Tidöpartiernas förslag till angiverilag krockar med bland annat svensk lagstiftning, regler kring anställdas lojalitet, etiska regler, folkrätten och ett antal konventioner om mänskliga rättigheter. Det skriver Madelaine Seidlitz, människorättsjurist och expert i internationell flyktingrätt och folkrätt.
Vi lever i en värld av reglerad invandring och med folkrättens regel att alla stater har rätt att kontrollera sitt territorium och vem som reser in och ut och besluta vem som har rätt att bosätta sig där. Anledningen till att det inte går att röra sig fritt runt om i världen eller själv välja i vilket land man ska bosätta sig är kopplat till just detta. Vilket som vi vet allra mest drabbar dem som är i störst behov av att lämna sitt hem och sitt land.
Parallellt finns systemet med mänskliga rättigheter och principer om icke-diskriminering som ska gå som en röd tråd i uttolkandet av människors rättigheter och staters korresponderande skyldigheter.
Rätten till vård och rätten till skolgång är två sådana rättigheter. Som alltså ska tillkomma alla människor och på lika villkor. Utan diskriminering. Sverige har redan idag en lag som diskriminerar, där vissa människor har rätt till så kallad vård som inte kan anstå medan andra människor har rätt till all den hälso-och sjukvård som kan stå till buds.
Men det ska vi inte tala mer om just nu, utan i stället fokusera på Tidöpartiernas tankar och önskemål om att införa angiveri, eller som det formuleras, informationsplikt, för vårdyrken och yrken inom skolan. Alltså att informera polisen och Migrationsverket om personer som befinner sig i Sverige utan tillstånd att vistas här.
Varför finns det regler kring tystnadsplikt och sekretess? Det finns en hel lag, Offentlighet- och sekretesslagen (OSL) som hanterar dessa frågor. Det är krångliga men mycket viktiga regler tycker många av oss jurister.
Ett avgörande som kan stå som illustration till några av problemen med partiernas förslag och betydelsen av sekretess och tystnadsplikt är Arbetsdomstolens dom ( AD 2018 nr 48) som gäller en tandhygienist som vid flera tillfällen lämnade uppgifter om asylsökande patienter med en egen bedömning av personernas ålder (asylsökande ensamkommande barn som tandhygienisten ansåg var vuxna och registrerade med för låg ålder). Tandhygienisten avskedades och både tingsrätten och Arbetsdomstolen ansåg att han brutit mot regler om tystnadsplikten och sekretessen enligt bland andra OSL. Så här skriver domstolen:
Enligt Arbetsdomstolens mening ska patienter kunna vända sig till hälso- och sjukvården, inklusive tandvården, utan rädsla för att den yrkesutövare de möter skickar uppgifter vidare till andra myndigheter i strid med gällande sekretessreglering (AD 2018, nr 48). En annan ordning skulle innebära risk för påtaglig förtroendeskada för hälso- och sjukvården…
Arbetsdomstolen finner att B.H. genom sitt agerande på ett flagrant sätt åsidosatt sina åligganden och på ett allvarligt sätt rubbat arbetsgivarens förtroende för honom. Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning är att det därmed funnits laga skäl för avskedandet.
Risk för påtagliga förtroendeskada för hälso-och sjukvården är också något som vårdprofessionen lyfter som ett av många problem med Tidöpartiernas förslag. En person i behov av vård måste kunna förlita sig på och kunna ha förtroende för att inga andra aspekter än just behovet av vård är relevant i kontakten. Likaledes för barn som går i skolan; barnet måste vara tryggt i att skolan är en fredad plats och att det kan utöva sin rätt till skolgång utan att andra faktorer och intressen tar överhanden.
Så vi har svensk lagstiftning, regler kring anställdas lojalitet, etiska regler, folkrätten och ett antal konventioner om mänskliga rättigheter, däribland Barnkonventionen som också är svensk lag. Och Tidöpartiernas tankar kring informationsplikt-angiveri. Vad väger tyngst? Mänskliga rättigheter och statens förpliktelser gentemot dessa väger tyngst är min och många andras uppfattning
Det finns ytterligare en internationell överenskommelse som det knappt talas om: FN:s Migrationsramverk (Global compact for safe, orderly and regular migration). Ramverket som tillsammans med Flyktingramverket mynnar från den så kallade New York-deklarationen för flyktingar och migranter har fått stöd från en stor majoritet av FN:s medlemsländer, mer än 160 länder inklusive Sverige gav sitt stöd till ramverket.
Migrationsramverket är inte bindande. Men icke desto mindre har Sverige givit sitt stöd (efter att aktivt ha arbetat med ramverken). Och det finns vissa bra och viktiga skrivningar som bör lyftas. Som denna:
Mänskliga rättigheter: Det globala ramverket bygger på mänskliga rättigheter och på upprätthållandet av principerna om respekt för mänskliga rättigheter och icke-diskriminering. Genom att genomföra det globala ramverket säkerställer vi effektivt respekten för, skyddet av och förverkligandet av alla migranters mänskliga rättigheter, oavsett migrationsstatus, genom hela migrationscykeln. Vi bekräftar även åtagandet att eliminera alla former av diskriminering, inklusive rasism, främlingsfientlighet och intolerans mot migranter och deras familjer.
Oavsett migrationsstatus alltså.
Och detta:
Vi åtar oss att se till att alla migranter, oavsett migrationsstatus, kan utöva sina mänskliga rättigheter genom säker tillgång till grundläggande tjänster Vi åtar oss vidare att stärka migranters tillgång till system för samhällstjänster, utan att det påverkar det faktum att medborgare och reguljära migranter kan ha rätt till en mer omfattande service, samtidigt som vi säkerställer att eventuella skillnader i behandling har stöd i lag, är proportionella och har ett berättigat syfte, i enlighet med mänskliga rättigheter.
Oavsett migrationsstatus.
Slutligen:
För att förverkliga detta åtagande kommer vi att inspireras av följande åtgärder:
Inkludera migranters vårdbehov i den nationella och lokala vårdpolitiken och vårdplaneringen, till exempel genom att öka kapaciteten att tillhandahålla tjänster, möjliggöra en överkomlig och icke-diskriminerande tillgång till tjänster, minska kommunikationshindren och ge vårdgivarna utbildning i att tillhandahålla kulturellt anpassade tjänster, för att generellt främja fysisk och psykisk hälsa för migranter och i samhällen, bland annat genom att beakta rekommendationerna i Världshälsoorganisationens (WHO) Framework of Priorities and Guiding Principles to Promote the Health of Refugees and Migrants.
Ge migrerande barn och ungdomar tillgång till en god, inkluderande och rättvis utbildning, och öka möjligheterna för livslångt lärande, bland annat genom att stärka utbildningssystemens kapacitet och genom att möjliggöra icke-diskriminerande tillgång till förskoleverksamhet, formell skolgång, icke-formella utbildningsprogram för barn som inte har möjlighet att delta i det formella systemet, arbetsplatsförlagd utbildning och annan yrkesutbildning, teknisk utbildning och språkutbildning, samt genom att främja partnerskap med alla berörda parter som kan stödja detta arbete.
Vård och utbildning för alla och icke-diskriminering.
Mål 17 i FN:s Migrationsramverk talar för sig självt:
MÅL 17: Utrota alla former av diskriminering och främja en evidensbaserad offentlig debatt som grund för uppfattningar om migration.
Vi åtar oss att utrota alla former av diskriminering, fördöma och motverka uttalanden, handlingar och yttringar som ger uttryck för rasism, rasdiskriminering, våld, främlingsfientlighet och annan intolerans mot alla migranter, i enlighet med mänskliga rättigheter. Vi åtar oss vidare att i partnerskap med alla delar av samhället verka för en öppen och evidensbaserad offentlig debatt om migration och migranter som bidrar till en mer realistisk, human och konstruktiv bild av situationen. Vi åtar oss även att skydda yttrandefriheten i enlighet med internationell rätt, genom att erkänna att en öppen och fri debatt bidrar till en övergripande förståelse för alla aspekter av migration.
En åtgärd ska alltid vara proportionerlig i förhållande till vad som uppnås. De tankar och förslag som Tidöpartierna framför angående informationsplikt är oproportionerliga och inte rimliga. Angiveri som åtgärd för att komma åt det så kallade skuggsamhället sår split mellan grupper och sättet på vilket förslagen och tankarna bakom presenteras leder till ytterligare misstänkliggörande av vissa människor (men inte andra). Det är orättfärdigt och farligt då själva grunden för tilliten i samhället sätts på spel.
Vilket samhälle vill vi leva i?
Rättigheter ska vara tillgängliga i praktiken, det räcker inte med teorin. Staten, i detta fall Sverige, ska se till att varje människa kan förverkliga och utkräva sina mänskliga rättigheter. Om man är rädd och inte kan ha förtroende och känna sig trygg i att få gå i skolan som alla andra barn och få vård som alla andra människor, utan att andra aspekter som inte har med skolgång eller vård att göra läggs in, då finns inte rättigheten i praktiken. Det står i strid med respekten för de mänskliga rättigheterna och med Sveriges förpliktelser.
