och så är det också i En kropp till salu.

Och vem är jag att säga emot, jag är inte kunnig på området. Vidrigt nog verkar detta också vara en faktor de män som utnyttjar dessa flickor kan gå i gång på. Men samtidigt kan jag tycka det känns mer akut att tala om förövarnas erfarenheter och psykologi. Det är som att det finns ett slags bild av ”problemtjejen” där detta att vara ett sexuellt offer ingår. Förövaren däremot är bara en man, en anonym man. Men han är ju problemet. Han är ”problemmannen”. Hur ser problemmannen egentligen ut?

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Felipe Gálvez Haberle gör upp med skönmålningen av Chiles historia

Charlotte Wiberg konstaterar att Felipe Gálvez Haberle med sin revisionistiska västernfilm "The Settlers" gör upp med skönmålningen av Chiles historia.

Vass filmsatir om cancelkultur och uppmärksamhetsekonomi

”Ingen av Borglis filmer är något finstämt psykologiskt drama. De är alla svarta satirer, som drar mot överdrifter och absurditeter,” skriver Charlotte Wiberg.

”Civil War” är en film som angår oss alla

”Alex Garlands nya biofilm ’Civil War’ angår oss alla och ger en skrämmande bild av ett möjligt scenario i den nära framtiden,” skriver Charlotte Wiberg.

Kvinnor som våldtar

Det finns inte något roligt i att köra över en mans brist på samtycke, skriver Charlotte Wiberg som sett filmen ”Marguerites teorem”.