Vänskapskorruptionen på DN Kultur

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Vänskapskorruptionen frodas på tidningarnas kultursidor. Det skriver författaren och frilansjournalisten Thomas Petersson och ger några exempel från Dagens Nyheter.

Under senare tid har vänskapskorruptionen och journalistikens begränsade perspektiv på världen nått nya oanade höjder i lilleputtlandet Sverige.

Kultur- och resejournalistiken är kanske de främsta uttrycken för journalistikens begränsningar – den journalistik där det tydligast framgår hur personliga kontakter, egenintresse och kommersialism är avgörande faktorer. 

Ett journalistiskt elitperspektiv sätter ramarna för våra perspektiv på världen. Som alltid handlar det om urval. Om vad och vem som ska få plats och synas. Om vilken bild av Sverige, världen och litteraturen som tillåts träda fram.

De böcker som uppmärksammas på de stora kultursidorna är försvinnande få och långt ifrån något kvalitetsmått på vad som är bra och dåligt i det samlade utbudet. 

De flesta av Sveriges författare kan bara drömma om en plats i rampljuset, men fortfarande inbillar sig många läsare av stor kultursida att det handlar om ett systematiskt, balanserat och väl avvägt urval.

Tyvärr hör det till journalistikens inre väsen att – mer eller mindre – vända sig till dem som man känner och det man redan känner till.  

För ett par veckor sedan ägnade DN:s kulturredaktion en helsidesrecension åt en ny doktorsavhandling. Något nyvaknat intresse för svensk forskning handlade det inte om, utan avhandlingen var skriven av Isabelle Ståhl, kritiker på DN:s kulturredaktion  

Och hur gick det egentligen till – hur for tankarna – när DN:s kulturchef Björn Wiman för något år sedan fick breda ut sig i den egna tidningen i samband med sitt senaste boksläpp. Vem fattade besluten? Vem upprätthöll de journalistiska idealen?

Harald Bergius, editionschef på DN Kultur, kommer i dagarna ut med guideboken Rom på listigare vis. Listigare var ordet. Sällan har väl en guidebok om den eviga staden varit så till synes högaktuell. Redan innan recensionsdatumet hade två artiklar om boken publicerats i den tidning där Harald Bergius själv jobbar:

Först slog det svenska journalistiska flaggskeppet till med en artikel på kultursidan  där tidningen intervjuar deras egen medarbetare om den nya boken. 

Sedan var turen kommen till DN:s reseredaktion. Över nästan tre sidor – allt tillgängligt utrymme – skriver Harald Bergius själv om staden som han älskar så mycket. Texten är lätt bearbetade bitar ur den nya boken och publiceras under rubriken ”Fängslande fakta från fascinerande feriemål”. 

På recensionsdagen den19 oktober fulländades marknadsföringstriumfen med en förstadagsrecension i den egna publikationen. Tre gånger DN på en knapp vecka, alltså. Den borttynande reselitteraturens återkomst på den stora scenen. Full pott.

Om man ska vara med gäller det att vara om sig och kring sig – och helst jobba på DN. Harald Bergius är säkert värd uppmärksamhet, liksom bokens illustratör Stina Wirsén, anställd på DN 1990–2010 och numera frilansmedarbetare på tidningen.

Liksom så många andra av de författare som år efter år ohörda knackar på dörren därute. Var finns proportionerna? Omdömet? Vem värnar om DN:s trovärdighet? Var finns kritiken från andra stora kulturredaktioner? Sitter de i samma båt?

Magasinet Konkret nyhetsbrev

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!