Vänstercirkusen: Jakten på den försvunna solidariteten

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

VÄNSTERCIRKUSEN. ”Efter årtionden av högerextrem samordning på nätet, där man utan att alltid vara direkta kamrater delat varandras material, så har som sagt hela det politiska klimatet kantrat. I jämförelse är högersajterna idag också mångdubbelt så stora som vänstersidans.”

Magasinet Konkret är ett mediekritiskt, progressivt magasin. Till skillnad från majoriteten av etikett-vänstern så opererar vi efter devisen ”show, don´t tell”. Vi överlåter till de läsare som har behov av etiketter att, givetvis inom rimliga gränser, placera oss där de behagar. Själva svarar vi de frågvisa med att vårt magasin är frihetligt och progressivt.

”Vänsterns elände”

Samsynen kring den så kallade ”vänsterns” ideologiska, organisatoriska, strategiska samt mediala elände är nog det enda som förenar de annars ganska spretiga och rentav sekteristiska falangerna av gammal-marxister, trotskister, ”vi rasifierade”-vänstern, hbtq+ vänstern, den akademiska vänstern, kulturvänstern och X-/Twitter-vänstern. Men även de två riksdagspartier som i varje fall rent historiskt sett ansetts som ett socialistiskt respektive ett kommunistiskt parti.

Ingen utveckling

De senaste decennierna har den så kallade vänstern inte haft vare sig några segrar eller någon ideologisk utveckling att presentera, utan har snarast valt dikeskörningar i form av ett överdrivet fokus på identitetspolitik (med en nyliberal normativ grund som är allt annat än maktkritisk ur ett materialistiskt perspektiv) samt en sällan skådad sekterism och cancelkultur.

Det senare är enklare att förstå, eftersom den så kallade vänstern måste leverera några pyrrhussegrar åt det ständigt kränkta, hunsade och frustrerade fotfolket på sociala medier. Människor vars ideologiska målsättningar har övergetts först av Socialdemokraterna, men senare även av Vänsterpartiet.

En nyliberal diskurs

Detta sker samtidigt som en nyliberal ekonomisk diskurs, och åtföljande mantran om marknadens förträfflighet i alla avseenden, blivit lika normaliserad och accepterad som ett naturligt tillstånd i ett läge där det knappast finns några vänsterekonomer att tala om som kan formulera vederhäftiga alternativ. Det finns förvisso vänstersinnade ekonomer, men de är ytterst få och sällan omskrivna.

I ett så prekärt läge har den så kallade vänstern således inte kunnat erbjuda något annat än deplattformering och cancelkultur för att framstå som en samlande kraft som de facto kan leverera något som liknar politiska landvinningar.

Extremhögern har tagit över

De sociala medierna har mer eller mindre tagits över av alt-right och extremhögern som har blint stöd av sina nätkrigare. Lojala följare som alla dansar i enlighet med centraliserade taktpinnar och pipor. Högerplattformar med rejäla miljoner och miljarder i ryggen från finansiärer som exempelvis Svenskt Näringslivs tankesmedia EPHI, välfärdsmiljardärer som Engelska skolans powercopuple Bergström och Wasa-knäckearvtagaren Carl Lundström.

Vänsterns strategier lyser med sin frånvaro

Vad har vänstern haft för mediala strategier? Zipp. Nada. Noll. Hur många försök har den så kallade vänsterns medier och olika fanzines, bloggar, internetkollektiv etcetera gjort under senaste 20 åren för att konsolidera, solidarisera, skapa gemensamt tak och utrymme? Zipp. Nada. Noll! Om man nu bortser från det initiativ som Magasinet Konkret nyligen lanserat för att samla de vänsterkrafter som faktiskt finns.

I förra veckan kallade nämligen vi i Magasinet Konkret till ett möte med flera av landets progressiva medier. Bakgrunden är den oro för det nya mediestödet som många av de äldre vänstertidningarna i olika grad är beroende av.

Vi tänkte att här behöver vi vara solidariska, hålla samman och ta hjälp av varandra istället för att vänta på att en efter en går samma öde till mötes som Internationalen gjorde för ett par månader sedan. Internationalen har nämligen nu, för att mediestödet frysts i väntan på beslut, gått i konkurs efter kontinuerlig utgivning sedan 1971.

ETC beklagar sig ständigt

Detta i en tid där just ett visst vänstermedium, ”Sveriges enda rödgröna dagstidning” ETC, utmärkt sig för att ständigt beklaga sig över vänsterns mediala trängda läge och i ledarkrönika efter ledarkrönika ranta om ”behovet av nya medier och strategier”. Men ETC som vi på omvägar vet nåddes av vår inbjudan lyste med sin frånvaro.

Skärmdump från Facebook

ETC:s kommunikation under hösten och vintern har annars bjudit på veritabel komik. Samtidigt som man i tjatmail efter tjatmail falskeligen påstår att man står på ruinens brant utan mediestöd, så har man råd att inte bara annonsera för miljonbelopp själva på Facebook, utan även skyffla över hundratusentals kronor till Facebookprofilen och influencern Jörgen Astonsson.

I regel annonserar Dagens ETC samt ETC Nyhetsmagasin för cirka 600 000 kronor i kvartalet, vilket vi visade i förra artikeln på temat, en summa motsvarande en halvårsbudget för en del andra vänstertidningar som nu faktiskt går under.

ETC:s annonsering på Meta senaste 90 dagar före april 2024.

Totalt sett så har ETC under april 2019 – april 2024 annonserat för cirka 10 miljoner kronor på Facebook, faktiskt mer än Socialdemokraterna, samtidigt som man skickat antagligen lika många tjatmail om att man hotas av ekonomisk undergång.

ETC är alltså både störst och bäst, men samtidigt med en fiktiv fot i graven. En högst intressant kommunikativ strategi. Som förtjänar att bli utskrattad för vad den är.

ETC:s annonsering på Meta under april 2019 – april 2024.

Influencern Astonson

Astonson i sin tur upplåter sin Facebook och sina följare som prenumerantbas för ETC. Att Astonson inte ser sig själv som en köpt ETC-medarbetare är en irrelevant omständighet, när framgången bakom hans outreach på Facebook stavas just ETC-pengar, år efter år.

”Vad händer om det inte blir något mediestöd för ETC?” löd rubriken på ett av tidningens senaste mailutskick. ETC som under vintern flera gånger i veckan spammat alla vars e-postadresser de fått tag i, med liknande tongångar om att undergången är nära. Visst. Sannolikt blir det tufft för alla utan mediestöd men att ETC skulle stå på ruinens brant stämmer knappast.

Tomt i ETC-kassan?

Chefredaktören Andreas Gustavsson intervjuades av tidningen Journalisten i onsdags i förra veckan. Han säger att de hade 40 miljoner kronor i prenumerationsintäkter ifjol. ”Vi har också engagerade läsare som lovat köpa 16 miljoner B-aktier i vårt ägarbolag”. Enligt nämnda mailutskick har det sedan intervjun gjordes stigit till 17 miljoner.

Så nog är det inte helt tomt i kassan.

Tillbaka till Jörgen Astonson. Av ETC rubricerad som ”Sveriges största vänsterinfluencer”, är i sammanhanget en intressant filur. Så hur har Sveriges största vänsterinfluencer lyckats så väl ”trots att han inte har några pengar från partier, rörelser eller tankesmedjor i ryggen” som ETC skriver? Tja, det har visat sig vara en kompis som sköter hans annonskonto på Facebook och som händelsevis råkar jobba på ”Sveriges enda rödgröna dagstidning”, det vill säga ETC.

Konkret slog ner som en bomb

I samma veva kan man nämna hur vissa så kallade vänsterskribenter som i tröttare och tröttare krönika efter krönika rantat om just behovet av nytänkande, betedde sig när Konkret slog ned som en bomb i fjol och magasinet blev omskrivet av i princip alla svenska dagstidningar. För i de så kallade vänstertidningarna skrevs däremot nästan ingenting. Men något litet skrevs ändå. Lågvattenmärket stod nog Johannes Klenell för, själv avlönad av en rörelse som han aldrig vågar kritisera i sin egna tidning.

Att Konkret skulle ”väcka känslor”, som det numera heter i det här landet, visste vi långt innan vi sjösatte projektet. Det svenska medieklimatet är ju inte direkt anglosaxiskt eller kontinentalt. Att de blåbruna inte skulle gilla tidningen var förstås självklart. Att SVT redan efter några dagars tidningsmakande hotade med att anmäla oss var inte lika väntat, fast ändå helt okej. Men att en redaktör på en fackföreningstidning inte förstår mer av vår publicistik än vilket X/Twittertroll som helst säger en del om medieklimatet hos den så kallade vänstern och varför saker ser ut som de gör.

Högerns alt-medier har ökat klyftorna

Det är ett faktum att högerns alternativmedier och deras spridning på de sociala medierna fullständigt har förändrat det svenska medielandskapet. Det har varit en avgörande faktor för vårt allt vidrigare samhälle med växande klyftor, rasism, stängda gränser etcetera. Att liksom finvänstern förnumstigt rya om ”kapitalismen” och andra abstrakta maktstrukturer kommer inte att förändra någonting.

Misslyckad sosse-satsning

I detta sammanhang kan man nämna Socialdemokraterna och deras ”satsning” på Substack-projektet Rörelsen. En satsning vars nyhetsbrev pryds av en variant på sosserosen och helt utan ironi inleds med att de inte har någon “stor organisation i ryggen”. Rörelsen, med skribenter som Veronika Palm och andra representanter för den etablerade sosse-kadern, försöker helt enkelt låtsas vara ett av stat och kapital lika oberoende medium som Magasinet Konkret, Syre eller Clarté.

Skärmdump från Rörelsens nyhetsbrev.

Vän av ordning kan också undra varför Rörelsen ens nämner något om mediestöd. Mediestödet är tänkt att gå till medier med visst omfång och vissa principer, snarare än en partimegafon på Substack. Rörelsen har varken sökt mediestöd, eller skulle någonsin haft någon chans att beviljas ett sådant, helt enkelt eftersom man inte uppfyller de grundläggande kraven. Magasinet Konkret har rett ut de juridiska grunderna för vilka som kan och bör få mediestöd i polemik med Thomas Mattsson, tidigare chefredaktör för Expressen och idag senior Advisor på Bonnier News.

Var finns solidariteten?

Få ord är så förknippade med vänstern som solidariet. Synonymer till ordet solidaritet är sammanhållning och kamratanda. Efter årtionden av högerextrem samordning på nätet, där man utan att alltid vara direkta kamrater delat varandras material, så har som sagt hela det politiska klimatet kantrat. I jämförelse är högersajterna idag också mångdubbelt så stora som vänstersidans.

Magasinet Konkrets huvudsakliga mål är att skapa en annan berättelse som bygger på det som människor faktiskt bryr sig om, deras vardag, och skildra hur ett falskt narrativ om ett land i förfall, med lätt krossade lögner om ”massinvandring” förflyttat hela den politiska sfären. Detta i kontrast till hur man numera kan få höra vit makt-teorier om folkutbyte från anställda på LO, eller trött sekelskiftesgammalt och lika gaggigt tal om ”svenskhet” och ”svenska värderingar”.

Där den så kallade vänstern lämnat walk-over till extremhögern och alt-right på Youtube, Facebook, Instagram, Tiktok etcetera så är vi där och skapar videor som slår hål på lögner och myter och når till hundratusentals som aldrig annars skulle surfa in på någon ”vänstertidning”.

Vad betyder det att vara vänster idag?

Vi ställer oss frågor som: Vad är den så kallade vänsterns innovationspolitik? Vad är den så kallade vänsterns kriminalpolitik? Vad är den så kallade vänsterns migrationspolitik? Vad är den så kallade vänsterns konkurrens- och marknadspolitik?
Vi har läst vår Marx och gått vidare. I stället för att drömma om kapitalets avskaffande och ranta om varans fetischisering och teoretisera om alienation, så inkorporerar vi moderna ekonomiska insikter om hur marknader kan tjäna människor, hur värdeskapande utan utsugning kan gå till, och hur en politik som förenar människa och miljö och teknik kan se dagens ljus.

Så vad fan betyder det egentligen att vara ”vänster” i Sverige 2024? Det vi ser från vänsterhåll gör oss allvarligt bekymrade. Utöver identitetspolitiken och cancelkulturen som mest tjänar självterapeutiska syften, så har vi alltså i riksdagen ett gäng som kallar sig Vänsterpartiet. Ett parti som nu har ett partiprogramförslag till stundande kongress där antikapitalismen tonats ned till den grad att konturerna blivit suddiga. Problemet verkar vara att kapitalet eller den ekonomiska makten samlats i några få händer, så enligt tankesultanerna i Vänsterpartiet är det bara en fördelningsekonomisk frågeställning.

Vad som händer efter man fördelat förmögenheterna, hur ekonomin ska blomstra, hur man löser den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital, utsugning och förverkliggörande, det är liksom inte längre relevanta frågor. Det finns ingen vision längre hos den delen av vänstern kan man torrt konstatera, utan det är typiskt nog extremhögern som dels har en vision, dels inte skäms för den visionen, och därtill är väldigt, ja väldigt tydliga.

En jämförelse. När Nooshi Dadgostars framträdde i Svt efter att det senaste riksdagsvalets reslutat stod klart, och hon stod inför ett veritabelt maktövertagande av fascister, kunde hon endast klämma ur sig att ”så illa blir det inte, det är ändå Sverige”. Den andra sidan, som kammade hem en rekordseger, avslutade sin valrörelse med utropet ”Seger eller Död!”

Se där en skillnad när det gäller självförtroende, kommunikation och vision.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Anklagelser om antisemitism bygger ofta på moralpanik

Det repressiva maskineri som satts in mot universitetsprotesterna i USA följer ett välbekant mönster. Det skriver forskarna Adam Haber och Matylda Figlerowicz. Artikeln har varit publicerad i en engelsk version i tidskriften Jewish Current.

Många fler uppehållstillstånd för studier och arbete än för asyl

KONKRET GRANSKNING. I debatten om invandring anges hela tiden siffror som ska visa att Sveriges flyktinginvandring befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”. Detta är fel. Konkrets samarbetspartner Motargument har tittat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra skäl, som studier och arbete.

Med koks i lasten

Aftonbladet avslöjade nyligen att spår av kokain har hittats på toaletterna hos fyra av Sveriges åtta riksdagspartiers kanslier – Socialdemokraterna, Liberalerna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.
Mer inom