UGGLAN I MOSSEN. Vad är det ministrarna och dess allierade är så livrädda för? Det frågar sig Ann Engqvist som har svårt att förstå politikernas reaktion på den fredliga klimataktivismen.
Den 21 april uppmärksammade Rebellmammorna Overshot Day genom att linda in riksdagen i en fyra kilometer lång, röd halsduk.
2667 halsdukar har stickats av olika kvinnor i Sverige. Var och en 1,5 meter lång – en symbol för målet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Det var en fredligt civilt olydig klimataktion som borde fått även klimatminister Romina Pourmokhtaris hjärta att blöda.
Men, regeringen, i samarbete med Sverigedemokraterna, kom 2023 fram till att vägen till ett fossilfritt Sverige är att sänka bensinpriserna och öka utsläppen. Något klimatministern försökt förklara sedan dess.
Rebellmammorna samlas på olika ställen i världen för att utkräva ansvar från makthavare. Budskapet är att ta klimatkrisen på allvar och ge barn och barnbarn en framtid.
I höstas blev statsminister Kristersson (M) oerhört kränkt och upprörd när Rebellmammor i Malmö sjöng en visa för honom. Strax därefter ställde klimatminister Romina Pourmokhtari (L) in ett möte med Fossilfritt Sverige för att hon trodde att det skulle finnas rebellmammor där.
En rebellmamma blev nyligen av med sitt säkerhetsklassade jobb som handläggare på Energimyndigheten. Ministern för civilt försvar, Carl Oskar Bohlin (M), gav myndigheten en direkt order att avskeda henne. Han var mycket upprörd och trodde att denna oroliga mamma egentligen var terrorist. Han menade att myndigheten ska ”säkerställa att så inte kan ske igen” och att ”sånt här ska helt enkelt inte få hända”. Bohlin är nu anmäld till konstitutionsutskottet.
Vad är ministrarna och dess allierade livrädda för? Rent dricksvatten? Humlor? Giftfri mat? Kollektivtrafik?
En framtid för våra (även deras) barn och barnbarn?
Eller är det bara så att de darrar av ångest när de inser att det finns kvinnor som sjunger och stickar halsdukar?
