Vårt CV-fixerade samhälle

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

CV-FRÅGAN. Granskningen av ministrarnas CV:n är lovvärd men problemet i just det här fallet är att frågan om meritförteckningar aldrig riktigt kontextualiseras, menar Filip Hallbäck.

Bland det finaste vi har i Sverige är Johnny Bodesällskapet och den årliga utmärkelse de delar ut till någon kulturpersonlighet, offentlig person eller institution som agerat i skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda under det gångna året, det vill säga, på ett underhållande vis trampat i klaveret. Priset består bland annat av ett diplom samt en summa pengar som sällskapet redan festat upp men bifogat kvittot (i år rörde det sig om över 80,000 kronor). Årets ”vinnare” blev ingen mindre än badhusentreprenören Mille Örnmark, för hans kreativa CV-skrivande.

Badhusentreprenörens CV-fiffel

Hans företag We Group anlitades förra året av ett flertal kommuner för att renovera eller bygga nya badhus, något som visade sig vara förbluffande mer kostnadskrävande än vad som var beräknat från början, samt haft brister i såväl kvaliteten som utförandet.

När media granskade de meritförteckningar som Örnmark anfört i underlagen vid olika offentliga upphandlingar hade han uppgivit att han studerat vid universiteten i Stockholm, Göteborg, Lund och Heidelberg, samt vid Kungliga Tekniska Högskolan och Chalmers.

Enligt hans CV skulle han ha utbildat sig till maskiningenjör, byggnadsfysiker samt doktor i kemi och mikrobiologi. När TV4 (maj 2023) konfronterade honom och påpekade att inget av hans angivna studiemeriter gick att styrka hos de berörda lärosätena svarade Örnmark gladligen att han hade fått sina doktorstitlar muntligen i Argentina och Portugal.

Kanske var det TV4:s inspektion av Örnmark och We Group som inspirerade Uppdrag Granskning att göra en liknande utredning av några statsråds meritförteckningar? Oavsett om det förefaller så eller inte, är reportaget ljusår ifrån lika roande som Örnmarks fräckhet.

Statsrådens CV:n

Civilminister Erik Slottner (KD) hade angett det politiska magisterprogrammet vid Linköping universitet, men i själva verket var inte färdig med sin utbildning. Samma sak med äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) som angav programmet för europeisk administration vid Linnéuniversitetet, men hade heller inte slutfört sin utbildning. Bostadsministern Andreas Carlson (KD) angav fristående kurser (i plural) i juridik vid Lunds universitet under en treårsperiod, något som visade sig vara en distanskurs som motsvarar tio veckors studier. Efter granskningen ändrade alla sina CV:n på regeringens hemsida.

Var det en granskning värd att publicera?

Uppriktigt sagt har jag blandade känslor efter att ha sett UG-reportaget. Med all respekt för Richard Aschberg och den research han gjort, men jag kan inte riktigt bestämma mig för huruvida resultatet var en granskning väl värd att publicera eller om det hela riskerar att tangera till gränsen på sensationslystet, småborgerlig struntviktighet.

Åtminstone utifrån det empiriska materialet att döma. Seniorforskaren Bo Rothstein är väl i så fall den i programmet som uttrycker kritiken mot ministrarna bäst: att allmänheten inte bryr sig värst mycket om utbildningsnivån hos våra politiker, men om felaktiga uppgifter uppdagas kan det naturligtvis påverka det generella förtroendet för en själv som politiker.

När Parisa Liljstrand fick backa

Möjligen kan min spontana reaktion bero på associationer till den gången när Parisa Liljestrand som nytillträdd kulturminister sade att hon ”i grund och botten var litteraturvetare”, varpå Svenska Dagbladets litteraturredaktör Josefin de Gregorio – som själv doktorerat i litteraturvetenskap – fnös åt det faktum att Liljestrand minsann inte hade någon examen i ämnet och hade därmed ingen rätt att kalla sig det. Liljestrand hade dock inte begått något fel, eftersom beteckningen ”litteraturvetare” varken är knuten till examenskrav och en skyddad titel. På grund av mediedrevet tvingades hon dock att backa från sin oskyldiga utsaga och säga att det var en ”olycklig formulering”.

Några CV-fall som varit värre

Jämfört med de tre statsråden i UG-reportaget har det ju funnits betydligt värre fall när statsråd har fuskat med sina akademiska bedrifter, till exempel Tysklands tidigare försvarsminister Karl-Theodor zu Guttenberg som fick avgå 2011 från sin post, till följd av allvarliga anklagelser om långa stycken plagiat i hans doktorsavhandling. Ursula von der Leyen, sedermera EU-kommissionens ordförande sedan 2019, hamnade i blåsväder 2015 – också lustigt nog när hon var Tysklands försvarsminister – när hon anklagades för plagiat i sin doktorsavhandling och för att i sitt CV ha angivit att hon bedrivit studier med någon form av avslutad examen vid det amerikanska elit-universitetet Stanford – något som inte gick att styrka.

Kontextualisering behövs

Själva initiativet till UG:s granskning är lovvärd och det är bra att ministrar utsätts för kritisk granskning, men problemet i just det här fallet är att frågan om meritförteckningar aldrig riktigt kontextualiseras – mer än att insamlingsstiftelsen Academic Rights Watch bedömde regeringen Kristersson som den mest akademiska i modern tid.

Frågan om CV-fusk är ju mycket större än så och kan möjligen fortsättningsvis lyftas till en större, strukturell nivå för att därigenom ställa kritiska frågor om kompetensbegreppet. För vi lever trots allt i ett rätt så CV-fixerat samhälle, som i mångt och mycket går ut på att man ska putsa sitt varumärke på arbetsmarknaden.

De tre statsråden Slottner, Tenje och Carlson må ha varit irriterade på Aschberg när han konfronterade dem, men de kan vara säkra på en sak: förmodligen kommer ingen av dem att nomineras till Johnny Bode-priset.

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Filip Hallbäck
Filip Hallbäck
Filip Hallbäck är filmkritiker, utbildad filmvetare och manusförfattare och med ett särskilt intresse för frågor som rör representation, normkritik och normkreativitet.

Likriktningen i Nazityskland gör sig påmind när SR skär ner

LIKRIKTNING. Filip Hallbäck ser en oroande tendens när svensk public service genomför nedskärningar.

Ge mig kritisk mediebevakning i julklapp!

Varför vägrar SVT och andra public service-medier ställa en enda kritisk fråga om militariseringen i Sverige? Det undrar Filip Hallbäck apropå det nya försvarsavtalet med USA.

Våldtäkt som metafor – inte när USA och Israel invaderar

När det gäller Israel talar man i termer av självförsvar och när det gäller USA, utmålas deras krigsbrott ständigt som misstag på vägen mot ett större, ädlare mål, skriver Filip Hallbäck.

Helgessän: Civil olydnad en del av demokratin

Så länge regeringen fortsätter att bedriva en politik som medför förvärrande av klimatkrisen lär civil olydnad bli oundvikligt – även om statsministern anser att det är förkastligt, skriver Filip Hallbäck.