Nyligen kom en ny film för klimatförnekare, Climate: The Movie. Den kritiserades omedelbart sönder och samman av alla experter, men naturligtvis finns det folk som inte lyssnar på sådant. Till dem hör nättidskriften Kvartal och dess chefredaktör Jörgen Huitfeldt, skriver Mathias Cederholm.
I mars kom ännu en film som ifrågasätter klimatdebatten genom att ifrågasätta själva forskningen. Climate: The Movie (The Cold Truth), gjord av Martin Durkin som inte är obekant i sådana här sammanhang. För en gångs skull var en del klimatexperter och faktagranskare snabbt ute för att visa på det uppenbara. Filmen är fullproppad av gammal välkänd desinformation och missförstånd som bemötts av forskare och experter gång på gång.
Gamla trötta klimatmyter
Den klimatpedagogiska sajten Skeptical Science lade snabbt upp en genomgång av 25 gamla trötta klimatmyter som filmen lyckas klämma in på de första 42 minuterna (rekord?), och Skeptical Science serverar läsaren med tidigare ingående genomgångar av respektive myt.
Vetenskapsjournalister bemötte filmen på X / Twitter, och välkända klimatforskare som Katharine Hayhoe varnade för filmen. På Youtube kom kanalen Science and climate med en sevärd kortare granskning. I Climate: The Movie möter man också en grupp personer / lobbyister som ständigt brukar lyftas fram som experter av olika klimat”skeptiska” organisationer och tankesmedjor, som i regel har intressanta pengar i ryggen (läs fossilindustrin).
De är sedan länge kartlagda och granskade av organisationer som DeSmog, som har en smått fantastisk sökbar Climate Disinformation Database, och en del har dessutom förärats rätt avslöjande Wikipedia-artiklar. Men hur många gånger detta än påpekas så faller en del människor för de här personernas titlar och för att vissa av dem är gamla, ofta väldigt gamla, forskare som emellertid sedan länge trillat ut i diket. Varför vända sig till några av de många tusen aktiva klimatforskare och ännu fler experter som finns, när det finns en 81-årig fysiker som bloggar surt om klimatfrågan?
Märklig artikel i Kvartal
Snart kom uppskattande artiklar om filmen, på ganska väntade platser. Den märkliga konspirationsteoretikern David Icke älskade filmen. Desinformationsimperiet Epoch Times hyllade naturligtvis den, liksom någon australiensisk superkristen sajt, samt den amerikanska konservativa och ständigt klimatskeptiska tankesmedjan Heritage Foundation i deras Daily Signal. Och så har vi svenska Kvartal och dess chefredaktör Jörgen Huitfeldt.
Huitfeldt skrev en märklig artikel i Kvartal med utgångspunkt i filmen, ingressen lyder:
”Det är någonting med beskrivningen av klimatkrisen som gör att jag ständigt drabbas av kognitiv dissonans. Det kan förstås vara mig det är fel på. Men i den nya filmen Climate the movie blir det tydligt att jag är i gott sällskap med Nobelpristagare, världsledande fysiker och meteorologer samt en av grundarna till Greenpeace.”
Huitfeldt borde googlat
Hade Huitfeldt googlat litet på namnen hade han förmodligen inte valt att formulera sig så. Författaren Maths Nilsson har varit vänlig nog att i ett blogginlägg gå igenom dem och personernas bakgrund och deras välkända felaktigheter så Huitfeldt och andra i fortsättningen slipper mödan att googla, använda Wikipedia, Skeptical Science eller DeSmogs databas.
Huitfeldts artikel är slirig. Han hävdar att gänget i filmen är ”blytunga forskare” som är så gamla att de inte behöver vara oroliga för att förlora forskningspengar, vilket tydligen ska gälla de många tusen forskare som ’surrat sig hårt vid den ”rätta” berättelsen om det akuta klimathotet’
Om man tänker efter så är det en gigantisk, om än inte helt ovanlig, konspirationsteori som gömmer sig bakom formuleringen. De tiotusentals aktiva forskare och experter världen över, och alla de många tusen klimatstudier som publiceras årligen, och som alla är eniga kring grunddragen i det nuvarande forskningsläget, är ute på hal is, medan Huitfeldts intuition däremot bör peka i rätt riktning. Kanske borde Huitfeldt titta litet närmare på vad klimatforskare verkligen diskuterar (exempelvis här: 3100 klimatforskare/experter på X)? Överens är de inte, det är ett ständigt stötande och blötande, men de är överens om fundamenta, som naturligtvis också framgår av IPCCs rapporter (det finns FAQs, explainers, sammanfattningar).
Märklig brasklapp
Men så kommer Huitfeldt med en märklig brasklapp, han har inte erforderliga kunskaper för att kunna göra minsta bedömning av vad som faktiskt sägs i filmen. Nähä? Huitfeldt gör en slags faktakoll, han tar inte kontakt med några aktiva klimatforskare (för de verkar ju ingå i någon slags konspiration) utan mejlar den 88-åriga Lennart Bengtsson som han vet kommer att formulera sig på önskvärt vis, filmen är ”ganska bra” men missar en del. Betydligt mer ingående svar finns som sagt en googling bort.
Huitfeldt avslutar sin artikel med formuleringen:
”Det är odiskutabelt att det blivit varmare på jorden jämfört med tidigare. Det är också uppenbart att människans utsläpp av växthusgaser bidrar till uppvärmningen.”
Jaha. Så åtminstone en del av det som sägs i filmen är trots allt felaktigt? Varför göra reklam för den då? Det är svårt att undgå känslan att Huitfeldt inte tror på vad han själv skriver och gör. Handlar allt egentligen om att appellera till läsare i en specifik målgrupp, de klimatskeptiska ute på högerkanten, med nästan vilka medel som helst?
Gör inga rättelser
För reklam för filmen är just vad Kvartal gör. Artikeln ligger bakom betalvägg och det enda den vanliga besökaren möter är den ovan refererade ingressen och ett avsnitt om hur Huitfeldt sett filmen och lovat sin fru att inte prata om den på en middag, för då skulle det bli dålig stämning. På X/Twitter och Facebook delar Kvartal artikeln med delar av ingressen som lockbete, och i synnerhet på Facebook jublar klimatförnekare ikapp i kommentarsfältet.
Efter kritik från bland annat Maths Nilsson och mig (som Huitfeldt lamt bemött i våra och sina egna X-trådar) delar Kvartal artikeln en gång till, som ”mest läst”. Trots att Huitfeldt och Kvartal efter långa trådar av mig och Maths Nilsson VET att filmen tveklöst är pseudovetenskapligt dravel, gör man inga rättelser, nyanseringar eller något sådant. Och jag kommer att tänka på att Kvartal ju faktiskt för inte så länge sedan med glädje hade Elsa Widding som gäst i sin podd Fredagsintervjun, hon höll ju på att ”folkbilda i klimatfrågan”.
Varför blir man klimatförnekare?
Med tanke på hur Widding sedan så uppenbart föll ned i ännu fler kaninhål (vaccin, WHO) så tänkte jag att Kvartal borde ha lärt sig en läxa. Men Kvartal och Huitfeldt har tydligen grävt ned sig väldigt djupt i klimat-kaninhålet. Hellre än att ge sina egna svar på hur man borde tackla den enorma klimatutmaningen så lämnar Kvartal/Huitfeldt walkover och väljer den inom ytterhögern så vanliga ryggmärgsreaktionen: utmaningen existerar inte, hela vetenskapssamhället är en konspiration.
Varför blir man en så kallad klimatförnekare? Det finns en hel del forskning om det också, och en bra ingång till den är, som så ofta, Wikipedia med deras referenser. Man kan också lyssna på en utmärkt föreläsning av forskaren Mikael Karlsson. Jag undrar om Huifeldt vågar läsa och lyssna?
