Vi har fått ett nytt n-ord

Du är inloggad men saknar aktiv prenumeration. Aktivera din prenumeration här!

Kränkta vita män har tagit över internet. SD och kackerlackorna i dess bruna råttsvans är en starkare kraft i offentligheten än vänstern, menar Carl-Michael Edenborg.

Kränkta vita män har tagit över internet. SD och kackerlackorna i dess bruna råttsvans är en starkare kraft i offentligheten än vänstern, menar Carl-Michael Edenborg.

Sveriges offentlighet har fått ett nytt n-ord. Minns du de där griniga, självupptagna gubbarna som brukade säga ”negerboll” eftersom de minsann sa det när de var små, förra millenniet?

De ansåg sig föra en kamp mot sossesamhällets och feministernas politiska korrekthet, en stolt, svensk kamp för frihet! Liksom hembränning och skattefusk för forna tiders moderater.

De pundiga pilsnerpungarna har ändrat stil. Numera är de kränkta och tar till advokat mot folk som inte pratar som de vill. Det är inte längre Trans-Lisa som blir sur om han inte kallas hen, det är Bittra Bosse som kräver att få kallas ”nationalkonservativ” istället för nazist, annars jävlar.

Den mest kränkta av alla svenska partiledare är Jimmie ”tummen-upp” Åkesson, en riktig gnällkärring. Han tar ofta till magstöd när han fäller krokodiltårar över att ha blivit utpekad som nasse eller högerextremist.

Som den 29 augusti när Magdalena Andersson jämförde extremist-kanalen SD Riks med de tyska nationalsocialisterna, och Jimmie tjöt: ”Om ni undrar hur en svag, feg och desperat politiker låter så kan jag rekommendera den här skärmdumpen från svt.se.”

Buhu, stackars Lill-Hitler!

Vi är alltså tillbaka hos de kränkta vita männen. De som när det passar klagar över att PK-maffian försöker inskränka deras frihet att dra fördomsfulla skämt. De som beklagar sig över att kommunister, bögar och feminister tar all plats. De enfaldiga.

De fyrkantiga flintskallarna har tagit över identitetspolitiken: de kallar sig ibland identitärer.  Det är lite som när rasbiologin shapeshiftade och tog formen av etnofascism.

2016 skulle jag hålla en kurs på Stockholms universitet. När jag kom till arbetsplatsen togs jag emot av studierektor och prefekt. De var bekymrade. En student hade skrivit till universitetet och klagat över saker jag skrivit på Twitter. Stackarn menade att hon kände sig obekväm med mig som föreläsare, eftersom jag kallat ett flygbolag för ”fittor” och dragit ett skämt som handlade om Hitler och Eva i bunkern.

Det jag förstod, men inte mina chefer, var att attacken kom från högerflanken. De flesta såg det fortfarande på den tiden som något självklart att aktivism kommer från vänster.

Ingen kan längre blunda för att detta har förändrats. SD och kackerlackorna i dess bruna råttsvans är en av de starkaste makterna i den svenska ”privata offentligheten”, ojämförligt mycket starkare än vänsterns närvaro på internet.

Sommaren 2022 blev jag utsatt för ett plötsligt drev. Jag hade skrivit i en sommarserie om svenska partiledares Instagram-flöden för Svenska Dagbladet. KD-torpeden Johan Ingerö, mannen bakom partiets högerextrema kantring, gick i taket över min text om Ebba Busch.

Att Ingerö var arrogant och kallade mig sexist och gubbsjuk framstår som komiskt – i ljuset av vad som hände honom för några månader sedan. Vem är sexisten, liksom?

En linje i hans inlägg på Twitter och Facebook var allvarligare: kravet på att folk skulle säga upp sina prenumerationer på Svenskan, att jag inte borde få skriva för den, helt enkelt kravet att tysta en obekväm journalist.

Detsamma hände nyligen, efter min krönika om tramsbyxan Joel Halldorf. I en tråd på Twitter beklagade sig pingstvännen och ”professorn” över att jag varit så elak mot honom, och meddelade att han minsann var för god för att svara på kritiken.

Det säger en del om hur det sved.

Att han dessutom instämde när folk tyckte att det var en skam att jag fick min text publicerad, helt enkelt tyckte att jag skulle tystas, det är mer häpnadsväckande.

Både Ingerö och Halldorf bemötte alltså i sina privata offentligheter min offentliga kritik, med krav på att jag ska tystas.

Sedan några år har svenska neonazister, pseudonazister, paranazister, protonazister, postnazister, fjollnazister och kvasinazister satt i system att stämma journalister som har mage att kalla dem nazister.

2018 försökte man klämma åt idéhistorikern David Karlsson, lyckligtvis misslyckades det. Därefter drogs ett liknande mål igång mot Mattias Wåg, även han frikänd. Bakom ligger nazistiska Förtalsombudsmannen.

Glöm alla negerbollar. Det är nya tider. ”Nazist” är det nya n-ordet.

Lasse-Nasse-Nöff-Nöff lipar i sin Saab så att de blå ögonen blir röda, för han är så himla kränkt.

Buhu-buhu, din jävla luffare!

Prenumerera för 69 kr/mån

Läs artikeln för 19 kr

Synpunkter? Kommentarer? Kontakta oss!

Stöd journalistik som sparkar uppåt - Prenumerera eller donera!

Carl-Michael Edenborg
Carl-Michael Edenborg
Carl-Michael Edenborg är författare och kritiker samt doktor i idé- och lärdomshistoria.

Helgessän: Klimat- och förintelseförnekarna drivs av skam

"Så står vi nu med denna självmotsägelse, bara ytterligare en i fascismens historia, men en av de märkligare: Förnekelse av förnekelsen själv.", skriver Carl-Michael Edenborg.

Diagnossjukan är vår tids astrologi

"Vår tids mest utbredda psykiska sjukdom är diagnosomanin eller diagnossjukan. Den förutsätter en en övervärdering av den egna tankeförmågan och ett förakt mot andras", skriver Carl-Michael Edenborg.

Kameltån – en del av kvinnans revolution

Carl-Michael Edenborg ser allt fler kameltår på stan, och funderar på vad det betyder.

Grooming blir aldrig omodernt

Grooming bedrivs inte bara av gangsters och pedofiler, utan även av de politiska ungdomsförbunden. Carl-Michael Edenborg minns sin ungdom i MUF.