Vänstern förlorade initiativet på nätet

Hur kan det återerövras?

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Är du också förbannad över den totala alt-right och ultrahöger-dominansen på internet och sociala medier? Det är inte en tillfällighet att vi hamnat där vi hamnat. Anders Svensson konstaterar att vänstersidan i princip har lämnat walk over sedan ett decennium och därför målmedvetet behöver skapa en ny strategi.

 

Från mitten av 1990-talet till omkring 2010 dominerade vänstern klart över extremhögern på nätet. Detta genom att tillsammans med liberaler dominera debatten om upphovsrätt, kopiering, fildelning med mera. Dessutom hade vänstern helt klart mycket fler framgångsrika bloggar än de högerextrema hade. Bland de mest dominerade vänsterbloggarna på den tiden kan Jinge, Ali Esbati, Björn Fridén med Alliansfritt Sverige, Kaj Raving och Hampus Eckerman nämnas. Även jag själv kan nog räknas till dem.

Dessutom fanns nättidningar och nyhetssajter som Indymedia, Yelah, Motkraft, Dagens Konflikt med mera. De hade alla många läsare och engagerade en mängd personer. Vänstertidningarna startade sina webbsajter och vänstern hade ett eget diskussionsforum, Socialism.nu.

Interaktionen mellan de olika sajterna var omfattande. Det länkades hit och dit. Diskussionen relaterade till diskussionen på andra sajter inklusive socialism.nu och i vänstertidningarna. De sistnämnda var dock redan då dåliga på att relatera till varandra men bland vänsterbloggarna var det mycket vanligt att länka till varandra och kommentera vad andra skrivit.

Upphovsrätten ifrågasattes, säkerhet och övervakning diskuterades. Oberoende och fri nyhetsförmedling var framgångsrik. Vänstern hade helt klart ett försprång gentemot högern. Kring 2010 började dock vänstern förlora initiativet. Vänstern lyckades inte göra något av de frågor som den lett diskussioner kring.

Vänsterns misslyckande

Istället lyckades Piratpartiet göra praktisk politik av frågorna rörande ny digital tidsålder vilket ledde till att de blev mer framträdande i den digitala sfären. Den så kallade vänstern misslyckades med den saken. De som var socialdemokrater och framgångsrika på nätet sögs upp av partiapparaten. Men den stora grejen var att vänstern valde att överge sina bloggar, diskussionsforum och fria nättidningar till förmån för företagskontrollerade sociala medier som Facebook och Twitter. Detta ledde över tid till att vänstern förlorade initiativet på nätet. Sajterna övergavs och lades ner.

Inte heller fanns samma generösa länkande, omnämnande och diskussion bland de få vänstertidningar som fanns kvar. Till exempel körde ETC i princip sitt eget race och låtsades närmast som om det inte fanns andra vänstermagasin. Så är det fortfarande samtidigt som ETC ideligen kommunicerar kring sin nära förestående död och bönar och ber om att Sveriges ”enda” vänstertidning måste räddas. Något som i allt väsentligt är att betrakta som falsk marknadsföring när man har råd att spendera drygt 700 000 på 90 dagar på Facebook allena.

Högerextrema gick samman

Högerextremisterna gjorde samtidigt tvärtom, de konsoliderade sig, gick ihop, började arbeta tillsammans. De startade nya webbsajter samtidigt som vänstern lämnade det fria och öppna internet för slutna sociala medier och hashtag-aktivism, även känt som slacktivism. Revolutionen kommer inte att ske på Twitter eller Facebook, inte heller på Discord och Mastodon.

På några år lyckades de högerextrema ta över initiativet och med stöd av sin satsning på egna medier kom de snart också att bli dominerande på storföretagens sociala medier. Sociala medier som dessutom gynnade högerextremisterna genom sina algoritmer som innebar att provokativt material syntes bättre än resonerande material. Vänstern som hellre körde med sina traditionella käpphästar och inte förstod att slå mynt av algoritmerna missgynnades.

Vänsterns stora misstag

Dessa inhägnade och slutna sociala mediesajter styrs bara av ägarnas ekonomiska intressen och gynnar det som de tjänar mest pengar på. Vänsterns åsikter går i allmänhet tvärtemot dessa kapitalisters intressen och de har därför ingen anledning att gynna vänsterns uppfattningar och resonemang.

Det är uppenbart att vänstern gjorde ett stort misstag när den övergav sina egna medier och mediekanaler på det fria internet till förmån för att enbart verka på slutna och inhägnade sociala medieplattformar som Facebook, Twitter, Youtube och senare även Instagram med flera.

Det går att se denna utveckling som en privatisering av de sociala sambanden på nätet. Dessutom skedde en individualisering av politiska initiativ vilket ytterligare gynnade högern. Det krävdes inte längre att någon organisation stod bakom olika initiativ. Eller som Guldfiske (Mathias Våg) utryckt det på sin blogg:

”Sociala media visade sig vara en tacksam arena för oerhört snabb masspridning, utan att passera genom några verifierande medieprojekt. Nu kunde vem som helst göra ett event, kalla till en demonstration eller motaktion, utan att ha en organisation i ryggen, någon demonstrationsvana eller ambition till uppföljning. Snabbheten kunde snabbt skapa virala fenomen, moralpanik och drev – utan någon redaktion som kunde stoppa eller verifiera informationen. Politisk initiativförmåga fördes över till individnivå.

Det kan i sammanhanget också vara intressant att titta på vad som hänt med de ledande vänsterbloggarna. Eckerman är numera i huvudsak aktiv på Twitter. Jinge har förvandlats till en pro-Putinsajt, Alliansfritt Sverige har blivit Skiftet och jag bloggar fortfarande. Men numera är jag en av bara två existerande stora vänsterbloggar.

Vänstern har dessutom inga egna tv-kanaler, ingen central punkt för hela sin uppsjö av poddar och inget samarbete mellan de olika tidningarna, bloggarna och sajterna. Något som högerextremisterna varit väldigt duktiga på. De återpublicerar, kopierar, refererar och kommenterar varandra hela tiden, medan vänstern mest är upptagen med en ytterst beklämmande sekterism.

Vänstern måste ta tillbaka initiativet

Men under senare tid har vänstern börjat diskutera dessa saker igen. Det har startats flera nya nättidningar och tagits en del andra initiativ för att stärka vänstern på nätet.

Bland de drivande i denna utveckling återfinns faktiskt flera personer som fanns med redan i början av 2000-talet. Dit hör gänget bakom Magasinet Konkret, Mathias Wåg som är en av de som står bakom Radio Noden, jag själv som hållit fast vid min blogg och flera andra. Men också många unga som inte var med. Exempelvis personerna bakom Kamratdataföreningen Konstellationen och aktiva i Föreningen Skifte för Sverige som ligger bakom sajten Skiftet. Kanske kan vi nu ta tillbaka initiativet genom riktade satsningar.

Men det krävs att de vänstertidningar och vänsterorganisationer som finns förmår att öppna upp sig för den nya digitala världen och stöttar de initiativ som tas, där de själva totalt har fallerat. Hittills har det varit ytterst skralt med intresset och stödet från deras sida, snarare har man försökt tiga ihjäl dessa nya satsningar.

Några initiativ från vänster

Jag har tillsammans med en annan medlem i tankesmedjan Socialistisk Politik startat en sajt som samlar länkar och nyhetsflöden från andra vänstersajter. Den heter Nyhetskartan. Där finns länkar till och nyhetsflöden från alternativa, röda, gröna, socialistiska och anarkistiska tidningar, bloggar, poddar, organisationer, fackföreningstidningar, tidskrifter med mera.

En annan sajt med samma syfte och delvis samma funktioner är Mediakollen. De som ligger bakom den sajten är framförallt Kamratdataföreningen Konstellationen med personer som Samuel Skånberg, Judith Kahrer med flera i spetsen men även personer från Föreningen Skifte för Sverige som Robin Zachari.

Konstellationen har också startat en sajt som är en del av det sociala mediet Mastodon som heter Spejset. Mastodon är ett alternativ till X/Twitter som inte kontrolleras och inte heller kan kontrolleras av något storföretag. Programvaran är fri och öppen.

Vem som helst kan starta en egen server (instans). Det är också enkelt att skaffa ett konto. Det går att göra på en mängd olika sajter eller instanser men för en vänstermänniska i Sverige är det naturliga valet Spejset. Det spelar dock ingen roll var en person skapar ett konto. Det går att kommunicera med andra användare på vilket instans (server) som helst. Detta då Mastodon är en del av det som kallas Fediversum.

Vad mer kan göras?

Fediversum är nätverk av programvaror och sajter som kan kommunicera med varandra genom ett gemensamt protokoll som heter ActivityPub. Mastodon är bara flaggskeppet för närvarande men det finns också andra programvaror som kan hjälpa till att skapa en egen infrastruktur för vänstern på nätet och på så sätt öka samverkan och sammanhållning inom vänstern på nätet. Dessutom kan det hjälpa till att öka vänsterns inflytande.

Ett sådant program är Lemmy som kan användas för att skapa ett diskussionsforum som kan fylla en liknande funktion som socialism.nu gjorde en gång i tiden. Ett slags Flashback för vänstern. Konstellationen ligger i startgroparna för att starta en sådan sajt.

Vänstern borde också samverka för att ge vänsterns olika poddar ett gemensamt hem. Det skulle öka genomslaget och tillgängligheten då de skulle bli mycket lättare att hitta. Idag är det helt hopplöst förutom om sajter som Nyhetskartan och Mediakollen används.

Idag får de som lyssnar dock använda storbolagens program eller enskilda sajter med bara sina egna poddar. Men det vore ännu bättre om det fanns en sajt där det gick att lyssna på alla vänsterpoddar. Det finns alldeles utmärkta program för att göra detta såsom Castopod och Funkwhale. Även detta är en sak som Konstellationen börjat titta på.

Det finns också programvaror för video som PeerTube. Ett alternativ till Youtube som inte ägs och kontrolleras av ett storföretag. Högerextremister har använt PeerTube för att bygga en framgångsrik egen tv-kanal.

Vänstern har istället låst in sig genom lösningar där de publicerar material på Facebook och Youtube. På Facebook blir det svåråtkomligt då sajten i stort sett är omöjlig att söka på och på Youtube försvinner det i mängden. Eller så publicerar vänstern video och filmer på egna slutna sajter som exempelvis ETC Play. Det vore mycket bättre med en gemensam vänsterkanal där olika vänsterpublikationer och organisationer kunde ha sina egna kanaler. Att Magasinet Konkret nu satsar mer på video på till exempel TikTok är ytterligare ett sådant lovvärt initiativ.

Bloggar, nättidningar och länkar

Dessutom borde vänstermänniskor i allmänhet skriva saker på bloggar istället för på Facebook. Det som skrivs på bloggar är synligare och når personer även utanför de redan frälstas krets. Inte heller är bloggar vidöppna för högerextremister som fyller kommentarsfälten med hat så som sker på X/Twitter eller Facebook.

Artiklar på Facebook slutar vara aktuella ganska snart (tillgängligheten försvinner) och når bara en liten grupp som redan i huvudsak delar de åsikter som skribenten har. På det öppna nätet kan fler personer nås och artiklarna ligger kvar i många år och kan läsas under lång tid.

Bloggar som använder programvaror som WordPress och Drupal kan automatiskt och på flera olika sätt också bli en integrerad del av Fediversum. Men än viktigare är att det kanske kan öka interaktionen mellan vänsterns olika tidningar och tidskrifter. I dag fungerar de som enskilda öar utan förbindelser, vilket känns mer som en medveten strategi än tillfällighet.

Samverkan och länkning

Vänstertidningar bryr sig sällan om vad andra vänstertidningar och vänstersajter publicerar eller vad som skrivs på dem och kritiken mot vänsterns publicistik formuleras i princip helt av högern, med vissa undantag.

Det har länge också varit en svaghet bland vänsterbloggare. Men det senare har börjat förbättras, i alla fall bland de bloggar som skrivs av personer knutna till Kamratdataföreningen Konstellationen. Exempelvis min egen blogg Svensson, Samuels bitar, Turist och Gnomvid.

Det behövs en förändring vad det gäller vänstertidningarna. Det måste vända sig bort från sina egna öar, referera, kommentera, kritisera och bry sig om vad andra vänstertidningar skriver. Dessutom borde de länka mer till varandra och till bloggar. De borde också länka till varandras sajter och länksajter som Nyhetskartan och Mediakollen.

Länkning kan enkelt göras med hjälp av loggorna för de olika andra sajterna som kan placeras som reklam på varandras sajter. Idag gör ingen stor vänstertidning det (en del mindre tidskrifter gör det dock) och i stort sett gör inga bloggar det heller. Om en sajt inte har några enkla möjligheter att använda sig av bilder kan en enkel lista över bloggar och tidningar, ett så kallat länkbibliotek, fungera lika bra. En sådan lista kan läggas på en separat sida eller i en spalt på sajten.

Tillgänglighet och finansiering

Till slut har jag ytterligare en sak jag önskar av vänstertidningarna på nätet. Att de låter delar av materialet ligga öppet tillgängligt och inte jämt bakom betalväggar. Magasinet Konkret går i bräschen för denna utvecklingen genom att ha det mesta av materialet öppet tillgängligt, inte minst nyhetsartiklarna. Andra har valt annan väg, där man lägger nyhets- och kulturartiklar bakom betalvägg, medan opinionsartiklar ligger öppna.

Att ta betalt för materialet på ett eller annat sätt är fundamentalt särskilt när mediestödsystemet refomeras i grunden, och den Swish-villighet som byggt upp alt-right varumärken som Joakim Lamotte och Katerina Janoush överhuvudtaget inte verkar finnas hos vänstersidan.

Så länge varken stora vänsterorganisationer eller vänstersinnade individer tänker betala för den förändring de vill se, och så länge vissa vänstertidningar hellre kör sitt eget race än söka brett samarbete, så kommer ytterst lite att förändras kring narrativet, som i sin tur definierar den politiska dagordningen.

 

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Anders Svensson
Anders Svensson
Anders Svensson är är aktivist, bloggare och skribent. Tidigare industriarbetare och IT-tekniker.

Polisens agerande underblåser upplopp under Eurovision

Eurovision i Malmö riskerar att urarta i kravaller och upplopp. Det skriver Anders Svensson som ser likheter med polisens agerande inför EU-toppmötet i Göteborg 2001.

Vänstern går Tidölagets ärenden

När regeringen och deras överherrar i fascistpartiet Sverigedemokraterna, vill göra kriminalpolitiken allt hårdare och allt sämre så sprider de helt medvetet en mängd lögner och falska påståenden. De underblåser en berättelse om att brottsligheten är värre än någonsin. Och vänstern går Tidölagets ärenden genom att upprepa och befästa deras lögner och felaktigheter.

Våldsvågen som inte finns

Medierna skeva rapportering om våldet hjälper den svenska högerregeringen att driva igenom en allt mer repressiv politik. Det skriver Anders Svensson, som också menar att det är fel att kalla fattiga områden för utsatta.

Politisk aktivitet kan klassa område som utsatt

Politisk aktivitet kan leda till att ett område anses vara ett så kallat utsatt område. Samtidigt kan polisens eget agerande bidra till områdets klassning som särskilt utsatt område. Det skriver Anders Svensson.