Utmärkt episk roman av Kjell Westö

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Elisabeth Brännström konstaterar att ”Skymning 41” av Kjell Westö är en utmärkt episk roman och att författaren med stor känslighet återger två individers försök att leva och utvecklas i krigstid.

Skymning 41 av Kjell Westö
Albert Bonniers Förlag

I Kjell Westös senaste roman Skymning 41 lider Finska Vinterkriget mot sitt slut och en kort, otillfredsställande fred är på väg innan Fortsättningskriget ( 1941-1944) kommer att drabba landet med full styrka. Under tiden förändras livet alltmer för Finlands befolkning som under uppehållet i stridigheterna lever i ett tillstånd av konstant oro. Man slits mellan hopp och förtvivlan, men de flesta försöker trots det opålitliga läget att hålla fast vid den bräckliga förhoppningen om att freden ska hålla i sig, fast de i själva verket känner på sig att Finlands umbäranden långt ifrån är över och att oron och osäkerheten inför framtiden redan har börjat borra sig allt djupare in i det alltmer svajiga samhällsklimatet.

Huvudkaraktärerna i Skymning 41, den kända skådespelaren Molly Timm och krigskorrespondenten Henry Gunnars, kämpar liksom många andra finländare, för att överleva både fysiskt och psykiskt och för att upprätthålla sina karriärer; paret är båda konstnärssjälar med ett grundläggande behov av att uttrycka sig och gå sin egen väg. Samtidigt arbetar de hårt för att hålla ihop sitt förhållande som inte alls går åt rätt håll. Situationen under Vinterkriget har periodvis skilt dem åt och när de återförenas har irritation och misstro trängt sig in mellan dem och förgiftat stämningen.

Båda har sina egna problem att tampas med. Molly, som hunnit bli över trettio, har besvär med att få nya roller. Hon hamnar alltmer i skuggan av unga, lovande skådespelerskor och Henrys jobb som krigskorrespondent har helt gått i stå. Hans rapporter publiceras inte längre då de anses ha förlorat sin tidigare hurtigt uppmuntrande, nationalistiska ton, men Henry själv vägrar ge med sig. Han vill till varje pris, skriva sanningen om det han sett på Karelska Näset, där många unga män dött i svåra plågor, medan flera av dem som överlevt drabbats av det som nu kallas posttraumatiskt stressyndrom, men som på fyrtiotalet inte existerade som diagnos utan oftast ansågs bero på feghet och ovilja att gå i strid.

Henrys ståndpunkt visar sig vara minst sagt impopulär hos tidningens chefredaktör, och läsarna som gärna vill läsa lite mer frejdiga rapporter, drar sig också undan. Följden blir att Henrys ökande svårmod leder honom in i ett alltmer destruktivt alkoholmissbruk som är dömt att förvärra den redan spända stämningen mellan honom och den känsliga, lättpåverkade Molly, som till sist kör ut honom och lägger förhållandet på is.

Kjell Westö säger i en intervju med Ingalill Mosander (Aftonbladet 2023-08-27) att han väntade länge innan han började skriva Skymning 41 och att det först och främst hade berott på att han tröttnat på all autofiktion som cirkulerar ute på marknaden och istället ville skriva en påhittad berättelse med helt och hållet fiktiva karaktärer.

Karaktärerna i romanen har alltså ingen motsvarighet i verkligheten, så det är ingen idé att googla på finländska kulturpersonligheter, men detta gör dem inte mindre levande för läsaren som får ta del av varje känsla, både de ljusa och de mörka, som rör sig inom Molly och Henry. Båda får likvärdigt komma till tals, och läsaren får en insyn i parets turbulenta liv i och utanför Helsingfors och en, ganska nedslående, inblick i deras umgänge i stadens intellektuella kretsar där fylla och slagsmål blir mer och mer frekvent när oron över kriget ökar och tonen successivt förråas av det politiskt instabila läget.

Stämningen blir alltså allt mörkare allteftersom tiden närmar sig det definitiva slutet på freden. Berättelsen utspelar sig oavbrutet mot en fond där minnena från Vinterkriget konstant är närvarande och där anspelningar på det pågående kriget i Ukraina flikas in i skildringen. Det hotfulla ligger alltid latent, men Westö ger också utrymme åt det vackra som trots allt finns kvar i tillvaron, genom att låta narrativet röra sig mellan mörker och ljus i gestaltningen av människorna och de miljöer de rör sig i. Först och främst då Helsingfors, som med sina pendlingar mellan varma, ljusa somrar och mörka, kalla vintrar, placeras i fokus och staden skildras här med en kärlek och en detaljrikedom som definitivt ger den en egen plats på den litterära kartan.

Skymning 41 är en utmärkt episk roman, där författaren med stor känslighet återger två individers försök att leva och utvecklas i ett land där krig, eller ett ständigt närvarande hot om uppblossande stridigheter, påverkar hela luftrummet runt dem och deras närmaste. Boken bidrar också med ett perspektiv på Finlands inhemska situation under andra världskriget och på situationen i det nu krigs-drabbade Ukraina. Allt på mycket hög litterär nivå.

Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Elisabeth Brännström
Elisabeth Brännström
Elisabeth Brännström är SFI-lärare i Malmö och litteraturkritiker.

Sara Recabarren berättar starkt om kvinnoförtryckets Iran

Elisabeth Brännström har läst ”Irans döttrar” av Sara Recabarren och konstaterar att det är en både välskriven och personligt hållen bok.

Läsvärd bok av Nicola Lagioia om du gillar true crime

Elisabeth Brännström konstaterar att ”De levandes stad” av Nicola Lagioia är läsvärd om du gillar true crime.

Isabelle Ståhls uppföljare till debutromanen övertygar

Det här är en engagerande, välskriven nutidsroman som har nästan otaliga infallsvinklar inflätade i den grundläggande berättelsen,” skriver Elisabeth Brännström, som läst Isabelle Ståhls roman ”Eden” - en uppföljare till debutromanen ”Just nu är jag här”.

Vackert annorlunda roman om en modern tjänstekvinna

”På undersidan av dagen” av Emeli Bergman är en mycket fin, innehållsrik och lite vackert annorlunda roman om en modern tjänstekvinna, konstaterar Elisabeth Brännström.